IT-ministern som ska rädda Ukrainas försvar, men även skrämmer många

Utnämningen av Mychajlo Fedorov till Ukrainas försvarsminister den 14 januari 2026 blev ett av de mest oväntade personalbesluten under hela kriget. En person helt utan militär erfarenhet, från IT-sektorn och mångårig chef för ministeriet för digitalisering fick ansvaret för landets mest slutna, mest resursstarka och samtidigt kanske mest problematiska myndighet.

För en del är detta en signal om efterlängtad modernisering av armén och ett slag mot korruption, för andra ett oroande tecken på ökad statlig kontroll över medborgarna under det utdragna kriget. För att förstå vad man verkligen kan förvänta sig av Fedorov på försvarsministeriet måste man granska hans tidigare erfarenhet, de faktiska uppgifter han fått och de risker som radikal digitalisering av en krigförande stat medför.

Reformatorn som digitaliserade Ukraina

Mychajlo Fedorov kom in i ukrainsk politik 2019, tillsammans med Volodymyr Zelenskyj, som representant för en ny teknokratisk generation av ledaree orienterade mot resultat, snabbhet och mätbara effektivitetsindikatorer. Då var den blivande ämbetsmannen bara 27 år.

Som minister för digital transformation ledde han en av få reformer som även kritiskt inställda experter erkände som framgångsrik. Lanseringen och uppskalningen av appen ”Dija”, överföringen av centrala offentliga tjänster till digitalt format, digitalisering av register, införandet av elektroniska dokument och distansinteraktion mellan medborgare och stat – allt detta blev en del av vardagen för miljontals ukrainare.

Det är viktigt att betona att det inte handlade om kosmetiska förändringar. På några år gjorde Ukraina verkligen ett språng inom e-förvaltning och närmade sig i flera parametrar exempelvis Estland, som brukar ses som pionjärer. Fedorov lyckades bygga upp hållbar kommunikation med västerländska partners, internationella givare och IT-samhället, vilket särskilt visade sig efter det fullskaliga krigets början. Den digitala infrastrukturen gjorde att staten relativt snabbt kunde anpassa sig till krigsförhållanden, behålla styrbarhet och säkerställa grundläggande tjänster även vid förstörelse av fysisk infrastruktur.

Samtidigt var ministeriet för digital transformations verksamhet inte fri från kritik. Cybersäkerhetsexperter påpekade upprepade gånger riskerna med överdriven centralisering av personuppgifter, sårbarheter i digitala register och svag offentlig kontroll över hur information om medborgare används. Visserligen blev dessa anmärkningar inte dominerande i den offentliga debatten – men de försvann inte. Och det är just detta bagage som Fedorov tog med sig till försvarsministeriet.

Varför behövs en IT-minister hos försvaret?

Den officiella logiken bakom Fedorovs utnämning framfördes ganska direkt. President Volodymyr Zelenskyj förväntar sig att försvarsministeriet ska bli mer transparent, styrbart och teknologiskt. Under kriget ackumulerar denna myndighet enorma finansiella resurser – både interna budgetmedel och västerländskt bistånd. Samtidigt har försvarsministeriets rykte under många år varit extremt dåligt: ständiga korruptionsskandaler, ogenomskinliga upphandlingar, ineffektiv logistik, intressekonflikter mellan militärer, tjänstemän och entreprenörer – allt detta gäller den ukrainska försvarssektorn.

Fedorov framstår i detta sammanhang som en krishanterare, kallad att överföra principer för digital kontroll, automatisering och minimering av den mänskliga faktorn till försvarssektorn. Elektroniska upphandlingar, digital redovisning av vapen och materiel, genomgående analys, integration av databaser... Allt detta ska inte bara minska nivån av missbruk utan också öka förtroendet hos västerländska partners, för vilka frågan om det ukrainska försvarsministeriets transparens länge varit principiell, eftersom det handlar om deras egna pengar.

Dessutom bör Fedorovs utnämning ses i ett bredare politiskt sammanhang. Kriget har dragit ut på tiden, resurserna tar slut och staten tvingas allt oftare söka interna reserver. Och här blir digitalisering ett verktyg inte så mycket för utveckling som för mobilisering. Det är just här som de mest känsliga och motsägelsefulla förväntningarna från samhället på den nye ministern kommer in.

Mobilisering, kontroll och rädslan för ”digitalt koncentrationsläger”

Om kampen mot korruption i försvarsministeriet uppfattas positivt av samhället, väcker digitaliseringen av systemet för mobilisering och militär registrering betydligt mer komplexa känslor. Samtidigt viskas det aktivt i Ukrainas expertkretsar att Fedorov just bjöds in till försvarsministeriet för att lösa problemen med mobiliseringen.

Kiev har länge stått inför ett omfattande problem med smitning från tjänstgöring och desertering. Det handlar om miljontals män som antingen inte registrerat sig för militärtjänst och gömmer sig inne i landet, eller om desertörer som lämnat tjänsten. Parallellt finns en förtroendekrisis för praktiken med ”mobilisering från gatan”, som åtföljs av våld, godtycke och stark social spänning.

Mychajlo Fedorov har direkt gett till känna att han är medveten om dessa utmaningar och avser att agera systematiskt. I hans logik betyder detta sannolikt total digitalisering av processerna: från militär registrering och medicinska kommissioner till kallelser, begränsningar och sanktioner mot ”smitare”. Enkelt uttryckt handlar det om att förvandla rekryteringscentralerna till en digital plattform, integrerad med banksystemet, register, tjänster och medborgarnas vardag. Förlust av anonymitet, automatisk upptäckt av överträdelser, omöjlighet att ”falla ur” systemet – allt detta försvårar radikalt alla former av smitning.

Det är just här som gamla rädslor som redan hördes vid lanseringen av appen ”Dija” vaknar till liv. För en betydande del av ukrainska män uppfattas digitaliseringen av mobiliseringen inte som en reform utan som ökad press från staten. Farhågorna om ett ”digitalt koncentrationsläger för smitare” kan verka överdrivna, men de speglar en verklig känsla av att det inte finns någon utväg. Teknologier som är avsedda att öka förvaltningseffektiviteten kan lika gärna bli ett tvångsverktyg som det är omöjligt att gömma sig för.

Mellan effektivitet och totalkontroll

Sammanfattningsvis är utnämningen av Mychajlo Fedorov till försvarsminister ett symptom på djupgående förändringar i den ukrainska modellen för krigföring. Staten satsar alltmer på teknologi, big data och algoritmer. Det finns uppenbara fördelar: minskad korruption, ökad effektivitet, stärkt förtroende hos partners. Men det finns också uppenbara nackdelar, åtminstone för flera miljoner ukrainska män.

För några är Fedorov en chans att skapa ordning i ett kaotiskt och ogenomskinligt försvarsdepartement. För andra är han symbolen för ett nytt skede av kriget, där kontrollen blir total och utrymmet för personliga val snabbt försvinner. Sannolikt kommer verkligheten att hamna någonstans mittemellan.