Som vanligt, får man dessvärre säga, i det historielösa Sverige kommer filmen att få premiär 2024, snarare än i samband med 500-årsminnet av de händelser som den ska gestalta. Eftersom det inte heller verkar vara någon som har nappat på möjligheten att dramatisera Gustav Vasas öden och äventyr, fast 500-årsjubileerna av hans gärningar står som spön i backen, verkar det som att det här är filmen som den historieintresserade får nöja sig med för chansen att se några av de mest spännande händelserna i Sveriges historia på vita duken, eller i alla fall streama hem till sin platta.

I en pressrelease släpptes både namnen på skådespelarna och de första bilderna. Emily Beecham är en skådespelerska med en gedigen resumé av roller i både brittiska och amerikanska produktioner, hon kan nog göra en fin tolkning av Kristina Gyllenstierna, och Claes Bang har en klar likhet med de porträtt vi har av Kristian II. I alla fall ner till hakan. För i de bilder som vi får ta del av visar han upp sig betydligt mer barbröstad än vi sett kungen förut. Någonstans här är det bara att inse att det nog kommer att bli en film som har ganska lite med de historiska händelserna att göra. Kostymproduktionen blandar friskt med influenser, med god vilja kanske Kristina Gyllenstiernas klänning är inspirerad av 1400-talet, Sten Sture den yngre har fått en pipkrage från slutet av 1500-talet men använder ett svärd från vikingatiden och mitt i detta dyker det också upp något som ser ut som en asiatisk svärdsman och en kvinna i byxor. I sammanhanget får man som intresserad av modehistoria vara glad över att de flesta kvinnor verkar ha satt upp håret, även om ingen använder någon form av huvudduk eller huvudbonad, trots att en vuxen och ärbar 1500-talskvinna aldrig skulle ha visat sig barhuvad.

Ja, ja, kostymering är inte allt en film ska bedömas på. Här finns det många lager att göra intriger och drama av. I pressmeddelandet går det att läsa att filmen handlar om ”en grupp av svenska aristokrater som konspirerar för att störta den danska kungen Kristian II, av svenskar kallad Kristian Tyrann”.

”När den danske kungen får reda på adelsmännens planer, beger han sig till Stockholm för att sätta stopp för de svenska rebellernas uppror, under ledning av riksföreståndaren Sten Sture.” Det nämns inget om att varken Kristian II, eller hans far, hade regerat Sverige på nästan två decennier i november 1520, eller att Kristian II:s resa genom Sverige var en regelrätt invasion. Producenterna är stolta över att prata om att verkligheten överträffar fiktionen, trots att den kortfattade beskrivningen inte verkar ha mycket med vad källorna berättar, men dessutom börjar de i nästa andetag att berätta om en påhittad handling om Anne och Freya (!), som kommer till Stockholm för att hämnas sina släktingar.

För den som är nyfiken på händelserna i Stockholm 1520 rekommenderar jag Sonja Hulths och Jens Ahlboms band två i Barnens Svenska Historia. De verkar som att de rikt illustrerade uppslagen om förspelet och vad som hände vid Stockholms blodbad ligger betydligt närmare i både bild och handling vad som faktiskt hände de där novemberdagarna i Stockholm än vad Håfströms film gör. Ja, för oss historieintresserade verkar det som att vi får vänta ett tag till på en någorlunda korrekt skildring av dramat som blev grunden till Sverige. Så svältfödda som vi ändå är på historisk film i det här landet så vet jag ändå att jag och många fler kommer att bänka oss vid rutan och se en halvnaken Kristian II.

Johanna Nybelius Lindén är museipedagog vid Falu gruva och driver Sveriges mest lästa 1500-talsblogg.