Tisdagen den 28 april misshandlades en fransk nunna i Jerusalem, nära Kung Davids grav. Den fruktansvärda och oprovocerade misshandeln fångades på film. Den israeliska polisen inledde genast en utredning, lokaliserade den misstänkte gärningsmannen redan dagen efter och grep honom. En talesperson från polisen kommenterade:

”Den israeliska polisen ser allvarligt på alla former av våld, särskilt rasistiskt motiverat våld riktat mot religiösa personer. Polisen kommer att fortsätta att agera med hård hand och nolltolerans för att bevara en trygg och säker livsmiljö för alla etniska grupper och religioner i Jerusalem”.

Men enligt Aftonbladets ledarsida måste vicestatsminister Ebba Busch – på samma sätt som vid förstörelsen av Jesusstatyn i Libanon – ta ansvar för ett enskilt brott i Israel. Detta trots att de israeliska myndigheterna redan har arresterat gärningsmannen.

Aftonbladets ledarsida försöker spinna ett narrativ om att Israel håller på att bli ett ultranationalistiskt land där judiska extremister attackerar både kristna och muslimer. Ett av exemplen som nämns hos BBC, som Aftonbladet länkar till, är att den israeliska polisen hindrade en privat katolsk mässa i Jerusalem – något som hade en fullt logisk förklaring ur ett säkerhetsperspektiv.

Den israeliska polisen förbjöd tillfälligt större samlingar i Jerusalem på grund av den iranska regimens massiva missilattacker, där missiler även nådde Jerusalem. Medan vissa aktörer ville framställa det som att Israel begränsar kristnas rättigheter handlade det om nödvändiga säkerhetsåtgärder under ett pågående krig. Israels utrikesdepartement:

”Alla säkerhets- och försiktighetsåtgärder i Gamla stan är en direkt följd av iransk missilbeskjutning. Den iranska regimen har vid flera tillfällen beskjutit Gamla stan och attackerat platser i närheten av Heliga gravens kyrka, al-Aqsamoskén och Västra muren”.

Anklagelsen att Israel skulle vara ultranationalistiskt går hand i hand med den grundlösa beskyllningen att landet är en apartheidstat som enbart värnar om etniska judar. Det räcker att titta på bilder från Israels storstäder för att förstå att den anklagelsen vilar på lögner.

Förutom att omkring två miljoner araber är israeliska medborgare finner man judar, muslimer och kristna inom alla viktiga samhällssektorer – både i statliga myndigheter och i civilsamhället.

I den frivilliga ambulansorganisationen United Hatzalah är en muslimsk kvinna vicechef för en av ambulansenheterna. De som först var skeptiska till att Doa Al Aubra, som bär hijab, arbetade som sjukvårdare var det beduinska samhället själv. Aubra kommenterade själv:

”Först tyckte folk att det var konstigt att en religiös kvinna gjorde frivilligarbete på det här sättet. Men med tiden insåg de hur viktigt det är, särskilt när patienten är en kvinna”.

Israel är i princip det enda landet – inte bara i Mellanöstern utan i hela världen – där judar, muslimer och kristna kan leva sida vid sida i frihet. Det blev extra tydligt under minnesdagen Yom HaZikaron, där en muslimsk kvinna stod tillsammans med en ultraortodox jude och höll en gemensam tyst minut.

Efter den 7 oktober har känslan av nationell gemenskap blivit ännu starkare. The Jerusalem Post rapporterar att minoriteter som druser, kristna araber och beduiner har ökat drastiskt i antal som anmäler sig till IDF:

”I en region där minoriteter ofta förföljs, utvisas eller massakreras är det anmärkningsvärt att så många medlemmar av minoritetsgrupper väljer Israel och inte dess fiender. Det är ett tyst förtroendevotum för den enda judiska staten och för möjligheten till en gemensam framtid. Vår uppgift som samhälle är att rättfärdiga det förtroendet”.

Aftonbladets ledarsida hade kunnat uppmärksamma förföljelserna av kristna minoriteter i Mellanöstern. Bengt G. Nilsson på Fokus har bland annat rapporterat att kristna utgjorde omkring 20 procent av befolkningen i Mellanöstern under 1900-talet, medan de idag utgör drygt 5 procent – en dramatisk minskning orsakad av årtionden av krig, massmord, förföljelse och diskriminering.

Men istället väljer Aftonbladet det bekväma: att ge sig på Israel och spinna det falska narrativet om ett ultranationalistiskt land som attackerar både kristna och muslimska grupper.