Smekmånaden för den nya islamistregimen i Syrien är över. Dussintals druser har mördats, och Israel har bombat mål i Damaskus för att skydda dem. Omvärlden fördömer Israels bombningar, men glömmer druserna. Detta skriver Christoffer Jonsson.
I mitten av juli rapporterades det om blodiga konflikter i den drusiska staden Sweida i Syrien. Många hade säkert förutsett att det skulle uppstå turbulens mellan olika grupper när maktvakuumet uppstod efter diktatorn Bashar al-Assads fall.
Men enligt de inkomna rapporterna handlar det inte om väpnade sammandrabbningar mellan olika etniska grupper. Det som i stället skildras är massmord på druserna. Ryan Maurof, redaktör på Sweida 24, berättade att den officiella bilden är att syriska säkerhetsstyrkor – styrda av den nya regimen – anlände till området för att etablera ordning mellan druser och beduiner. Enligt Maurof använde dock styrkorna brutala metoder.
Mohannad al-Din, bosatt i Sweida, vittnade om övergrepp där regimens styrkor i praktiken agerade i allians med beduinska militanter. Styrkorna genomförde räder mot drusiska hem och överlämnade dem till beduinska grupper som plundrade och brände ner husen.
Organisationen Syrian Observatory for Human Rights i Storbritannien rapporterade att minst 19 personer har avrättats av syriska regeringsstyrkor eller deras allierade. Flera filmer har också spridits där misshandlade druser förnedras genom att deras skägg och mustascher rakas eller klipps bort.
Nu när den drusiska minoriteten hotas av regimen och dess allierade söker de hjälp från Israel. Det drusiska samhället i Israel är mycket angeläget om att stötta sina bröder och systrar på andra sidan gränsen. Det är inte första gången – när druserna tidigare hotades under IS framfart i Syrien organiserade israeliska druser insamlingar och hjälpte till med självförsvar.
“Drusiska civila blir misshandlade, förödmjukade och till och med dödade av väpnade syriska styrkor. Vissa angripare kallar dem ‘otrogna’ och ‘svin’”, skriver den libanesisk-syriska aktivisten Rawan Osman. Hon ifrågasätter även varför omvärlden, inklusive FN och EU, är så tyst.
De som däremot inte har varit tysta är grannlandet Israel. Israel har både historiska och släktbaserade band till det drusiska samhället – både i Israel och Syrien – och kommer därför inte att förbli passiva medan druser på andra sidan gränsen massakreras av jihadister lojala till regimen.
En händelse som visade mig hur stark banden mellan Israel och druserna är, inträffade när Hizbollah avfyrade en raket som slog ner i Majdal Shams och dödade tolv drusiska barn på en lekplats.
Hela Israel drabbades av sorg när dessa barn, som spelade fotboll, mördades av en islamistisk terrororganisation. Skadade barn sågs föras med militärhelikoptrar till israeliska sjukhus, där soldater följde dem ända in för att visa att de fanns där för dem.
Men Israels engagemang är inte enbart baserat på släktskap och historia. Landet har även säkerhetspolitiska skäl att agera. Man vill inte ha ännu ett terrornäste vid sin gräns – likt Hizbollah i södra Libanon eller Hamas i Gaza.
“Vi agerar med beslutsamhet för att förhindra fientliga element från att etablera sig vid vår gräns, för att skydda Israels medborgare och för att förhindra att drusiska civila skadas”, klargjorde IDF:s överbefälhavare Eyal Zamir i ett uttalande.
Israel har genomfört luftanfall mot den syriska regimen som en markering mot dess brutala behandling av den drusiska minoriteten. Trots detta har omvärlden valt att svika druserna – och fördömer i stället Israel för dess attacker mot regimen.
Den tidigare vänsterpartistiske riksdagsledamoten Ali Esbati skrev på Instagram: ”Israel, som uttryckt önskan om normalisering av relationerna med Syriens nya regering, har just bombat sönder försvarsdepartementet i Damaskus som ett led i detta.”
Tidigare statsminister och utrikesminister Carl Bildt, som ofta riktar kritik mot Israel, kunde inte heller denna gång avstå. Han anklagade Israel för att försöka splittra Syrien genom sina bombningar.
Även FN:s generalsekreterare António Guterres fördömde Israels bombningar i Syrien, men valde att inte rikta någon tydlig kritik mot den syriska regimen och dess allierade jihadister. I stället nöjde han sig med att skriva: ”Fördömer allt våld mot civila.” Guterres hade inga problem att fördöma Israel, men valde alltså aktivt att inte markera mot den regim som förtrycker och massakrerar den drusiska minoriteten.
Samtidigt som omvärlden sviker en utsatt minoritet i Syrien, fördömer de dess enda försvarare.
Christoffer Jonsson
Samhällsdebattör och medlem i Kristdemokratiska ungdomsförbundet
