Jag är oroad över den institutionaliserade aktivism som gömmer sig inom ”oberoende och opartiska” medier och organisationer.

Reportrar utan gränser höll tillsammans med över 250 mediaorganisationer en kampanj där samtliga anklagade Israel för att medvetet mörda journalister i Gaza. I denna kampanj ignorerades de bevis som lagts fram om att flera av de aktuella journalisterna tillhört Hamas eller Islamiska jihad. De bevis som israeliska myndigheter och experter presenterat har i stället avfärdats som propaganda.

Bland de medier som deltog fanns vänstertidningen Dagens ETC, vilket inte förvånar mig med tanke på den linje tidningen driver mot Israel. På X hade jag en diskussion med chefredaktören Andreas Gustavsson, där jag ställde ett par frågor angående en av hans skribenter. Gustavsson var inte villig att svara, utan ansåg att jag hade en agenda – vilket jag givetvis hade. Jag frågade då om ETC är partiskt eller om de strävar efter att vara objektiva och neutrala.

Gustavssons svar var: ”Vad gäller nyhetsrapportering gäller att läsaren ska få möjlighet att själva bilda sig en egen uppfattning.” Men det stämmer inte riktigt. Det är svårt för Dagens ETC:s läsare att bilda sig en egen uppfattning om vad som händer i Gaza när tidningen placerar texten ”Israels folkmord i Gaza” ovanför nyhetsrubrikerna. På så sätt har tidningen redan fastslagit att det rör sig om ett folkmord, samtidigt som man låtsas att nyhetsrapporteringen ger läsarna möjlighet att dra sina egna slutsatser. Det är inte journalistik – det är aktivism.

När det gäller frågan om det pågår ett folkmord i Gaza brukar politiker och skribenter hänvisa till olika experter och forskare. Nyligen rapporterade medier världen över – även i Sverige – att den ”tunga forskargruppen” IAGS ansåg att kriget i Gaza uppfyller kriterierna för folkmord. Mindre än 24 timmar senare stod det klart att denna ”tunga forskargrupp” snarare kan beskrivas som en aktivistorganisation, där vem som helst kan bli medlem. På X har jag till exempel sett debattören och komikern Aron Flam bli medlem, liksom flera andra debattörer från olika länder.

I svenska medier beskrevs det som att en ”tydlig majoritet” röstade för att Israel uppfyller kriterierna för folkmord. Men så var det inte. Forskaren Sara Brown från IAGS berättade att organisationen bröt mot sina egna procedurer kring omröstningar. Normalt sett brukar medlemmar få diskutera inför en kontroversiell omröstning, men ledarskapet valde att inte tillåta någon diskussion.

Brown förklarade att endast 129 av IAGS drygt 500 medlemmar deltog i omröstningen. Alltså röstade inte ens en majoritet av medlemmarna i frågan. Hon beskrev det som att frågan drevs igenom av aktivister som ville sprida ett falskt narrativ om Israel.

Trots detta framställdes resultatet – en omröstning där bara 28 procent deltog – som en objektiv sanning om kriget i Gaza. Det reagerade inte bara jag på, utan även ministern för civilt försvar, Carl-Oskar Bohlin, som kritiserade att Public Service presenterade gruppens åsikt som fakta.

Under sommaren fick en intervju med Anthony Aguilar, tidigare anställd vid GHF i Gaza, stor spridning. Aguilar anklagade IDF för att ha mördat en pojke som kommit till en av GHFs anläggningar för att hämta bistånd. Anklagelsen blev huvudnyhet i medier världen över, inklusive i Sverige.

Men nyligen framkom det att pojken, som påstods vara död, i själva verket lever och deltog i en intervju. Givetvis är jag glad att pojken lever – men det visar också att Aguilar ljög, trots att hans ord framställdes som sanning i flera medier.

FN-rapporten om svält i Gaza har, likt de tidigare nämnda uppgifterna, blivit huvudrubriker. Men The Jewish Chronicle uppmärksammade att den brittiske akademikern Andrew Seal, som var medförfattare till rapporten, redan tre veckor efter attacken den 7 oktober påstod att Israel bedrev ett folkmord i Gaza. Seal har dessutom motsatt sig att Hamas skulle fråntas makten över Gazaremsan och har försvarat Huthirebellerna i Jemen.

Samtidigt har journalister börjat granska sina kollegor i Gaza. Svenska Dagbladets Peter Wennblad och Bulletin har exempelvis uppmärksammat att Ekots man i Gaza, Sami Abu Salem, även arbetat för Palestinska myndighetens propagandaorgan och redan dagen efter attacken den 7 oktober anklagade Israel för terrorism.

Dagens ETC:s Tanvir Mansur gick då till angrepp mot Wennblad och Bulletin och menade att deras kritik kunde göra Salem till måltavla för den israeliska militären – en så bisarr anklagelse att jag tvivlar på att ens Mansur själv tror på den.

Men när journalister påtalar att rapporteringen i Gaza ofta kommer från partiska källor, blir dessa journalister i sin tur misstänkliggjorda.

Christoffer Jonsson

Samhällsdebattör och medlem i Kristdemokratiska ungdomsförbundet