Efter Hamas’ överraskningsattack den 7 oktober dröjde det mindre än tjugofyra timmar innan den shiitiska terrorgruppen Hizbollah gav sig in i kriget och började avfyra raketer mot norra Israel, vilket tvingade hundratusentals israeler att evakuera sina hem.

Men när lejonet röt tillbaka mot den provocerande ormen blev slaget så hårt att ormen sent skulle glömma det. Israel gick in i södra Libanon med marktrupper för att både trycka bort gruppen från gränsen och slå ut deras militära kapacitet så långt som möjligt. Befälhavare från Hizbollahs specialförband Al-Hajj Radwan och individer inom terrorgruppens inre cirkel eliminerades en efter en.

Efter personsökarattacken och elimineringen av terrorgruppens högste ledare Hassan Nasrallah dröjde det inte länge innan Hizbollah tvingades ge vika. Att Hizbollah var kraftigt försvagat – något gruppen själv aldrig skulle medge – visade sig när de varken kunde bistå Bashar al-Assads regim i Syrien eller sin största finansiär, den islamiska regimen i Iran, under det tolv dagar långa kriget.

Med Hizbollah kraftigt försvagat har den nyvalda libanesiska regeringen tagit chansen att införa en ny policy: samtliga militanta grupper, likt Hizbollah, ska avväpnas.

Men detta är lättare sagt än gjort. Hizbollahs nuvarande ledare Naim Qassem vägrar acceptera regeringens linje och hotade i ett tal med inbördeskrig: “Motståndsrörelsen kommer inte att ge upp sina vapen medan den [israeliska] aggressionen och ockupationen fortsätter. Vi kommer att föra ett krig likt kriget i Karbala, om det behövs, mot denna amerikansk-israeliska plan, vad det än kostar oss. Vi är säkra på att vi kommer att vinna detta krig. Bort med förödmjukelsen!”

Libanons premiärminister Nawaf Salam, tidigare domare vid ICJ, utmålas av Hizbollah som en israelisk kollaboratör och förrädare. Han beskrivs inte bara som en landsförrädare gentemot Libanon, utan även gentemot Gud, då Hizbollah kallar sin arsenal för ”Allahs vapen”.

Regeringen i Libanon har dock fattat ett klokt beslut. Hizbollah är inte bara ett hot mot Israel, utan även mot det libanesiska folket, då gruppen gång på gång dragit in landet i krig mot Israel på libanesisk mark – med civilbefolkningen som lidande part. Därför är detta ett gyllene tillfälle för den libanesiska armén att slå hårt mot terrorgruppen medan den är som svagast och dess arsenal kraftigt minskad.

Frågan är inte om detta kommer att leda till blodiga konfrontationer, utan på vilken nivå. Avväpningen är en komplex fråga, eftersom Hizbollah har många sympatisörer. Men den libanesiska armén får inte vänta för länge, för risken är stor att Hizbollah hinner återbeväpna sig.

Man får inte heller låta sig luras av hur snabbt vissa grupper kan omorganisera sig och dupera sina fiender. Hamas lurade Israel efter kriget i Gaza 2021, Operation Guardian of the Walls, då den israeliska regeringen trodde att IDF slagit ut majoriteten av Hamas’ tunnlar och arsenal. Så var dock inte fallet. Bara tre år senare kunde Hamas genom noggranna förberedelser överraska Israel med en blodig massaker mot landets kibbutzer, byar och städer.

Därför får man inte heller ta för givet att Hizbollah inte kan resa sig igen. Trots att de nu är kraftigt försvagade drivs de, likt Hamas, av ett starkt judehat – en av flera orsaker till att de tidigare lyckats organisera sig till den nivå de gjort. Deras mål är tydligt: att attackera Israel för att utplåna det judiska folket.

Christoffer Jonsson

Samhällsdebattör och medlem i Kristdemokratiska ungdomsförbundet