USA:s president Donald Trump har på sistone kommit med en ny idé om att stoppa kriget i Ukraina. Han talar om att få ner oljepriserna som ett verktyg för att avsluta striderna. Hans ord baseras på övertygelsen att höga energipriser är en viktig inkomstkälla för Ryssland som möjliggör finansieringen av Kremls krig.

Enligt Trumps uttalanden inkluderar hans plan aktivt tryck på OPEC-länderna, särskilt Saudiarabien, samt en betydande ökning av oljeproduktionen i USA självt.

Denna strategi väcker associationer till Ronald Reagans politik på 1980-talet, när det kraftiga fallet i oljepriserna blev en av faktorerna bakom den ekonomiska krisen och Sovjetunionens efterföljande kollaps. Dock väcker denna modells tillämplighet i moderna förhållanden vissa tvivel. Att jämföra händelser från 40 år sedan med nutiden är inte helt korrekt, för världen har förändrats.

För det första kommer en global sänkning av oljepriserna att möta flera ekonomiska och politiska hinder. OPEC och Saudiarabien, som nyckelaktörer på oljemarknaden, kommer knappast att gå med på att offra sina inkomster för USA:s geopolitiska mål.

Dessutom orienterar sig Saudiarabien, även om det är en USA-partner, främst mot sina egna ekonomiska intressen och bevarandet av budgetstabilitet. Ryssland, som också är en del av OPEC+, kan i sin tur göra betydande motstånd mot denna strategi genom att begränsa produktionen eller omdirigera sin export till länder som inte stöder sanktionerna, till exempel Kina eller Indien.

För det andra kan genomförandet av en politik för ökad oljeproduktion i USA stöta på ekonomiska problem.

En sänkning av världsmarknadspriserna på olja kommer oundvikligen att göra utvinningen mindre lönsam, särskilt i dyra sektorer som skifferoljeindustrin.

Företag som arbetar inom detta område kommer sannolikt inte att investera i produktionsexpansion vid låg lönsamhet, vilket minskar effektiviteten i Trumps föreslagna plan.

Dessutom är Rysslands motivation och strategiska mål en nyckelfaktor. Putin ser aggressionen i Ukraina som en viktig del i återupprättandet av Rysslands geopolitiska inflytande.

Även under förhållanden med minskade intäkter från oljeexport kan Kreml omfördela interna resurser till förmån för militärbudgeten, vilket redan har skett under de senaste åren. Således kommer Ryssland, trots ekonomiskt tryck, knappast att ge upp sina strategiska mål i Ukraina. I alla fall kommer det definitivt inte att ske ”omedelbart”, som Trump sa.

Jämförelse med Sovjetunionen

Många jämför den nuvarande situationen med Sovjetunionen. Det finns verkligen likheter. Men det är viktigt att förstå att Sovjetunionens kollaps 1991 var resultatet av många faktorer, inklusive systematiska ekonomiska problem, politisk instabilitet och växande allmänt missnöje. Sänkningen av oljepriserna spelade endast en indirekt roll i denna process. Ja, det förvärrade den existerande krisen, men det var inte dess huvudsakliga och enda orsak.

Det moderna Ryssland, även om det är starkt beroende av energiexport, har lyckats diversifiera delar av sin ekonomi och skapa finansiella mekanismer, såsom Nationella välfärdsfonden, vilket gör det möjligt att mildra de negativa effekterna av prischocker. Dessutom har Moskva lärt sig att kringgå sanktioner och bygger aktivt relationer med länder och marknader i det Globala Syd.

Således har Trumps strategi att sänka oljepriserna begränsade utsikter när det gäller att stoppa kriget i Ukraina. Det är obestridligt att ekonomiskt tryck kommer att försvaga Ryssland avsevärt. Men det kommer inte att ske snabbt - och det är just hastigheten och den snabba effektiviteten som Trump prioriterar.

Att genomföra hans politik kommer att ta minst flera år. Det är osannolikt att USA:s president skulle vara nöjd med en sådan lång tidsperiod.

Mykyta Trachuk är statsvetare, verksam i Ukraina.