Det har blivit nästan omöjligt att föra en nyanserad diskussion om Israel i Sverige. Den som försvarar Israels rätt att existera och skydda sina medborgare förväntas också försvara varje handling från den israeliska regeringen. Samtidigt riskerar den som kritiserar extrema ministrar eller övertramp att utmålas som anti-israelisk. Denna onyanserade syn är både farlig och ohederlig. Att stå upp för Israel innebär inte att försvara varje israelisk minister. På samma sätt innebär kritik mot extrema krafter i Israels regering inte att man överger Israels rätt att existera.

Israel är mer än sin nuvarande regering. Israel är ett demokratiskt samhälle byggt som en fristad för ett folk som i årtusenden förföljts, fördrivits och mördats. Efter Förintelsen blev behovet av en judisk stat inte en abstrakt idé utan en existentiell nödvändighet. Därför måste Israels rätt att existera och försvara sig själv vara självklar.

Men just därför måste man också våga säga ifrån när israeliska politiker går för långt. Att stå upp för Israels säkerhet får aldrig innebära att palestinska civila avhumaniseras eller fråntas sitt människovärde. Ett tydligt exempel är säkerhetsminister Itamar Ben-Gvirs återkommande utspel och avhumaniserande retorik. Det skadar inte bara palestinier utan även Israels internationella anseende, demokratiska trovärdighet och den moraliska grund landet vilar på, vilket politiker som utrikesminister Gideon Sa’ar lyft:

Du [Itamar Ben-Gvir] har medvetet orsakat skada åt vår stat i denna skamliga uppvisning – och inte för första gången. Du har ogjort enorma, professionella och framgångsrika insatser som gjorts av så många människor – från IDF-soldater till personal på Utrikesdepartementet och många andra. Nej, du är inte ansiktet utåt för Israel.

Den senaste kontroversen från ministern handlar om behandlingen av de hundratals utländska aktivister som försökte segla till Gazaremsan och omhändertogs av de israeliska myndigheterna.

I den israeliska polismyndighetens lokaler syntes Ben-Gvir gå runt och hetsa mot aktivisterna samt förlöjliga dem. På sociala medier publicerade han en film där aktivisterna framträdde på knäna med bakbundna händer, ackompanjerade av texten ”Välkommen till Israel”.

När politiker använder hån, provokationer och symboler som för tankarna till kollektiv bestraffning undergrävs de värden som gjort Israel värt att försvara.

Ytterligare exempel på ministerns beteende är när Knesset beslutade att klubba igenom lagförslaget om att införa dödsstraff för palestinier som begått terrorhandlingar mot Israel. Förslaget väckte reaktioner hos omvärlden, vilket även Ben-Gvirs avhumaniserande beteende under voteringen i parlamentet gjorde. Ministern bar en guldig snara som symbol och försökte öppna en champagneflaska när lagförslaget klubbades igenom.

Det viktiga är dock att förstå att Ben-Gvir och andra extremister inte definierar Israel. Han representerar ett litet extremistiskt parti vars inflytande bygger på den parlamentariska matematik som håller regeringskoalitionen vid liv.

Många debattörer, politiker och journalister i Israel har själva varit mycket hårda i sin kritik.

Det är därför farligt när debatten i Europa reducerar hela Israel till dess mest extrema röster. Resultatet blir ofta att judar i Sverige hålls ansvariga för allt som sker i Mellanöstern och möts av hot, trakasserier och växande antisemitism.

Vad detta visar är att man måste hålla två tankar i huvudet samtidigt: att stå upp mot antisemitism och att försvara Israels existens, samtidigt som man kritiserar extremism, övertramp och avhumanisering.

Myden Michaella Tanriver

Internationell sekreterare KDU

Christoffer Jonsson

Ledamot KDU Kronoberg