
Den 13 juni inleddes ett krig mellan Israel och Iran som markerar en historisk brytpunkt. För det iranska folket framstår kronprins Reza Pahlavi som den främsta symbolen för en alternativ framtid, skriver statsvetaren Arvin Khoshnood.
Den 13 juni 2025 inleddes ett krig mellan staten Israel och den Islamiska republiken Iran. Detta krig markerar en historisk brytpunkt: aldrig tidigare har den islamiska regimen varit så politiskt försvagad, saknat folkligt stöd, varit så internationellt isolerad och samtidigt varit utsatt för ett militärt angrepp från Israel.
För det iranska folket är detta krig inte oväntat. Snarare ses det som en direkt konsekvens av den islamiska regimens långvariga ideologiskt drivna politik gentemot Israel, en politik präglad av antisemitism och antiisraelisk retorik sedan republikens etablering 1979.
Under mer än fyra decennier har regimen inte enbart uttryckt hotfull retorik mot Israel, utan också systematiskt understött och organiserat våldsamma angrepp mot israeliska och judiska mål globalt, inklusive i Sverige.
Genom sina proxyorganisationer, i synnerhet Hizbollah och Hamas, har den iranska regimen regelbundet genomför raketattacker och självmordsdåd riktade mot Israel.
Mot denna bakgrund menar iranska folket att en hållbar fred inte är möjlig utan att den islamiska regimen först störtas. I denna kontext har Kronprins Reza Pahlavi, exiloppositionens mest framträdande ledargestalt, uppmanat det iranska folket till en nationell resning.
Syftet är att avsluta kriget, förhindra vidare förstörelse och bana väg för ett sekulärt, demokratiskt och fritt Iran. För stora delar av det iranska folket framstår Kronprinsen i dag som den främsta symbolen för en alternativ framtid präglad av mänskliga rättigheter, självständighet och demokratiska institutioner.
Kronprinsens bakgrund och politiska engagemang
Reza Pahlavi (65 år) är son till den bortgångne Shahen Mohammad Reza Pahlavi och Drottning Farah Pahlavi. Sedan revolutionen 1979, vilken innebar shahens fall och skapandet av den islamiska republiken, har kronprinsen varit en konsekvent förespråkare för demokrati, sekularism och mänskliga rättigheter.
Revolutionen genomfördes av en koalition mellan islamister och marxister, med indirekt stöd från USA:s dåvarande administration under president Jimmy Carter.
Idag lever Kronprins Reza Pahlavi i USA tillsammans med sin hustru Prinsessa Yasmine Pahlavi, utbildad jurist, och deras tre döttrar. Själv är han utbildad stridspilot och har en examen i statsvetenskap från University of Southern California.
Han har även författat flera verk om Irans framtid, däribland Winds of Change: The Future of Democracy in Iran (Regnery, 2002), i vilket han presenterar en demokratisk vision för landet.
Tack vare sin militära utbildning, akademiska bakgrund och decennier av politisk aktivism har Kronprins Pahlavi utvecklat en djup förståelse för såväl det iranska politiska landskapet som internationella relationer.
Detta har bidragit till att han vunnit internationell respekt och ofta bjudits in till samtal med högt uppsatta politiker, akademiker och representanter för tankesmedjor. Han har bland annat medverkat vid Europaparlamentet (2023), Munich Security Conference (2023) och träffat beslutsfattare från flera europeiska länder, inklusive Sverige.
En fredlig förändringsstrategi
Kronprinsen har under hela sin politiska gärning förespråkat icke-våldsamt civilt motstånd mot regimen och betonat vikten av enighet mellan iranier, oavsett religiös eller politisk tillhörighet.
Han har avfärdat såväl militär intervention som diplomatiska överenskommelser med regimen som hållbara vägar till förändring. Den nuvarande kriget ser han som ett direkt resultat av regimens konfrontativa politik gentemot Israel.
I den rådande krigssituationen har Kronprinsen uppmanat det internationella samfundet att intensifiera den diplomatiska och ekonomiska pressen mot regimen, samtidigt som det iranska folket ges maximalt stöd i sin kamp för frihet.
En samordnad internationell strategi som kombinerar yttre press med inre motstånd skulle kunna minska kostnaderna för ett regimskifte och förhindra ett okontrollerat sammanbrott.
Ett sådant sammanbrott riskerar att skapa ett maktvakuum där regimens så kallade reformister, som fortsatt har kontroll över delar av säkerhetsapparaten, kan gripa makten genom en statskupp.
Dessa reformister delar i grunden den ideologiska (antisemitiska) linje som förs av Irans högste ledare Ali Khamenei, men förespråkar vissa religiösa lättnader i syfte att underlätta regimens fortsatta styre.
Stöd bland befolkningen
Kronprins Reza Pahlavi åtnjuter ett betydande stöd bland det iranska folket, både inom Iran och i diasporan. Hans anhängarskara består i huvudsak av iranska patrioter, såväl monarkister som republikaner, som ser honom som en enande och trovärdig ledargestalt.
I samband med protester i Iran har det ofta synts bilder och slagord till stöd för honom, vilket vittnar om hans folkliga förankring. Flera oberoende opinionsundersökningar, genomförda av exiliranska forskare, bekräftar detta stöd.
Enligt en enkätundersökning från 2022, utförd av den analysgruppen GAMAAN i Nederländerna (som är kritiska till iranska monarkin) uppgav cirka 40 procent av respondenterna att de stöttar Kronprins Pahlavi.
Enligt det USA-baserade Empirical Research and Forecasting Institute uppskattas stödet vara betydligt högre, omkring 80 procent.
En avgörande faktor bakom Reza Pahlavis förtroende bland iranier är hans konsekventa hållning. I 45 år har han stått fast vid sin övertygelse om vikten av demokrati, sekularism och mänskliga rättigheter, utan att vika från dessa principer.
Till skillnad från alla andra oppositionsrörelser har han ingen historik av samarbete med den islamiska regimen.
Övergångsperiod och framtida statsskick
En viktig komponent i Kronprinsens politiska vision är hans respekt för det iranska folkets rätt att själva bestämma landets framtida statsskick.
Han har uttryckligen förklarat att han inte gör anspråk tronen, utan förespråkar en nationell folkomröstning efter regimens fall där iranierna väljer om Iran ska bli en monarki eller en demokrati.
Dock har han tydligt visat sin vilja att leda en övergångsregering under den interimistiska fas som följer efter ett regimskifte. Syftet är att säkerställa stabilitet och en rättssäker övergångsprocess.
Kronprins Pahlavis linje är tydlig, den formella statsskicken är mindre viktig än kvaliteten på det framtida styret. Centralt är att det iranska samhället blir inkluderande, rättssäkert och skyddar varje individs grundläggande rättigheter.
Slutsats
I en tid av eskalerande konflikt i Mellanöstern och där risken för regional destabilisering är överhängande, framstår kronprins Reza Pahlavi som en nyckelfigur för att möjliggöra ett fredligt och demokratiskt maktskifte i Iran.
Hans trovärdighet, långsiktiga engagemang och folkliga stöd gör honom till en aktör som det internationella samfundet, inklusive Sverige, inte bör bortse från.
Svenska beslutsfattare och utrikespolitiska aktörer bör därför noggrant överväga hur stöd till det iranska folkets strävan efter frihet kan ges, samtidigt som man säkerställer att ett framtida maktskifte sker ordnat och med respekt för mänskliga rättigheter.
I detta sammanhang är kronprins Reza Pahlavi den enda centrala oppositionsfiguren, inte som monark, utan som en demokratisk ledare med bred folklig förankring och samlande ledarskap.