Nu när VM i Quatar snart är avslutat är det lätt att hata fotboll. Ordet hat är avsiktligt – denna skitregim med skitvillkor mutade till sig ett VM från ett Fifa som får Sovjetunionens politbyrå att framstå som den lokala anti-apartheidgruppen. En tragisk utveckling som egentligen är kulmen på flera årtionden av korruption. Speciellt för fotbollen, som man i Storbritannien brukade skoja om att det var ”ett spel för gentlemen, men som praktiserades av busar” vilket man kan jämföra med rugby som i sin tur var ”ett spel för busar som praktiserades av gentlemen”. Men nog om brittiska sportmetaforer.

I år fyller filmen Bend it like Beckham (på svenska: Skruva den som Beckham) tjugo år och det finns all anledning att se om den. Den är fin, den är rolig och den är väldigt brittisk. Speciellt nu när David Beckham har sålt sin själ för att vara ambassadör för VM i Quatar. Han som numera framstår som lätt korrupt var en genuin förebild på fotbollsplanen och alla älskade honom. Alla. Så även jag. Från att ha gått från någon som tyckte fotboll var för ointellektuella fick jag lära mig av en dåvarande lärare att varje gång Beckham spelade på planen så gjorde han på en millisekund en tredjegradsekvation i hur han bestämde var bollen skulle gå. Magnifikt, för att sammanfatta det hela.

Filmens handling bottnar i att fotboll kan användas för att integrera och inte separera och det är fortfarande sant. I en sann sportslig anda existerar inte svart eller vit eller herre och dräng och detta är speciellt när det gäller fotboll. Huvudpersonen Jasminder Bahmara får först inte spela fotboll för sina föräldrar, men de ändrar sig och för att sammanfatta det hela slutar det lyckligt. Det innehåller också så mycket mer än integration. På ett sätt är det ett klassiskt sportdrama, på ett annat en skildring av att få tycka om den man vill och på det tredje en hyllning till fotbollen. Ett spel som när det sker rättvist kan vara så otroligt vackert.

Till detta ska läggas det klassiska brittiska feelgood-dramat. Londonmiljöerna och ”cool Britannia”-mentaliteten som fanns innan Tony Blair förirrade sig och det brittiska folket i Irak och före Brexit. När hela världen blickade mot London och brittpopen dominerade hitlistorna. Lägg till att en ung Keira Knightley gör en av sina genombrottsroller.

Se om den! Skratta, gråt och gläds! Det är en klassiker.

Bend it like Beckham kan ses på SF Anytime

Läs även: Skruva den som Beckham kan ses på SF Anytime

David Lindén