Så du vill få någon dömd för våldtäkt – trots att denne är oskyldig? Ett utmärkt beslut! Det är ekonomiskt lönsamt och nästan riskbefriat, men främst så stärker det självkänslan. Detta gäller vare sig ditt motiv är hämnd, politik, sadism, uppmärksamhetssökande eller för att dölja en otrohetsaffär. Det är ett beslut som fler borde ta – än så länge är ju majoriteten av våldtäktsanklagelser sanna,

Det finns fortfarande många i vårt land som tvekar över att sätta dit någon för våldtäkt, eftersom de tror att det är svårt. Men lyckligtvis gäller vår överlag goda rättssäkerhet inte i våldtäktsmål. För att citera advokaten och den före detta justitieministern Thomas Bodström: ”…det är lägre beviskrav i sexualmål. Det krävs oerhört mycket mer bevisning för att döma i mord eller gängkriminalitet än vad det gör i sexualmål.” Grundläggande rättsprinciper som ”hellre fria än fälla” och förbud mot omvänd bevisprövning gäller (i praktiken) inte i våldtäktsmål.

Om du vill sätta dit någon är det mest grundläggande tipset att göra som ett riktigt våldtäktsoffer. Just i våldtäktsmål är det sedan 80-talet kutym att basera domen på målsägandens berättelse, särskilt med hjälp av så kallade ”stödvittnen”. Alltså att anmälaren har berättat att hon blivit våldtagen för någon annan, exempelvis en kompis. Detta fick Högsta domstolens välsignelse 1991. Ett liknande fall behandlades 2009, som nu citeras i var och varannan dom.

De klena beviskraven illustreras väl av Brottsförebyggande rådets rapport 2025:3, där det står att i 28 procent av fällande våldtäktsdomar finns det ingen teknisk bevisning överhuvudtaget. I ytterligare 52 procent av fallen finns viss teknisk bevisning, som blåmärken eller inspelade larmsamtal. Tillsammans blir det 80 procent av fällande våldtäktsdomar.

Detta är det viktigaste att förstå nu när vi ska sätta dit någon: det är lätt. Minimikraven för en fällande dom är bara din berättelse, uppbackad av två kamrater, släktingar, psykologer, arbetskamrater eller dylikt. De som backar upp dig behöver inte veta att du försöker sätta dit någon, och ofta är det bäst om de inte gör det.

För att citera advokaten och målsägarbiträdet Hanna Lindblom: ”…det är enkelt [att få någon dömd]. I dag behöver du inte ens visa upp ett blåmärke. Det kan räcka med att tjejen efteråt skriver ett sms till två kompisar att hon haft sex men att hon inte ville, att hon sa nej. Eller att hon antecknat det i en dagbok. Ibland kan jag faktiskt känna att det är helt uppenbart att ett mål inte är styrkt, och ändå blir det en fällande dom.”

Helt utan konkurrens är det viktigaste bevismaterialet din egen berättelse. Lite skådespelartalang är naturligtvis bra, men inget krav. Gråt och skrik imponerar, men det är nästan lika bra att vara saklig och korrekt. Gör dig liten, rädd, och knäckt, så slipper du se någon i ögonen men kan ändå vinna rättens medkänsla. Om du inte vet vad du ska säga, låtsas som om du överväldigas av traumat och sitt tyst ett tag. Gärna medan du vaggar fram och tillbaka.

Tro inte att det är svårt att ljuga för poliser och jurister – det finns till och med en hel del som tyder på att sådana yrkesgrupper är sämre än genomsnittet på att identifiera lögnare. Kanske just eftersom de tror att de är bättre.

Men hur väver man ihop en bra lögn? Lyckligtvis har självaste Högsta domstolen försett oss med facit. Dessa ord, från NJA 2010, sida 671, är citerade i hundratals domar:

“Vid bedömningen av utsagan finns det ofta anledning att lägga vikt främst vid sådana faktorer som avser innehållet i berättelsen som sådan, exempelvis i vad mån den är klar, lång, levande, logisk, rik på detaljer, påvisat sanningsenlig i viktiga enskildheter samt fri från felaktigheter, motsägelser, överdrifter, svårförklarliga moment, konstansbrister, dåligt sammanhang eller tvekan i avgörande delar. Däremot ställer det sig många gånger svårt att bedöma utsagan med ledning av det allmänna intryck som målsäganden ger eller av ickeverbala faktorer i övrigt.”

Ett bra tips är att inte överdriva, då det inte finns något behov av det. Idag räcker det med ett finger i slidan för att det ska räknas som våldtäkt och ge någon tre års fängelse och dig dina 200 000+ i skadestånd. De flesta våldtäkter sker idag utan våld, vilket också gör det lätt att förklara frånvaron av skador. Lägg tyngdpunkten på de psykologiska skadorna. Var tydlig med att du sa ”nej” och att han ignorerade det. Lägg gärna till att du frös fast av skräck.

Något mycket underhållande som ofta sker är när den tilltalade försöker försvara sig mot de klara, långa och levande berättelser åklagaren vet att rätten vill ha. Givet att ingenting har hänt så säger den anklagade ofta just det, och tystnar sedan. Det finns ju inget mer att säga. Detta skapar en intressant kontrast till din egen fina berättelse. När ord står mot ord gäller det att veta hur man snackar. Lågutbildade, tafatta unga män och invandrarkillar har ingen chans.

Eftersom beviskraven är så låga är det bra att inte överanstränga sig. Undvik särskilt att lämna elektroniska spår. Ta exempelvis kvinnan på ett sjukhus i Malmö som googlade sådant som ”skadestånd sexuella övergrepp”, ”dra tillbaka polisanmälan”, ”förlåta sig själv efter otrohet” och ”radera meddelanden på Facebook”. Eller kvinnan som spelade en ljudupptagning när hon (frivilligt) hade sex med en man och sedan redigerade bort sitt samtycke. Detta är ett vanligt dilemma för brottslingar – varje handling lämnar ett spår efter sig, så ofta är det bäst att hålla det enkelt. Ord mot ord räcker långt, särskilt om det bara handlar om att förstöra någons rykte.

Vissa som tänker på att falskeligen anmäla någon för våldtäkt oroar sig för att åka fast. Det finns få skäl till det. För det första är rättsväsendet synnerligen nitiskt när det gäller våldtäkter, vilket förklarar varför resurser till polisgrupper som arbetar med Brott i nära relation ökat med mellan 50 och 90 procent sedan 2018, enligt Brå 2025:3. En polis som arbetar med våldtäkt beskrev prioriteringsordningen så här: ”Det är mord på öppen gata och sen är det vi.” Brå 2025:3 citerar en annan polis: ”Det finns inget annat brott som är i närheten av där vi sopar in så mycket folk och häktar som vi gör i de här ärendena.”

Det är mycket osannolikt att en kvinna som falskeligen anklagar män får lida några konsekvenser för det. År 2024 ledde bara 6 procent av brottsmisstankar om falsk angivelse/falsk beskyllning till åtal. Och då är det sällan brottsmisstankarna formaliseras – det är helt enkelt pinsamt att misstro kvinnor. ”Believe women” som #MeToo-rörelsen hade som slogan. Få försvarsadvokater är modiga nog att anklaga en ”stackars våldtagen kvinna” för lögn, ens om det är uppenbart, eller klientens frihet hänger på det. Så länge du inte gjort jubelmisstaget att erkänna att du försökt sätta dit någon lär du klara dig.

Om man inte lyckas första gången så är det bara att försöka igen. I Filter skriver Louise Lennartsson om en kvinna som gjort nio anmälningar, och fått minst två män dömda. I ett fall har en kvinna lyckats få tre män fällda för våldtäkt, med fler på väg. Lyckligtvis tar det inte så lång tid att anmäla någon för våldtäkt, så denna kvinna har tid att också vara aktiv i den feministiska organisationen ”Fatta!” och köra runt på den motorcykel hon köpt för de cirka 1 150 000 kr hon fått i skadestånd.

Ett intressant fall är ”Felicia” från Jenny Strindlövs reportage, som också anmält minst nio män för våldtäkt de senaste två åren, och ett okänt antal tidigare. På Instagram ”…bygger Felicia bilden av sig själv som en överlevare, en krigare. Som en stark kvinna och röst inte bara för sig själv utan också för dem som ingen har.”

Oroa dig inte för att göra för många våldtäktsanmälningar. Domstolen informeras nämligen inte om tidigare fall och anmälningar, och varje fall hanteras separat. Mycket praktiskt!

Men de allra flesta falska våldtäktsanmälningar är inte motiverade av pengar, även om det förekommer. De tre traditionella motiven är alibi (ofta för att dölja otrohetsaffär), hämnd, eller uppmärksamhet. Man vill sätta dit ett ex, till exempel.

Men även om vi inte kan garantera en fällande dom bara för en anklagelse och en berättelse så räcker ofta en anklagelse långt för att förstöra någons liv. Ofta häktas någon i ett par dagar, och grannar, vänner och arbetsgivare får snart reda på det. De får då välja om de ska lita på honom eller ej.

Ett roligt tips är att kontakta polisen när du vet att den du vill sätta dit har en släktträff eller måste jobba. Mitt favoritexempel är ett av Felicias offer, som arresterades på sin bröllopsdag när alla släktingar var på väg. Han hade tur som släpptes bara några timmar senare, snarare än dagar, men skadan var skedd.

Även efter att den anklagade har släppts från häktet och även om fallet inte går vidare till åtal så tar det ofta månader av oro innan mannen informeras om att utredningen har lagts ned. Det lär bli en jobbig tid. Det räcker för att knäcka mångas relationer, rykten, karriärer, samt att traumatisera dem. Framtida flickvänskandidater som googlar ens namn lär få intressant läsning. Man behöver inte skicka någon till fängelse för att uppnå målet att förstöra dennes liv!

Men allt är inte frid och fröjd. Jag vill därför uppmana alla som överväger att falskanmäla någon att göra slag i saken. I nuläget är det så lätt och lönsamt att det oundvikligen lockar till sig lycksökare, samt drar allt mer uppmärksamhet till sig. Än så länge är självklart den stora majoriteten våldtäktsanmälningar helt uppriktiga, men det lär ändras när skrupellösa individer får veta hur lätt det är att utnyttja systemet. Det nuvarande rättshaveriet är helt enkelt inte hållbart. Nätverket Mannaminne, som främst består av de tveksamt dömdas mammor, växer snabbt och de är skitsura!

Huvudskälet till att det idag är lätt och riskfritt att anklaga män för våldtäkt är att Sverige är ett högtillitssamhälle, särskilt när det gäller kvinnor, särskilt när det gäller våldtäktsanklagelser. Men just eftersom denna tillit är så lätt att utnyttja så förstör den sig själv. Det är bara en tidsfråga innan systemet skärps. Det kan till och med gå så långt att inte ens kvinnor som har blivit våldtagna på riktigt kan få sina skändare fällda. En ironisk konsekvens av ett system som gjort sitt bästa för att ställa sig på kvinnornas sida.

Bäst att smida medan järnet är varmt. 2026 kan mycket väl bli den nuvarande hysterins sista år.

Följ mig gärna på Substack