Via Facebook presenterade jag publiceringen av en mycket viktig text av Matti Friedman med rubriken ”När vi började ljuga.” Det dröjde bara några futtiga sekunder innan inlägget blockerades.

Jag anar varför. Texten illustrerades med en bild som perfekt visar hur man vilseleder vanliga mediamottagare. På bilden ser vi en man med blodigt ansikte och en polis som står över honom med en batong. Det här fotot publicerades år 2000 av världens mest kända tidning, The New York Times, som på detta sätt ”rapporterade” om hur israelisk polis misshandlade palestinier. I själva verket var den slagne en amerikansk turist, Tuvia Grossman, och den israeliske polis försvarade honom från arabiska angripare. (Om detta informerar idag även Wikipedia: https://en.wikipedia.org/wiki/Tuvia_Grossman).

Kan New York Times-redaktionen ha varit omedveten om ”misstaget?” Naturligtvis kan det ha hänt. Redaktionen kan ha blivit lurad av sin korrespondent. Kan korrespondenten i sin tur ha blivit lurad? Det kan han, förutsatt att han verkligen ville det.

Hur många liknande ”fel” kan ha begåtts? Vi vet inte, förmodligen flera dussin om dagen. Bland de mest kända är ett foto av BBC-medarbetaren Jihad Masharawi som håller kroppen av sin elva månader gamla son Omar. Detta foto återfanns i princip överallt.

Om du via en bildsökning på Google försöker hitta platsen för bildens första publikation hamnar du bara på arabiska sajter. Där används den fortfarande som kronjuvelen bland bevisen för den judiska passionen att mörda palestinska barn.

Jerusalem Post påminde den 11 mars 2013 om BBC:s första publicering av fotot, och även om att invändningar gjordes från första stund:

”Några månader senare fortsatte BBC att presentera denna historia – trots att till och med en FN-utredning fann att spädbarnet Omar Masharawi i själva verket dödats ”av vad som såg ut att vara en palestinsk raket som inte nått Israel.” BBC Watch konstaterar att den relevanta FN-rapporten publicerats fyra dagar tidigare. Trots detta har BBC ännu inte utfärdat någon korrigeringar av sin ursprungliga rapportering. Detsamma gäller sannolikt de flesta stora medier som har publicerat denna tragiska bild och berättelsen kopplad till den. Men även om korrigeringar publicerades så skulle de inte få den exponering och den dramatiska publicitet som originalet fick.”

Tio år senare vidarebefordrade Jeremy Bowen (som rapporterat från Jerusalem om Israels dödande av lille Omar) upphetsat ”information” från Hamas hälsoministerium att israelerna hade dödat över 500 människor och att Al Ahli-sjukhuset totalförstörts. När det visade sig att allt var en medveten lögn, och att sanningen var att en felfungerande palestinsk raket fallit på sjukhusets parkeringsplats och dödat dussintals, ursäktade sig Bowen med att hans rapport var ”balanserad” och att han ”tog sig tid att göra en bedömning.” På frågan om hans information att sjukhuset var totalförstört svarade han:

”Åh ja, jag missuppfattade det eftersom jag tittade på bilderna, och vad jag kunde se var en fyrkant som såg ut att brinna på alla sidor och det fanns någon form av tomrum i mitten. Jag tror att det var ett drönarfoto.”

Det här är BBC – deras information återges av nyhetsbyråer runt om i världen och av hundratals tidningar och radiostationer. Hamas falska lögn bekräftades av BBC:s röst.

Den 8 september 2024 publicerade den brittiska tidningen The Telegraph en djupgående artikel angående en rapport om BBC:s partiskhet som gjorts av en advokatbyrå. Vi kan där läsa följande:

”Studien genomfördes av ett team om cirka 20 jurister och 20 datavetare som använde artificiell intelligens för att analysera nio miljoner ord av BBC-material. Forskare identifierade totalt 1 553 brott mot BBC:s redaktionella riktlinjer, inklusive: opartiskhet, noggrannhet, redaktionella värderingar, och allmänintresse.”

Och:

”Fynden avslöjar ett djupt oroande mönster av partiskhet, och upprepade exempel på hur BBC bryter mot sina egna redaktionella riktlinjer om opartiskhet, rättvisa och sanningssökande.”

Rapporten täcker bara fyra månader, med början den 7 oktober 2023. Riktlinjerna för BBC-anställda utgör den bästa koden för journalistisk etik jag känner till. Men den följs lika illa som den sovjetiska grundlagen gjordes. Detta bevisar att BBC:s ledning vet exakt vad som är rätt, men är noga med att se till att de anställda inte råkar följa koden av misstag.

Analysen behandlade även vad de BBC-anställda gjorde på fritiden. De uttryckte ofta sin solidaritet med terrorister på sociala medier. Detta gällde särskilt de anställda på BBC:s arabiska sektion, som öppet uttryckte sin fientlighet mot Israel. Idag kan du arbeta för BBC och försvara uttalandet från en kollega av typen: ”Stå upp [ur graven] herr Hitler, det finns flera människor här som borde brännas.”

Jeremy Bowen, BBC:s mångårige Jerusalemkorrespondent som skrev den falska rapporten om Omar Masharawis död, ursäktade Hamas agerande den 7 oktober 2023 och jämförde Israel med Putins Ryssland.

Under fyra månader hänvisade journalisterna aldrig till Hamasmedlemmar som terrorister, och i över 12 000 rapporter hänvisades Hamas bara 409 gånger som ”en grupp listad som terroristorganisation” eller liknande.

BBC visade inslag med Hamasterrorister som skröt om mord, tortyr av fångar, och kidnappningar, men BBC-journalister undvek noga att kalla detta för krigsförbrytelser. Den israeliska arméns agerande var fyra gånger mer sannolikt att beskrivas som krigsförbrytelser än Hamas (127 fall mot 30). Termen ”folkmord” användes fjorton gånger oftare för att beskriva Israels agerande än Hamas’ (283 mot 19).

Efter rapporten hördes oroade röster från det brittiska parlamentet, men dessa kom bara från oppositionens lorder och parlamentsledamöter. Oppositionens viceledare Sir Oliver Dowden konstaterade med en typiskt brittisk underdrift att den mest kända nyhetsförmedlaren i världen tycks sänka sin standard och förstöra sitt rykte. Han tillade att det är dags att fråga varför situation tillåts uppstå.

Lord Stuart Polak, hederspresident för Conservative Friends of Israel, sa: ”Det finns ett tydligt mönster här. Andra programföretag har också gjort misstag, men BBC gör det systematiskt. Det är skamligt, det är fel, och vad som är än värre – BBC vet det.”

Det är sant – BBC har vetat detta länge. Det har redan kommit flera rapporter om denna märkliga partiskhet. Jag är säker på att reaktionen även denna gång kommer att bli densamma som reaktionen på information om den skamliga partiskheten inom FN:s råd för mänskliga rättigheter, samma reaktion som den på information om UNWRA:s Hamaskopplingar, och samma reaktion som på informationen om rabiat offentlig antisemitism bland FN-dignitärer som Francesca Albanese. Det vill säga, ingen reaktion överhuvudtaget.

När den konservative journalisten Douglas Murray fick en fråga om rapporten var han förvånad över att den bara hittat 1 553 brott mot BBC:s egna riktlinjer. Själv hade han trott att det varit minst dubbelt så många.

David Collier är en av de mest välkända och noggranna forskare på antisemitism, och framträder regelbundet i brittiska media. I hans artikel om rapporten, skriven tillsammans med Catherine Perez-Shakdam, konstaterar de att BBC, som annars är så berömt för sin tillförlitlighet, väljer desinformation.

Författarna skriver att BBC:s partiskhet är en del av ett större mönster som har att göra med århundraden av fördomar, och tjänar skumma gruppers intressen:

”Låt oss vara tydliga: Hamas är inte en folkligt förankrad motståndsrörelse. De är Teherans ombud, ett verktyg i Irans bredare projekt för regional dominans och förintandet av Israel. Genom att ge Hamas en plattform och presentera dem som en legitim politisk aktör snarare än en terroristgrupp har BBC praktiskt taget blivit en kanal för iranska planer.”

Detta är inte bara partiskhet; det är samarbete:

”Det är ett farligt eko av det förflutna när vissa aktörer, drivna av ideologi eller feghet, hamnar i en situation där de, medvetet eller omedvetet, verkställer Nazitysklands agenda. Det är svårt att ignorera dessa paralleller.”

BBC är en institution som åtnjuter allmänhetens förtroende. Det är en av de mest respekterade informationskällorna i världen, organisationen framhålls som ett mönsterexempel på journalistik, och dess rapporter repeteras med tillförsikt av media i dussintals länder:

”Så när en pålitlig institution som BBC upprepade gånger beskriver Israel som en kriminell stat, samtidigt som den minimerar brotten för de som söker att förinta den, uppmuntrar man de som betraktar judar som legitima mål för våld.

Vi har inte råd att låtsas att detta bara är en fråga om dåligt omdöme eller bristande redaktionell tillsyn. BBC rapportering har direkt bidragit till en atmosfär där judar återigen känner sig hotade, denna gång i sitt eget land.”

På grund av upprepade anklagelser om sjukligt antiisraelisk partiskhet genomfördes 2004 en fördjupad analys av BBC:s program, vars resultat presenterades i den så kallade Balenrapporten. Denna rapport hemligstämplades och är fortfarande inte tillgänglig för allmänheten. Låt oss påminna om att detta var under samma period då man (på grund av liknande anklagelser) reformerade FN:s människorättskommission till FN:s råd för mänskliga rättigheter, vilket fick allt annat än avsedd effekt. Detta var då historiens vindar vände sig bort från tillförlitlighet och ärlighet för världens mest välrenommerade medieföretag.

Vi har här att göra med en stöld av moralisk auktoritet. Institutioner som skulle värna om professionalitet, som BBC, institutioner som skulle värna om mänskliga rättigheter, som FN, institutioner som skulle avslöja brott mot dessa, som Amnesty, använder nu sina gamla varumärken samtidigt som de bara låtsas följa det gamla syftet.

Rapporten, som visar fyra månader av systematiskt vilseledande av den globala opinionen, skvallrar om mycket mer än bara BBC:s ”misstag” när det gäller att rapportera Islamiska republiken Irans krig mot judar. Denna rapport belyser stölden av journalistyrket av agitatorer som vill tala om Israels påstådda brott i syfte att utelämna eller tona ned de nya nazisternas brott.

Detta är en sofistikerad kapning av journalistikens etos och har, enligt Matti Friedman, haft effekten att:

”...skapa ett narrativ som oavsiktligt utlöser en av de djupaste fördomarna i den västerländska civilisationen – idén om att ondskan i en given tid personifieras av judar, och att det därför är en dygd att göra ont mot judar. Antikens kristna använde detta narrativ, liksom senmedeltida kungar, upplysningsfilosoferna, Karl Marx, Henry Ford, arabiska diktatorer, sovjetiska propagandister, och många, många andra. Detta är ett vanligt fenomen som vanligtvis signalerar ett tillbakadragande från rationell problemlösning till mytiskt tänkande.”

Översättning av Henryk Rubinstein, redigering av Jakob Sjölander

Ett kommentar från översättaren:

På den gamla kommunisttiden florerade i östblocket en grupp politiska vitsar som kallades “Frågor till Radio Jerewan.” Dessa tog formen av frågor och svar till en fiktiv radiostation i Armeniens huvudstad Jerewan. Här kommer ett i sammanhanget relevant exempel:

”Fråga: Är det sant att Pavel Pavlovitch Pavlov vann en bil på Röda torget i Moskva igår?

Svar: Ja, det är helt sant. Men det var inte Pavel Pavlovitch Pavlov utan Ivan Ivanovitch Ivanov, och det var inte en bil utan en cykel, och han vann den inte, den stals från honom.”