Du vaknar en natt ensam i ditt hem och hör att någon rör sig genom rummen. Sakta smyger du dig till ett ställe där du vet att det ligger en kniv och när den okände nattgästen kommer in i ditt rum anfaller du bakifrån och berövar honom livet.

Du utgår inte från att det är en granne som vill låna en kopp med mjöl, eller att den okände har någon annan legitim orsak till att smyga sig runt i ditt hem mitt i natten. Du tar för givet att det är någon som vill dig illa och att det därför är bättre att förekomma än att förekommas.

Det tycker förhoppningsvis också polis och domare när du anmält dödsfallet till dem.

Det vi här ser ett handfast exempel på är en tanke som går i flera led. Under normala omständigheter är det fel och ett allvarligt brott att döda någon. Det är det första ledet. Men i en situation där du hotas av att bli dödad är det bättre att själv döda angriparen. Det är det andra ledet i tankeverksamheten.

När vi befinner oss i en situation som den ovan beskrivna utgår vi från att människor vill oss illa och vi förmår att tänka i flera steg, vad som blir den ofrånkomliga konsekvensen om vi inte försvarar oss.

Men tyvärr tänker många av oss inte så när det inte lika påtagligt handlar om oss själva i en farlig situation. Då stannar vi gärna vid det första steget i tanken. Det är alltid fel att döda, punkt slut. Inte heller utgår vi från att människor vill oss illa. I stället är det lätt att utgå från att alla människor innerst inne är goda.

Om bara människor får tillräckligt med kärlek och förbarmande blir de goda, enligt denna vanliga tanke. Och i många fall kan det förvisso vara sant. Men vad gör vi med de fall då det inte är sant? Svaret är tyvärr att vi har svårt att ta den rena ondskan på allvar.

Det finns en detalj i den makabra rättegången mot de personer i Foxtrot-nätverket som dömdes för att ha tortyrmördat två fjortonåriga pojkar förra sommaren, en detalj som nämns av bara farten, men som ingen verkar ha velat gripa tag i. George Hanna, 31, friades från mordet på 14-årige Layth, men dömdes till livstids fängelse för mordet på 14-årige Mohamed. Han friades även från köp av sexuell tjänst.

Vad innebär det där? Oisín Cantwell skriver om det i Aftonbladet:

”Mohamed ska ha slagits i huvudet och huggits och skurits till döds av en 31-årig man som enligt åklagarna också var inblandad i mordet på Layth, som sannolikt ströps. Sedan tros han ha åkt och köpt sex. En vanlig dag i livet i vissa miljöer.”

Cantwell tolkar det alltså som att Hanna var så oberörd av mordet som han just begått att han sen obekymrat åkte och fick sig en herdestund med en prostituerad. Tanken att han kan ha blivit så upphetsad av mordet att han av det skälet kände behov av att köpa sex, verkar inte ha slagit honom.

Vi väljer att undvika att se den nakna ondskan i ögonen. Cantwell vill förmodligen inte ens tänka tanken att Hanna kan ha fått stånd av att plåga en fjortonårig kille till döds.

Men förmodligen just därför har så många av oss också oförmågan att föreställa sig scenarion där människor inte visar sig från sina vackraste sidor. Då handlar det inte om ondska, men däremot om att vi inte alltid lever efter de vackraste idealen.

Vissa människor gillar varandra, andra gör det inte. Ibland är det bättre att utgå från hur verkligheten ser ut. Vill man skapa ett samhälle så fritt från konflikter som möjligt, bör man givetvis ta hänsyn till att människor oftast själva väljer bäst var de vill bo och vilka grannar de vill ha. Hade våra politiker tänkt i flera steg hade de insett att konflikter kommer som ett brev på posten om man tillåter invandring från länder med en livsstil som radikalt skiljer sig från den svenska, människor som dessutom ofta tar med sig gamla konflikter till Sverige.

Men människor väljer att bo bland dem som de trivs med. I olika förorter har därför olika invandrargrupper slagit sig ner. Det var ju så tursamt att svenskar helst inte ville bo i 1960- och 70-talens miljonprogramsområden, så där kunde invandrarna bo. På det viset sköts de ofrånkomliga konflikterna upp några årtionden. Men nu vill man på sina håll tvångsblanda folk. What could possibly go wrong?

På samma sätt tänker man inom åldringsvården. Vi behöver folk där, alltså anställer vi män som får sköta intimhygienen på kvinnor. What could possibly go wrong?

Brottslingar under 18 år får så milda straff att de efter en kort tid är ute i friheten igen. Vad skulle kunna gå galet med det?

Och vad skulle kunna gå galet med att placera män som identifierar sig som kvinnor på kvinnofängelser?

Så där kan man hålla på i det oändliga. Så länge vi vill utgå från att människor innerst inne är goda, kommer vi att drabbas av problem.

Att utgå från att människor styrs av drifter, att vi inte alltid är snälla mot varandra, innebär att man bygger ett samhälle där normer och traditioner håller människor i schack, där polis och rättsväsende tar tag i de fall då de sociala reglerna inte räcker.

Sådant brukar föraktfullt kallas batongpolitik. Men det är själva förutsättningen för att vi ska kunna leva så fredligt och gott tillsammans som möjligt. Det är ingen universalmetod, för människor med denna inställning till livet tror inte på några universalmetoder, utan på avvägningar för att det ska bli så bra som möjligt, väl medvetna om att vi människor har en förmåga att klanta till det för varandra.

Denna livsinställning stavas konservatism. Vi har alldeles för lite av den varan i Sverige.