I måndags misshandlades en man av två andra män i förorten Vårberg i södra Stockholm så pass allvarligt att han fick föras till sjukhus. Om du läst om det i tidningen är det i Bulletin, ty ingen annan tidning verkar ha skrivit om det.

Samma kväll attackerades en man i tjugoårsåldern av två okända, mörkklädda män i trettioårsåldern vid Södra Station på Södermalm i Stockholm. De slog honom med tillhyggen så pass allvarligt att han fick föras till sjukhus. Detta rapporterade TT.

Händelserna ägde alltså rum samma kväll och är i stort sett identiska, bortsett från geografin. Så tänk på det om du blir misshandlad och vill att media ska rapportera om det, att du väljer rätt geografisk plats. Det är skillnad på Orten och Söder.

Våldet sker inte längre i Orten, utan breder ut sig lite varstans. Det gör människor rädda och den rädslan kan man inte trolla bort genom att påpeka att risken att just du eller jag blir angripen trots allt är väldigt liten. Inte heller hjälper det att kalla en show ”Var inte rädda”. Fråga Henrik Schyffert. Han har en ny show på gång nu och i en intervju berättar han att han enbart ska berätta roliga historier. Ingen politik, för han har tröttnat på allt ”gnäll”. Till sin show ”Var inte rädda” för fem år sedan bjöd han in SD-anhängare, men det skulle han inte göra i dag:

– Jag hade ju något slags naiv idé om att om man bara förklarar att populism inte fungerar i det långa loppet så skulle de ändra sig. Men det var ju helt fel. I stället styr de Sverige nu. Det blev den totala motsatsen, säger Schyffert till TT.

Det är givetvis min egen gissning, men jag tror att Schyffert märkt att det inte bara är SD-anhängare som är rädda för det nya Sverige, utan rädslan finns numera också bland hans egna vänner. Då är det inte roligt längre. Då får man återgå till att berätta harmlösa skämt om man vill roa folk.

2015 skrev Schyffert ett inlägg på Facebook där han räknade ut hur mycket invandringen till Sverige kostade under ett år och fördelade summan på alla vuxna svenskar och fick fram en månadskostnad som inte var så farlig:

Det kostar oss alltså två quattro stagionis, en stor Fanta och ett Netflix-abonnemang att rädda livet på 80 000 människor.

Uträkningen byggde på förutsättningen att ”om några år så kommer de som flytt hela vägen hit att jobba och betala skatt och fylla i momsblanketter och då TJÄNAR Sverige massor med pengar på att vi blir fler”.

Bortsett från att uträkningen inte alls tog hänsyn till att fler människor kräver mer infrastruktur, bostäder, skolor, sjukhus, polisväsende, rättsapparat och allt det andra som mer eller mindre går på kryckor i dagens Sverige, saknade Schyffert fullständigt den sociala dimensionen. Alla kan ju inte älska alla här i världen och att en stor invandring inte enbart leder till att en massa glada människor som brinner för att börja arbeta kommer till landet, verkade han inte förstå, eller ens vilja förstå.

När konflikter i Eritrea leder till storslagsmål i Stockholm med massutkommendering av poliser, kan man börja misstänka att kostnaden inte enbart är två pizzor.

När DN – ja, faktiskt den tidningen – skriver reportage om män som skaffar flera familjer i Sverige och sedan överger dem för att resa tillbaka till Somalia, kan man drabbas av aningen om att en stor Fanta inte är hela kostnaden.

De barn som skickas på ”uppfostringsresor” till hemländerna och de flickor som tvångsgifts där är en kostnad som inte kan jämföras med ett Netflix-abonnemang. Men vad värre är: Om man så lättvindigt kan åka fram och tillbaka mellan det gamla och det nya hemlandet vittnar det om att vi inte alls räddade dessa människors liv.

Det gick bra att säga ”Var inte rädda” så länge det sköts, sprängdes och misshandlades i förorter där man ändå aldrig var. Det var ju så trevligt med ”mångfald” och visst är det spännande med alla dofter i invandrarnas butiker. Och även om det sällan sägs rent ut kan man allt som oftast ana att folk kanske undermedvetet, kanske medvetet, tänker att de där människorna är ju ändå vana vid lite smällar och våld.

Men så misshandlas en ung man vid Södra station. Det är en annan sak. Jag har givetvis ingen aning om vilka det var som misshandlade mannen, men det är inte detta det handlar om här, utan den där krypande rädslan som kommer närmare. Då är det inte roligt att skämta om dumma SD-are längre.

Visst, man kan försöka att trolla bort rädslan genom att säga att det alltid har varit så här. Nu ligger visserligen Södra station inte just där, men kvarteren kring Hornstull kallas ju sedan länge för ”Knivsöder”. Folk misshandlade varandra vid dansbanorna och på marknader. Det hände att folk tog hem handgranater från det militära och sprängde grannens utedass med. Visst, man kan försöka inbilla sig att allt är som förut.

Och samtidigt vet vi att det inte är samma sak. Den som pratade om pizza, Fanta och Netflix har all anledning att vara trött på ”gnäll”. Det klyftigaste han kan göra är att dra roliga historier.