Den så kallade ”konstinstallationen” i Umeå med hängda dockor klädda i randiga fångdräkter med nummer och davidsstjärnor chockerar. Socialdemokraterna i Umeå uttrycker exempelvis ”bestörtning” på sin facebooksida. Det gör många andra också. Justitieminister Gunnar Strömmer skrev i går på sin Facebook att ”det är djupt stötande och kränkande, och något som inte kan accepteras i ett anständigt samhälle”.

Men det är svårt att bli chockerad eller att känna bestörtning över något som så uppenbart länge legat i tangentens riktning. Långsamt men säkert har gränserna för det acceptabla flyttats och det var inte särskilt svårt att räkna ut att det skulle bli så här.

Så låt oss repetera lite gamla fakta, som lätt glöms bort.

När Hamas den 7 oktober 2023 på ett flertal ställen gick över gränsen in i Israel och systematiskt torterade, våldtog och mördade 1200 människor hyllades och firades detta brutala brott omedelbart. Redan samma dag hölls en bilkortege i Malmö. Intellektuella över hela Västvärlden – inte minst akademiker i USA – hyllade angreppet som självförsvar mot en ockupationsmakt.

Svenska medier gick nästan omgående från att ha rapporterat om övergreppen till att börja spekulera om Israels ”vedergällning”. Men den skulle dröja. Över hela Västvärlden organiserades demonstrationer där man krävde att Israel skulle utplånas, detta vid en tidpunkt då Israel ännu inte gjort någon som helst motattack mot Gaza. Det var den 27 oktober, tjugo dagar efter massakerna den sjunde, som Israel gick till angrepp mot Hamas. Redan den 21 oktober hölls en stor demonstration i just Umeå där man ropade ”From the river to the sea, Palestine will be free”.

Denna ramsa har blivit så vanlig under tiden som gått att folk förmodligen inte längre reflekterar över vad det är som ropas. Och många som ropar dessa ord har förmodligen inte en aning om vilken flod och vilket hav det är som omtalas. Men floden är Jordanfloden och havet är Medelhavet. Mellan denna flod och detta hav är det mellan 7 och 10 mil, beroende på vilken väg man väljer. Det är på en del av denna lilla landremsa Israel till största delen ligger. Att ropa om ”befrielse” av ”Palestina” från floden till havet innebär alltså i praktiken Israels utplånande; ett folkmord eller åtminstone en folkfördrivning.

När demonstranter i Umeå den 21 oktober 2023 skrek denna ramsa var det alltså, om än i lätt förklädnad, krav på folkmord. De hängda dockorna i Umeå halvtannat år senare är en direkt konsekvens av detta.

Men apropå folkmord är det ett populärt ord. Det hävdas ideligen att Israel utför folkmord. Och i den direkta förlängningen av det påstås det att Israel också planerar eller redan har koncentrationsläger i Gaza. Dessa ord är lika medvetet valda som de randiga dräkterna på dockorna. Ett av världshistoriens värsta folkmord var det som bedrevs mot judar under andra världskriget och det förknippas just med ordet koncentrationsläger, även om det faktiskt var så att bara en liten del av de mördade någonsin såg ett koncentrationsläger. De flesta arkebuserades framför massgravar i skogen, svalt till döds i getton eller mördades i dödsläger, inte koncentrationsläger.

Men de som överlevde dessa fasor och som efter kriget kunde vittna om fasorna hade överlevt koncentrationsläger.

Det är många som inte förmår förlåta judarna att de genomlidit detta. Titeln på Lars Åbergs bok ”Mest kränkt vinner” beskriver vad det handlar om. Ju mer lidande man kan visa upp, desto mer vinner man i offertävlingen. Det ständiga användandet av referenser till Förintelsen när det gäller dagens konflikt kring Israel kommer ganska uppenbart från en sorts pervers avundsjuka mot judarna för att de har lidit mest.

Så behöver det givetvis inte vara. Att kritisera Israel för att gå för hårt fram i Gaza går alldeles utmärkt utan dessa referenser. Folkmord handlar om en medveten utrotning av människor, inte om krigföring där oskyldiga dör. Ordet folkmord är alltså fel benämning på kriget i Gaza, men det förmildrar givetvis inte det lidande som äger rum där.

Ett annat sådant ord är ”övervåld”. Det ordet hänger uppenbarligen samman med föreställningen om att Israel begår ”vedergällning” mot Hamas. Enligt detta synsätt skulle alltså Israel inte begå ”övervåld” så länge deras motattack går att jämföra med Hamas attack på Israel. Då måste man fråga sig om Israel i så fall också borde slänga in bebisar i bakugnar och sätta på värmen, om de skulle ha rätt att skära brösten av kvinnor och våldta dem, om de skulle ha rätt att kidnappa åldringar och barn. Vad är en rättvis ”vedergällning”?

I grunden bygger givetvis detta ordval på den gamla antisemitiska klichén om judar som särskilt hämndlystna. Men kriget i Gaza handlar inte om hämnd, utan om att utplåna en fiende som lovat att upprepa det som hände den 7 oktober tusentals gånger, om de får chansen. Att det kriget kräver många dödsoffer är det ingen som förnekar. Och har man en annan uppfattning än Israels regering om det rätta i ett sådant krig är det givetvis fullständigt legitimt att föra fram den kritiken så länge man inte drar fram den gamla antisemitiska skåpmaten.

Men som sagt, firandet av attacken den 7 oktober påbörjades exempelvis i Malmö medan massakern fortfarande pågick. Demonstrationen i Umeå ägde rum innan Israel attackerat Gaza. Det är svårt att se det som legitim kritik.

Att det nu eskalerat till aldrig tidigare sedda proportioner gick att förutse.