För den händelse det har undgått någon läsare vill jag härmed meddela att jag är ett jävla äckel. Det är på Twitter – denna den djupa visdomens outsinliga källa – man kan upplysas om detta. När Johan Ingerö via Facebook meddelade att han lämnat sin tjänst som partisekreterare för Kristdemokraterna skrev jag nämligen som kommentar till hans inlägg: ”Lycka till med det du nu tar dig för”.

Det skedde strax efter att Ingerö lagt ut sitt meddelande, innan Sara Skyttedal offentliggjort att det var hon som polisanmält honom. Ingerö skrev 15.22, jag kommenterade 15.45 och Skyttedal skrev 15.53. Men på Twitter tolkas detta som att jag tar ”förövarens parti” och att det beror på att ”Sådär reagerar man inte om man själv har rent mjöl i påsen”.

Så kanske det är. Jag har såvitt jag kan minnas aldrig tafsat på en kvinna och de gånger jag supit mig så full att jag inte vetat vad jag gjort kan räknas på ena handens fingrar. Men självfallet har jag gjort korkade saker som jag ångrar i mitt liv. Och eftersom jag inte vill att andra ska döma mig för hårt för det, försöker jag låta bli att vara fördömande mot andra. Så det ligger en del i vad twittraren säger. Bara den som aldrig gjort något fel kan ta sig rätten att döma andra hårdare än man själv vill bli dömd.

Men däremot är det en felaktig slutsats att jag uttalar mig till stöd för förövaren och därmed deltar i ett drev mot en oskyldig kvinna. Dels därför att jag skrev min kommentar innan Skyttedal berättat sin historia, då det inte kunde finnas något drev, dels därför att jag inte kan veta något om var skulden ligger i denna historia. Vad som hände mellan Ingerö och Skyttedal den där natten för nio år sedan är väl något som aldrig kommer i Dagen (medveten vits snodd från Karl Gerhard som drog den med syftning på Lewi Petrus ekonomiska affärer!) Men jag försöker undvika att fördöma också de som är förövare, särskilt när det handlar om offentlig hudflängning. Vi behöver ett rättsväsende som dömer och de behöver ibland döma hårt. Men jag är inte domare och tänker inte heller delta i någon lynchjustis. Och skulle det visa sig att Skyttedal är den som far med osanning tänker jag inte heller döma eller fördöma henne.

Flera har reagerat på de interiörer från Kristdemokraterna som historien om Ingerö och Skyttedal bjuder på, helt oavsett skuldfrågan. De deltar i en regelrätt fyllefest, där Skyttedal sover i en säng mellan två berusade män. Det är långt från tältmöten, psalmsång och kyrkkaffe. Partiets grundare skulle antagligen beskrivit deltagarna i den där festen 2014 som drinkare i syndens garn. Kanske, har det gissats, får de som trott att KD är ett tråkigt och präktigt parti nu lust att rösta på dem.

Det tror inte jag. Vad vi ser är snarare samma nonchalanta inställning till partiets väljare som så många andra partier drabbats av. Verklig arbetarklass lockas inte längre av Socialdemokraterna och bönder samt andra på landsbygden har alla anledning att känna sig övergivna av Centern. Kristdemokraterna är ett parti grundat av Pingströrelsen och många bland partiets väljare ryser vid blotta tanken på ett glas whisky eller en snaps. Fyllefester ska vi över huvud taget inte tala om och att två karlar och en kvinna sover ruset av sig i samma säng ligger bortom den värld som de föreställer sig som partiets väsen.

Och där har vi problemet i ett vidare perspektiv. Utan att gå in på skuldfrågan om vad som hände för nio år sedan kan vi ju konstatera att Skyttedal och Ingerö är eniga om att orsaken till polisanmälan var konflikten som uppstod då Skyttedal som europaparlamentariker för KD i flera olika forum på senare tiden argumenterat för att bruk av cannabis borde legaliseras. Det är en fullt rimlig hållning. Hon för fram flera hållbara argument. Men det går helt emot partiets linje i frågan. Hon bör inte som folkvald driva en politik som går på tvären mot vad väljarna och partiet anser i frågan. Ingerö försökte förhindra att hon medverkade i SVT:s 30 minuter på grund av den överhängande risken att hon skulle fortsätta att argumentera för sin ståndpunkt där. Ingerö utförde sitt jobb.

Om Skyttedal på grund av det motstånd hon fick från Ingerö fick gamla sår upprivna vilket ledde till att hon tog beslutet att polisanmäla, eller om det var en taktisk manöver, kan bara hon veta och är därför inget vi andra ska spekulera om. Men att partiet omedelbart entledigade Ingerö från hans arbete, när han agerat precis så som förväntades av honom, tyder inte på särskilt mycket ryggrad hos ledningen. Brottet som Ingerö anklagas för är preskriberat och följaktligen kommer ingen utredning att ske. Ingerö kan därför aldrig frikännas eller rentvå sig.

Men vi andra kan, inte minst med tanke på vilket parti det handlar om, minnas Bergspredikans ord:

Döm inte, så blir ni inte dömda. Ty med den dom som ni dömer med skall ni dömas, och med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er. Varför ser du flisan i din broders öga när du inte märker bjälken i ditt eget? Och hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga – du som har en bjälke i ditt öga? Hycklare, ta först bort bjälken ur ditt öga, så kan du se klart och ta bort flisan ur din broders. (Matt. 7:1-5)

Exakt samma sak står för övrigt i judiska skrifter. Därför skrev jag till Ingerö när han berättat om att han lämnar sitt jobb. Det har inget med skuldfrågan att göra, utan handlar om medmänsklighet. Och medmänsklighet bör man ha också med dem som gjort fel, därför att det är så lätt att göra fel själv. Vem som talar sanning och vem som ljuger i detta fall har inte med det att göra.

Så visst agerade jag som jag gjorde därför att jag inte har rent mjöl i påsen. För vem har det? Vem är utan fel? Inte jag i varje fall och förmodligen inte heller den twittrare som blev så upprörd över mina ord.