I ett slott från 1300-talet långt ute på den franska landsbygden, en timmes bilresa från närmaste järnvägsstation, bor den 76-årige författaren Renaud Camus. En gång i tiden var han känd för sina självutlämnande texter om homosexualitet. Han kallades rent av gay-ikon. Han deltog i 68-vänsterns demonstrationer i Paris, var aktiv i socialistpartiet för att runt år 2000 ansluta sig till miljörörelsen.

2011 publicerade Camus boken Le Grand Remplacement. Den har aldrig översatts, men på engelska skrev Camus och utgav på eget förlag You Will Not Replace Us! (2018). I böckerna menar Camus att Västvärldens framtid är hotad av massinvandring, att eliterna i Västvärldens stater medvetet arbetar för att undergräva den existerande kulturen och befolkningen för att ersätta den med muslimer och afrikaner.

Där Camus slutar har andra tagit vid. I dessa andras värld är eliterna hemlighetsfulla, oftast ”globalister” som här för det mesta är ett kodord för judar, eller också Rockefeller, Bill Gates eller någon annan. Planen att förstöra Europa och USA paras i dessa konspirationsteorier samman med äldre idéer om en judisk världskonspiration, i uppdaterad version ofta kopplad till teorier om ”kulturmarxism” och Frankfurtskolans inflytande.

Idén om att den marxistiska revolutionen ska vinnas inom kulturen, att den borgerliga eller västerländska civilisationen är genomrutten och förhindrar den sanna revolutionen, dominerade 1968-vänstern. Att idén stammade från den grupp tyskjudiska intellektuella som utvandrat till USA som kallades Frankfurtskolan är åtminstone delvis sant. Det handlade främst om Herbert Marcuse, vars böcker Eros and Civilization (1955) and One-Dimensional Man (1964), båda översatta till svenska just 1968, spelade stor roll. Att den kulturmarxistiska idén ursprungligen härstammade från italienaren Antonio Gramsci brukar dock de som vill göra en judisk konspiration av det hela glömma bort, liksom att den främste ideologen för hur dessa idéer skulle föras vidare i samhället var tysken Rudi Dutschke.

Renaud Camus har de senaste åren försökt sig på en mängd politiska projekt, ofta en blandning av seriösa och tämligen galna infall. Han har blivit en förebild för nazister, vitmaktsideologer och massmördare som Anders Behring Breivik. Detta är något som han själv i mycket starka ordalag tar avstånd från. När en annan medlem i hans parti avbildade sig själv knäböjade framför ett hakkors ritat i sanden på en strand lämnade Camus partiet och sade att hakkorset representerar allt det han själv är helt emot.

Om man inte vill bli förknippad med antisemitism, konspirationsteorier och massmördare kan det vara klokt att använda andra ord än ”folkutbytet” och ”kulturmarxism” helt enkelt därför att orden har blivit så kodade så att de förhindrar ett seriöst samtal om dessa frågor. I sin bok The New Puritans föreslår därför Andrew Doyle i stället ordet neomarxism för den form av kulturpolitik präglad av marxistiska idéer som numera också ofta kallas wokeism.

I ett utkast till en broschyr avsedd för amerikanska tänkta donatorer till Insamlingsstiftelsen för svensk konservatism skriven i riksdagsman Mattias Karlssons (SD) namn, men aldrig godkänd och aldrig använd, talas det om marxistiska eliter som arbetar för att förändra Sverige genom massinvandring och utbyte av svensk kultur mot muslimsk. En tidigare medarbetare för stiftelsen har läckt broschyrutkastet till TV4:s Kalla fakta, som presenterat det som ett ”manifest”. Med mycket dramatik kallas det ”Maktplanen” och flera intervjuade personer säger att ”manifestet” innehåller ”klassiska högerextrema konspirationsteorier” som till och med kan inspirera till våldshandlingar.

Men sakta i backarna nu. Den högerextrema konspirationsteorin går ut på att en hemlig elit medvetet arbetar för att förstöra den västerländska civilisationen genom ett gigantiskt folkutbyte. Om det står det inte en stavelse i Karlssons broschyr. Man kan självklart invända mot beskrivningen marxister om personer som Fredrik Reinfeldt, Annie Lööf och Stefan Löfven, men två statsministrar och en partiledare måste väl ändå kunna kallas elit? Och alla tre har gjort uttalanden som handlar om mer eller mindre obegränsad invandring, från Reinfeldts öppna hjärtan, Löfvens Europa som inte bygger murar till Lööfs uttalande om trettio miljoner invandrare. En medveten plan på att förstöra Europas kultur har de dock knappast, snarare en omedvetenhet gränsande till barnslig naivitet, där Annie Lööf säger några mycket avslöjande ord i den mycket spridda intervjun från 2011 där hon talar om trettio miljoner invandrare:

– Människor som kommer hit pratar svenska…

Det gör de sällan och det visste givetvis Annie Lööf, men på samma sätt som Stefan Löfven inte såg något komma, tänkte sig tydligen Lööf att invandrare snabbt lär sig svenska, blir integrerade och blir en del av det svenska så fort de passerat gränsen.

Om detta har Renaud Camus en del att säga i sin bok You Will Not Replace us. Man kan visst integrera individer, skriver han. En ström av immigranter har kommit till Frankrike under flera hundra år och blivit fransmän, men dels har de kommit huvudsakligen från andra europeiska länder, dels har det handlat om så pass få personer att de ganska snabbt påverkats av det omgivande samhället och därför blivit integrerade. Den nu pågående invandringen är däremot så stor att det handlar om att försöka integrera hela folkgrupper och inte längre individer. Att det dessutom är folkgrupper som i många fall inte alls är intresserade av att bli integrerade, som ser ner med förakt på värdlandets kultur, är ett faktum som sällan uppmärksammas.

Texten i Karlssons broschyr är skriven i alarmerande ordalag, men det är inga konspirationsteorier. Ett flertal undersökningar har visat att invandringsfrågan i årtionden har varit den fråga där det största gapet i åsikter har funnits mellan folket och de styrande. Talet om att svenskar håller på att bli i minoritet i sitt eget land är inte längre skrämselpropaganda, utan ett faktum. 35 procent av Sveriges befolkning har i dag utländsk bakgrund; antingen utlandsfödda eller födda i Sverige med åtminstone en utländsk förälder. I vissa ålderskategorier i våra tre storstäder Stockholm, Göteborg och Malmö, är invånarna med utländsk bakgrund redan i majoritet.

Många av de invandrade blir väl integrerade och en verklig tillgång för landet de kommit till, något som också Camus påpekar. Men en växande andel blir det inte. Att våldsbrottslighet och andra sociala problem, bidragsfusk, fattigdom, klanvälden, hedersmord och en mängd andra problem följt i invandringens spår är inte konspirationsteorier och inte heller skrämselpropaganda. Camus beklagar att så fort man börjar prata om detta vädrar konspirationsteoretiker och verkliga nazister morgonluft. Det snappas blixtsnabbt upp av medierna som förstorar upp dessa gruppers inflytande. Under tiden vågar andra inte prata om problem som blir alltmer akuta.

Men för att kunna lösa problem måste man beskriva dem och prata om dem. Kalla faktas reportage bidrar till att i stället lägga locket på.