Korn: Kittlande mot fnittrande
Ett australiskt rättsfall med ett namn som ur en Monty Python-sketch ska avgöra vad ordet kvinna betyder i lagens mening. Sall Grover byggde en app som skulle vara ett fredat rum för kvinnor. Sju år, två rättsinstanser och miljontals dollar senare är rättsväsendets besked hittills att hennes fel var att hon skrattade – och kallade en man för man. Nu återstår Australiens högsta domstol.
”Jag har flugit halva jorden runt för att tala om för er att män inte är kvinnor.” Så inledde australiskan Sall Grover nyligen ett föredrag i London. Jag satt själv i publiken. Hon tillade att något så självklart inte skulle behöva sägas i en normal värld. ”Men som vi alla vet lever vi för närvarande inte i en normal värld. Jag är kvinnan som tvingades gå till domstol för att slå fast vad en kvinna är – och förlorade mot en man. Två gånger.”
Målet hon talar om heter, som i en Monty Python-sketch, Tickle vs Giggle – kittlande mot fnittrande. Det är kanske vår tids viktigaste rättstvist om vad ordet kvinna betyder, och den pågår på sjunde året.
Bakgrunden är denna. Grover, som enligt egen berättelse fått nog av Hollywoods handgripliga filmproducenter, återvände till Australien med en affärsidé: appen Giggle, ett socialt nätverk enbart för kvinnor – ett fredat rum, fast digitalt, dit man släpptes in först sedan en AI granskat ens ansikte. I februari 2020, medan appen ännu betatestades, vaknade hon till tusentals män inne på appen och till enstjärniga omdömen som kallade henne ”TERF” – ett ord hon aldrig hört utan fick googla. Hon beslutade att Giggle enbart var till för biologiska kvinnor och rensade ut männen.
En av de utrensade hette Roxanne Tickle – född man, med ett omskrivet födelsebevis där det står kvinna. Tickle blev, berättar Grover, den ende presumtive användare någonsin som ringde och sms:ade hennes privata telefon. Hon blev skrämd och rådfrågade sin far, som svarade: ”Blockera numret och berätta ingenting för din mor.” I januari 2022, när Grover var i fjortonde graviditetsveckan, kom så anmälan till Australiens motsvarighet till Diskrimineringsombudsmannen. Förlikningsbudet hon erbjöds är värt att återge i sin helhet: släpp in honom och alla män som uppger sig vara kvinnor på appen, gå en utbildning i kön och genus, betala honom 20 000 dollar, be om ursäkt – och moderera allt innehåll på appen så att män som uppger sig vara kvinnor inte tar illa upp av vad kvinnorna säger. ”Han ville alltså inte bara in i kvinnornas rum”, konstaterade Grover i London. ”Han ville styra det.”
Hon sade nej. Därmed hamnade världens första rättsprocess om kön kontra könsidentitet i federal domstol, med ett skadeståndskrav på 200 000 dollar. Den juridiska förutsättningen hade skapats ett decennium tidigare, när Julia Gillards regering ändrade den australiska diskrimineringslagen. Definitionerna av man och kvinna ströks och ”könsidentitet” skrevs in. En lag som en gång stiftats för att skydda kvinnor kunde nu användas mot dem.
I augusti 2024 föll domen. Domaren Robert Bromwich fann att kön ”enligt ordets vanliga betydelse är föränderligt”, att Tickle utsatts för indirekt diskriminering, och dömde Grover att betala 10 000 dollar jämte rättegångskostnader – varvid domaren särskilt anmärkte på att hon skrattat under korsförhöret. Hon straffades alltså för att ha skrattat, i ett mål som heter Kittlande mot fnittrande. ”Så dumt”, som hon själv sammanfattade saken.
Grover överklagade och trodde på vinst. Det blev tvärtom. I maj 2026 skärpte appellationsdomstolen rubriceringen till direkt diskriminering och fördubblade skadeståndet till 20 000 dollar – nu även med hänvisning till att hon i rätten kallat Tickle för man. Hennes kommentar i London: ”Hans advokater sade att jag kallat honom man i femtio intervjuer. Det är inte sant. Det är hundratals.” Domstolen slog dessutom fast en mening som Grover säger sig oförmögen att uttala med bibehållen min: att se ut som en man är ett skyddat kännetecken hos en transkvinna – samtidigt som transkvinnor är kvinnor.
Nu återstår High Court, Australiens högsta domstol. Processen har hittills kostat Grover 1,2 miljoner dollar, allt insamlat från stödjare världen över. Förlorar hon väntar dessutom motpartens rättegångskostnader, uppskattningsvis en miljon till. Varför ger hon inte bara upp? Hon fick frågan och svarade med graviditeten 2022: hon visste att hon väntade en dotter, och att hon en dag skulle behöva lära dottern att stå upp för sig själv. ”Det kan jag inte göra om jag själv backade första gången det verkligen gällde.”
Det egendomliga är att det engelska språkets högsta juridiska uttolkare inte kan enas om vad orden betyder. Ett år före den australiska appellationsdomen kom Storbritanniens högsta domstol enhälligt till motsatt slutsats i målet For Women Scotland. Ordet kvinna i den brittiska likabehandlingslagen avser biologiskt kön, ingenting annat. Två länder med samma språk och samma rättstradition läser samma ord på oförenliga sätt. Juridiken har inte löst frågan. Den har flyttat in förvirringen i lagböckerna.
Och Sverige? Diskrimineringslagen skyddar sedan 2009 ”könsöverskridande identitet eller uttryck”, och sedan halvårsskiftet 2025 räcker en förenklad prövning för att ändra juridiskt kön. Ett svenskt Giggle skulle med stor sannolikhet mötas av ett svenskt Tickle – med samma utgång och samma nota. Den som undrar varför ingen svensk entreprenör försökt har därmed fått sitt svar. Det är inte efterfrågan det är fel på, det är priset.
Det finns utrymme för rimliga meningsskiljaktigheter om hur transpersoners rättigheter och kvinnors fredade rum ska förlikas. Förnuftiga människor landar olika. Men någonstans borde även den mest välvillige hejda sig inför resultatet. En kvinna som byggde ett skyddat rum åt andra kvinnor har förlorat sitt företag, sju år och miljoner – och det juridiska systemets besked hittills är att hennes fel var att hon skrattade och kallade en man för man. Kittlande mot fnittrande låter som ett skämt, och visst kan man skratta. Men skrattet kostar numera 20 000 dollar, och notan betalas, som så ofta, av kvinnorna.
