
Bulletins ledarskribent Dan Korn rapporterar direkt från Manchester.
Jom Kippur brukar kallas den heligaste dagen på det judiska året. Det är en högtid där sorg och glädje blandas. Sorg därför att vi ber om syndernas förlåtelse. Glädje därför att vi är försäkrade om att bli förlåtna.
Inte bara judar blir förlåtna på Jom Kippur. Enligt många judiska källor förlåter Gud hela mänskligheten på Jom Kippur.
I så fall kan man ju fråga sig varför religiösa judar tillbringar hela dagen, från morgon till kväll, i bön i synagogan, utan att äta eller dricka. Svaret är det som brukar kallas den protestantiska arbetsmoralen, som vid närmare granskning inte är så protestantisk, utan en del av det judisk-kristna arvet. Med andra ord, det man arbetar hårt för är mera värt än det man får gratis.
På Jom Kippur i dag stod jag därför i synagogan vid Leicester road i Manchester. Strax efter halv tio började en väldig kakafoni höras utanför. Den ena polisbilen efter den andra, flera ambulanser och en brandbil körde förbi för att snart följas av polispiketer med texten ”Tactical Aid Unit” och särskilt märkta ambulanser för omedelbar hjälp vid allvarliga situationer.
Snart hängde en helikopter över oss. Att något allvarligt hade hänt var därför uppenbart.
Och låt mig vara väldigt tydlig: Det var väntat.
Att polisen var förberedd på att något skulle hända märktes redan i går kväll. Redan då smattrade polishelikoptern över de judiska kvarteren i norra Manchester.
Hamas är inte bara en terroristorganisation. Det är också en mycket religiös organisation och deras inställning till judendom är en märklig blandning av hat och vördnad. Att attacken den 7 oktober 2023 ägde rum den dagen var ingen slump. Det är den avslutande judiska helgen i en serie av judiska helgdagar under den tidiga hösten.
Att Gazakonvojen Global Sumud Flotilla anlände till israeliskt farvatten just i dag var därför ingen slump. Det var noga uträknat att det skulle ske under årets främsta judiska helgdag.
Men under attacken den 7 oktober undveks nogsamt religiösa kibbutzer. De skonades mitt uppe i blodbadet. Mitt uppe i Hamas hat mot judar och allt judiskt har de en motsägelsefull vördnad för religiösa, oavsett religion.
När polisbilarna och ambulanserna körde norrut längs Leicester road tänkte jag därför med en gång att det måste vara en attack mot Heaton Park-synagogan. Den är stor och iögonenfallande. Och den frekventeras framför allt av judar som inte är särskilt religiösa. I dag är den förmodligen full, men resten av året står den nästan tom.
Det visade sig att jag hade rätt. Leicester road byter namn till Middleton road vid en korsning en bit norrut och strax därefter ligger en stora Heaton Park-synagogan. Där hade gudstjänsten just börjat och en grupp som stod och pratade utanför blev påkörd av en bil. Ut ur bilen hoppade 35-årige Jihad Al-Shamie, brittisk medborgare av syrisk bakgrund. Han började angripa dem som han redan skadat med bilen med en kniv. Man kan utgå från att han inspirerats av propagandan på nätet att genomföra attacken just idag. Och utan att närmare känna till hans motiv kan jag konstatera att han hade flera synagogor att välja på närmare sin bostad, men valde Heaton Park. Det finns omkring 50 synagogor i norra Manchester.
Två av de angripna har avlidit. Flera är fortfarande på sjukhus allvarligt skadade. I vår synagoga har vi en medlem som arbetar i en judisk frivilligorganisation för första hjälpen. Jag tänkte inte på det då, men jag minns att jag hörde hur han fick en alarmsignal under gudstjänsten. Jag såg att hans små barn satt ensamma kvar i synagogan och han var försvunnen resten av dagen. Ingen fara å färde, dock. Deras morfar var också där.
Under en paus i gudstjänsten tog jag en promenad runt kvarteret. Allt var som vanligt. Andra var också ute och promenerade, många vitklädda, så som traditionen är på Jom Kippur. Att en terroristattack inträffat några hundra meter bort märktes inte.
Samtidigt pågick dock en propalestinsk demonstration i centrala Manchester. En demonstrant som intervjuades där av sa att hon ”skiter i den judiska församlingens känslor”.
Talet om att propalestinier är motståndare till sionism och inte judehatare i största allmänhet, blir allt genomskinligare.