Psykiatern Anders Hansen gör lättillgängliga tv-program om så komplicerade ämnen som människans psyke. Det i sig är ett lovvärt initiativ. Att vi människor lär oss att bättre förstå oss själva kan sannerligen inte skada.

Men den som intresserar sig för andras psyke kan samtidigt avslöja en hel del om sitt eget. Till tv-serien finns ett personlighetstest, översatt från det amerikanska testet Personality Assessor, där man genom att besvara en mängd påståenden får en personlighetsbeskrivning. I det amerikanska testet lyder två av påståendena:

I tend to vote for conservative political candidates

I tend to vote for liberal political candidates

Att amerikansk politik skiljer sig från den svenska och att begreppen liberal och conservative inte utan vidare kan översättas till liberal och konservativ har SVT:s översättare fattat – åtminstone delvis. Det första påståendet blir i svensk översättning:

Brukar rösta på de konservativa partierna

Någon förklaring till vilka dessa partier är får vi inte. Men underförstått får vi ändå veta en hel del, inte bara om de konservativa partierna, utan också om översättarens politiska vision. ”I tend to vote for liberal political candidates” har nämligen översatts till:

Brukar rösta på partier som bryr sig om människor

Det är givetvis fullständigt häpnadsväckande osakligt och banalt och berättar mer om översättarens personlighet än vad svaren på testet berättar om andra. Att Svt inte ens klarar av att göra ett program om psykologi utan kraftiga ideologiska pekpinnar från vänster är också så typiskt att det vore skrattretande om det inte samtidigt visade på hur tondövt och verklighetsfrämmande hela Public Service blivit.

Jag vill minnas att jag citerat det förut, men Roger Scrutons ord tål att påminnas om många gånger:

Vänstermänniskor har svårt att umgås med högermänniskor, eftersom de tror att de är onda. Jag, å andra sidan, har inget problem att umgås med vänstermänniskor, för jag tror helt enkelt bara att de har fel.

Vänstern, de som i USA kallas liberals, uppfattar sig själva som att det är de som bryr sig om människor. Andra gör det inte. De ondskefulla konservativa allra minst. Den amerikanska högern kallas ofta för conservatives i USA, men är inte det vi skulle kalla konservativa, utan motsvaras snarare av det vi skulle kalla höger, där också många av dem som hos oss kallar sig liberala ingår.

Det bär mig emot, eftersom det är så fruktansvärt banalt och ytligt, att behöva skriva det, men det som måste sägas måste ju sägas: Att vara konservativ kan i allra högsta grad vara det samma som att bry sig om andra människor. Möjligen skulle man kunna säga att man bryr sig om andra människor än de som vänstern menar att man ska bry sig om. Konservativa tenderar exempelvis att bry sig om brottsoffer mer än de bryr sig om kriminella.

Hanne Kjöller har nyligen skrivit en i utmärkt kolumn i DN: ”Poängen med att sticka hål på godhetssignalerande och politisk korrekthet är inte att håna. I stället handlar det om att begära riktiga svar på svåra frågor.” Det är just detta som det handlar om! Problemet med att man ser vissa politiska partier som att de ”bryr sig om människor” medan andra underförstått inte gör det handlar inte i första hand om att det inte är sant, utan att det är så gränslöst banalt. Man blir inte omtänksam därför att man säger att man är omtänksam. Man blir omtänksam om man handlar omtänksamt.

Det kostar så lite att i ett personlighetstest ställa konservativa mot de som ”bryr sig om människor”. Inga krav på förtydligande om vad det innebär att bry sig om människor ställs. Som exempel på ”vänlighet” väljer tv-producenten att visa en filmsnutt där en resenär på Stockholms Central får hjälp att bära sina resväskor. Varför inte komplicera det lite?

För mig är vänlighet att ge ett leende och kanske ett uppmuntrande ord till den romska tiggaren utanför affären, men däremot inte ge pengar. Det finns ingen anledning att vara ovänlig mot sina medmänniskor, även om jag är emot att människor tillåts komma till Sverige på turistvisum för att tigga.

Exempel på hur ett till synes ovänligt beteende kan vara vänlighet ur ett djupare perspektiv och hur det som ser ut som vänlighet och omtanke kan vara förödande finns det gott om. Men för att förstå det måste man komplicera resonemanget lite. Framför allt måste man tänka ett steg längre. Vad blir resultatet av min handling? Kommer jag verkligen att hjälpa, eller kommer jag att stjälpa? Att tänka på dessa konsekvenser är verkligen att bry sig om andra.

Tillåt mig tro att konservativa är minst lika kapabla som andra att tänka så och därmed verkligen bry sig om andra. De kanske rent av klarar av det bättre än andra.

Skärmdump från det amerikanska testet

Skärmdump från det svenska testet