Facebook noscript imageKorn: Public Service som inte försöker uppfostra, men bilda
Dan Korn
Ledare
Korn: Public Service som inte försöker uppfostra, men bilda
 Foto: Björn Larsson Ask/SvD/TT
Foto: Björn Larsson Ask/SvD/TT

I århundraden har överheten velat uppfostra folket. Och hela tiden har de misslyckats. Människor tar till sig den kunskap de får, men de använder den inte så som uppfostraren tänkt sig det.

Hur får man ett fattigt u-land att bli blomstrande, med demokrati, ekonomisk frihet, låg eller ingen korruption och ett fungerande rättsväsende? När forskarna Lant Pritchett och Michael Woolcock 2002 skrev ett arbetsdokument om detta för Center for Global Development i Washington DC var arbetsnamnet ”Getting to Denmark”. I slutändan satte de en annan titel på dokumentet, men Francis Fukuyama återvänder på flera ställen i sitt tvåbandsverk om Political Order (2011, 2014) till begreppet ”Getting to Denmark”, det vill säga att nå Danmark.

Vad som menas är givetvis inte att nå Danmark i fysisk form. Det är inte bokskogarna, smørrebrøden, røde pølser och Dyrehavsbakken som eftersträvas, utan det välfungerande, goda landet. Hur når man det?

Ur svenskt perspektiv kan många känna sig avundsjuka. Det är ju Sverige som är föredömet! Det var om Sverige som Marquis W Childs skrev sin bestseller Sweden – The Middle Way (1936). Men numera, när Sverige allt oftare i stället framställs som varnande exempel, kan vi kanske vara överens om att Danmark är bättre som symbol för det välfungerande landet.

Att Danmark – och även Sverige, även om det är på fallrepet nu – blivit så framgångsrikt beror givetvis på en mängd olika faktorer. En av dessa är att man allt sedan 1500-talet från myndigheternas sida satsat stora resurser på att utbilda – eller rent av uppfostra – folket. Det har varit ett framgångsrecept, men inte därför att uppfostran lyckades, utan därför att den misslyckades. Utbildningen lyckades däremot.

I Martin Luthers efterföljd införde både Sverige och Danmark redan på 1500-talet de första försöken att få allmogen att bli läskunnig. En mängd böcker började tryckas på både danska och svenska. Prästerna ordnade undervisning i läsning och i Luthers katekes. Barnen började genomgå konfirmation och husförhören kontrollerade att kunskapen förblev intakt.

Syftet med allt detta var givetvis att skapa en gudfruktig befolkning som var förnöjsam och hårt arbetande. Delvis lyckades det. Det lutherska idealet fastställt i Augsburgska bekännelsen, som redan på 1500-talet översattes och trycktes på svenska, var att enda sättet att undgå att synda och därmed drabbas av eviga straff var att stiga upp tidigt, arbeta hårt, leva sparsamt och inte unna sig för mycket nöjen. Den inställningen till livet har verkligen påverkat Sverige och det ofta använda rimmet Luther och butter har varit välmotiverat, även om många numera vill framhålla att Luther inte var så butter.

Men när folk kunde läsa kunde de också läsa annat än det prästerna satte i deras händer. Redan på 1500-talet började småtryck med visor, spådomar och fantastiska sagor spridas, så kallade skillingtryck. Att Bibeln översattes till svenska och spreds i stora upplagor gjorde inte bara folk till lydiga undersåtar, utan där hittade de som ville det också inspiration till tankar om allas likhet inför lagen, jämlikhet och ett ifrågasättande av kungamakten. De makthavande ville givetvis att folk skulle läsa om att överheten inte bär sitt svärd förgäves och att man ska ge till kejsaren vad som honom tillhör, men folk kunde också läsa profeternas och domarnas kritik mot kungen, om korrumperade domare och Bibelns ord om att kungen inte fick omge sig med för mycket lyx och för många kvinnor.

Den som kunde läsa Bibeln kunde också dra slutsatsen att den sabbat som omtalas där var lördagen och inte söndagen. Redan 1554 utfärdade därför Gustav Vasa ett varningsbrev till Finland mot dem som hävdade att de svåra tiderna vore ett Guds straff för att man inte höll lördagen helig. På 1590-talet hade Hans Jansson i Västerås genom bibelstudier kommit fram till att judendomen enligt Bibeln är den rätta läran. Han grundade en liten sekt som levde kvar flera årtionden senare. En av hans lärjungar, bonden Huvdesta-Petter, fick i uppdrag att resa till en av de stora judiska församlingarna i Riga eller Krakow med ett dokument som Jansson författat för att där kontrollera med rabbiner om Janssons slutsatser stämde. Så blev det inte. Petter var redan dömd till döden för stöld, så honom kunde myndigheterna göra sig av med utan ny rättegång. Hans Jansson däremot infångades och dog i fångenskapen i väntan på rannsakning. Så sent som 1619 avrättades en man i Grytnäs socken som verkar ha varit en av Janssons lärjungar.

Samma tendens att ta Bibelns ord på allvar dyker upp i Småland, Västergötland, Närke och Dalarna under 1600-talet. De flesta verkar inte ha varit motståndare till kristendomen, men däremot ivrat för att man borde helga lördagar som en vilodag. Prästerskapet talade om ”en judisk surdeg” och försökte bekämpa villolärorna genom avrättningar, fängelsestraff och att sätta folk i skamstocken. Men ideligen dök samma idéer upp på nya ställen. I Dalarna, där folk under sommarhalvåret bodde på fäbodar långt ute i ödemarkerna, kunde de i smyg hålla lördagen som sabbat och lyckades till och med förmå präster att fira gudstjänst med nattvard om lördagar på fäbodarna.

Vad vi ser här är alltså att överhetens försök att uppfostra folket blir något annat än det man tänkt sig. Kunskapen kommer förvisso ovanifrån, men underifrån kommer andra slutsatser än de förväntade. Samma sak skedde på 1800-talet, när folkskolan infördes. Skolböckerna skrevs medvetet i en anda som skulle främja fosterlandskärlek och medborgarsinne, men också underdånighet för både prästerskap och kungahus. Resultatet blev en kunnig befolkning som i början av 1900-talet började vidareutbilda sig via studiecirklar och folkbibliotek, som klädde fosterlandskärleken i demokratisk kostym, men som ofta var uttalat kritisk till både prästerna och kungen.

Samma uppfostringsnit ser vi också i dag, när Public Service försöker uppfostra folk. En viktig lärdom kan man dra av historien och det är att det inte går att kontrollera eller styra människor i en viss riktning. Folk är helt enkelt för kloka för det. Kunskap kan användas på många sätt. Att ge människor kunskap är den positiva sidan av uppfostringsnitet och det är mycket tack vare detta som Danmark blev det goda land internationella experter beundrar, men också Sverige blivit det som vi ser som det bästa i Sverige.

Det är den andra delen av uppfostringsnitet, att försöka påverka vad människor ska tycka och vad de ska göra av sin kunskap, som är dömt att misslyckas. Men lika lite som tänkande människor som läste sin Bibel var en fara på 1600-talet, lika lite är människor som använder sin kunskap en fara i dag. Om Public Service i stället för att försöka styra våra åsikter helt enkelt koncentrerade sig på att med de stora resurser de har på ett intressant och lätt sätt ge människor ökad kunskap, utan onödiga pekpinnar, kan de försvara sin plats i framtiden.

Dan Korn

Dan Korn är Bulletins chefredaktör, författare till tjugo böcker och har sysslat med kulturjournalistik under fem årtionden.