När Syriens brutale diktator Bashar al-Assad fann det för gott att fly Syrien inför rebellernas maktövertagande i söndags var det många som uttryckte hopp om att landet skulle kunna bli en demokrati. Utrikespolitiska institutet, Reportrar utan gränser, Sida och medier som SVT, TV4 och alla större svenska tidningar uttryckte hopp om demokrati, men framhöll att den drömmen verkar långt borta. Rebellerna som tagit över är knappast några demokrater, konstaterade man.

På sociala medier fanns det dock många personer som redan gladdes åt en spirande demokrati. I gengäld fanns det lika många som avfärdade allt sådant som korkade fantasier. En del sa: Se hur det gick i Iran 1979! Andra påpekade den nya ledningens tidigare medlemskap i ISIS och Al-Qaida och förutspådde att Syrien gått ur askan i elden.

Det är omöjligt att sia om framtiden, inte minst i detta fall. Men allt ser faktiskt inte så mörkt ut. Den nye ledaren Abu Mohammed al-Golani har tagit avstånd från det han kallar sina ungdomssynder i terroristgrupperna och partiet han leder, Hayat Tahrir al-Sham, är definitivt ett religiöst muslimskt parti, som knappast strävar efter att införa en modern liberal demokrati av västerländskt snitt, men däremot verkar de inte vara islamister i betydelsen att hela samhället måste underkastas islam i dess strängaste form. Vi lär förmodligen inte se ett nytt Iran.

Många har hävdat att al-Golani inte är att lita på och att syftet är att smygislamisera landet. Det finns många skrivbordskrigare som kommer att bli mycket upprörda nu, men jag tror faktiskt inte att de har rätt. Al-Golani har sagt att mångfald är Syriens styrka.