I början av 2000-talet var den franske idéhistorikern och filosofen Michel Foucault som mest i ropet som intellektuell kändis. Själv var han död sedan 1984, men hans böcker var eftertraktade som aldrig förr. Han påstods vara den oftast citerade personen i vetenskapliga artiklar inom humaniora. Att nämna Foucaults namn i en text blev populärt, något som inte sällan användes av charlataner, exempelvis Mona Sahlins särskilda utredare i diskrimineringsfrågor Masoud Kamali. En svepande formulering med referens till en bok av Foucault – givetvis utan sidhänvisning – såg snyggt ut i utredningen.