Om en clown flyttar in i ett slott blir han inte kung, utan slottet blir en cirkus. Det är ett turkiskt visdomsord som jag stötte på i det dagliga flödet på sociala medier. Orden illustrerades av en butter Donald Trump, klädd och sminkad som en clown.

Donald Trump verkar uppta alla människors sinnen numera och en hel del tycks ha gjort det till en daglig ceremoni att skriva något om hur galen han är, eller narcissistisk, makthungrig, ful, obildad, senil, ondskefull… ja det är bara att fylla på. Välj det ord som önskas eller hitta på något eget.

Nyligen sa Donald Trump att USA och Italien delar mycket gemensam historia, som går tillbaka till Romarriket. Det är inte särskilt svårt att förstå vad han menade, att vi öser ur samma historiska källor. Ett gott exempel på detta är att texten på det amerikanska statsvapnet är skriven på latin.

Men vill man missförstå gör man så klart det. Ukrainskan Olena Rohoza, är en av dem som gjort förlöjligandet till en daglig ceremoni. Med tanke på Trumps säregna uttalanden om att Ukraina startade krig mot Ryssland är det inte svårt att förstå varför hon gör det, men lögn är ändå inte en gångbar metod. Hon skrev på X den 5 april:

”Trump said that the United States and Italy have been allies since the time of Ancient Rome.”

Åh så dum han är! Också i svenska sociala medier var gapflabbet spritt. Trump beskrevs som ”fullständigt rubbad”, originellt nog av en person som visste att citatet var fejkat. Men vad gör det, när man ändå kan ha lite roligt och få glada hejarop?

Det är just här som det problematiska börjar.

Donald Trump har fullständigt sprutat ur sig uttalanden och beslut under den korta tid han varit USA:s president. En del har varit bra, annat har fått även de hängivnaste supporters att med av skam rodnande ansikten leta efter skämskudden.

Men varje försök till meningsfull debatt, innefattande seriös kritik, riskerar att drunkna i medvetna missförstånd och uttalanden om hur löjlig hans frisyr är. Det är ovärdigt. Inte ovärdigt Trump, han har sina egna måttstockar för sådant, men ovärdigt de vanligen sansade debattörer som hoppat på detta barnsliga tåg.

I stället för att handla om det Trump gjort, handlar alldeles för mycket om vad han sagt. Det är problematiskt av två skäl. Piers Morgan, som är personlig vän med Trump – och som skryter lite för mycket om det – skrev nyligen i The Spectator att Trump bör bedömas utifrån vad han faktiskt gör, inte utifrån vad han säger.

Men det som han säger tenderar dessutom att bedömas utifrån europeisk synvinkel, vilket ju i och för sig är naturligt i vår del av världen, men där en viss förståelse för hur en person som är född i New York talar hade varit på sin plats.

Jag såg en svensk debattör som skrev att Trumps ofta häpnadsväckande oförskämda svada skulle vara ett exempel på hans obildning, hur han är fattig på allt utom pengar. Jag har en son i USA, vars svärfar kan vara lika plump och oförskämd. Han är expert på arts-and-crafts-rörelsens handtryckta böcker på pergament och har en stor samling av dessa vackra rariteter. Han är numera pensionerad från en position som FN-skrapans chefsbibliotekarie, ett jobb han knappast hade fått om han hade varit obildad. Människor i USA är helt enkelt mer rättframma och mindre polerade än vad européer är. Trump är något av ett skräckexempel på detta, men långt ifrån ensam.

Det är kanske inte så svårt att förstå frestelsen att ur förfalskade och äkta, men lösryckta, citat hävda att Trump är galen. För att kritisera det han gör måste man vara mycket mer insatt och arbeta med att vaska fram vad han faktiskt gör ur alla påståenden om vad han tänker göra.

Ta detta med tullarna som exempel. Ena stunden ska tullarna vara si, andra stunden så. Vad som blir slutresultatet vet vi ju inte. Många som kommenterar verkar utgå ifrån att det inte finns några tullar mellan länder i dag. Det gör det och mycket av Trumps argumentation har ju handlat om att olika tariffer är orättvisa.

Andra har stirrat sig blinda på Adam Smiths ord om tullar som handelshinder och hur de försämrar det ekonomiska utbytet länder emellan. Vad de inte kan eller vill förstå är att Smith givetvis har rätt om det enda som är intressant är billiga priser, frihandel och stor vinst. Man kan argumentera för att det är det viktigaste, men man kan också argumentera för att ett land har rätt att skydda olika marknader. Ett land kan exempelvis vilja skydda viktig tillverkningsindustri från import från länder som har slavliknande förhållanden för sina arbetare och som därför kan producera varorna mycket billigare.

Ett land kan tillämpa hårda djurskyddsregler, vilket fördyrar matproduktionen och därför tillämpa importavgifter för kött från länder som kan producera köttet billigare. Sådan tull finns för att skydda det egna jordbruket.

Trumps syfte med tullarna är att utjämna obalanser i handeln. Han har en minst sagt säregen uppfattning om dessa obalanser och det finns absolut alla skäl i världen att kritisera honom, men det är inga bevis för att karln är galen.

Vad som däremot är galet är att han tänker högt, säger det han tänker göra ena stunden och sedan gör något annat. Så kan man göra affärer. Men så kan man inte sköta ett land, eftersom oförutsägbarheten är livsfarlig för ett lands ekonomi. Vet inte investerare hur morgondagen kommer att se ut, håller de i slantarna och omvandlat till ett så stort lands ekonomi som USA:s kan det få katastrofala följder.

USA:s väljare hade att välja på en narcissistisk storskrävlare som bevisligen under förra mandatperioden fick saker gjorda, alltså Trump, och en uppenbart senil sittande president Biden som i sista stund byttes ut mot ett oprövat kort, Kamala Harris, som kunde bocka av många rutor i DEI-protokollet, men som inte ingav tillräckligt förtroende.

I det valet var det inte svårt att välja Trump. Sedan har han tagit med världen på en skakig resa som givetvis fått många av dem som stöttat honom att få stora skälvan. Ingen vet hur detta kommer att sluta. Men att ägna dagarna åt att hitta egendomliga uttalanden på hans minst sagt pittoreska konto på Truth Social och att sätta ihop memes är bara ovärdigt de annars ofta tänkvärda debattörer som ägnar sig åt detta.

Om man ägnar all tid åt att studera en människa och hävda att denne är en clown, blir snart ens egen omgivning en cirkus.