Fred sluter man med fienden, inte med vänner. Det är en gammal sanning värd att påminna om efter de senaste dagarnas möten om Ukraina i Anchorage och Washington DC.

Tre olika sätt att se på konflikter i allmänhet och på konflikten mellan Ryssland och Ukraina i synnerhet möttes. Kremls sida, imperialismens, kan beskrivas som ”den som tar han har”. Mot denna roffarmentalitet står EU och Zelensky, som försöker med klassisk diplomati.

EU vill ogärna smutsa ner sina fingrar och inte riskera sina egna soldaters liv i Ukraina, vilket förvisso är en förnuftig inställning. Men det andas inte så lite cynism att samtidigt uppmuntra Zelensky att kämpa vidare, när han de facto gör det ensam, trots att hela Europa drar nytta av det.

Den tredje modellen står Trump för. Affärsman alltid intresserad av att göra en bra deal kan han konsten att ge och ta – särskilt som det är andras länder han ger och tar av. Ibland kan en sådan pragmatisk inställning lyckas bättre än de andra två.

Nu ser han ut att ha lyckats. Genom att garantera Putin att Ukraina absolut inte blir en del av NATO ser det ut som om han blidkat honom. I gengäld ställer han garantier för Ukrainas säkerhet som är i stort sett exakt samma sak som ett NATO-medlemskap. Inget NATO för ryssarna. Faktiskt NATO för ukrainarna.

Krig handlar om att erövra land, men sedan andra världskriget har vi vant oss av med den typen av krigföring, åtminstone i Europa. Det Putin gjort med sitt anfall och blodiga krig är något oerhört, brutalt och cyniskt. Därför höjs många röster för att han inte ska ges en kvadratmeter territorium. Krig får inte vara en framkomlig väg. Det är en sympatisk inställning. Men om man inte själv är beredd att dö med vapen i hand för den inställningen är den tyvärr inte mycket värd.

I en värld då alla står upp för principen, men ingen utom ukrainarna riskerar sina liv, kan en deal modell Trump vara en bättre lösning än mera slakt på slagfältet.

Alla får känna sig som vinnare. Putin kan säga till hemmapubliken att han erövrat de områden han ville ha och sett till att NATO inte vidare utökades inpå Rysslands gräns. Att det är en lögn – NATO:s gräns mot Ryssland förlängdes rejält när Finland tack vare anfallet på Ukraina blev NATO-medlem – är redan glömt.

Zelensky kommer hem med garantier om varaktig fred och säkerhet, vilket förmodligen för de flesta ukrainare är viktigare att få tillbaka förlorat territorium. Dessutom fick han överlämnat ett tackbrev till Melania Trump från fru Zelensky med tack för att hon personligen skrivit till Putin om att han måste lämna tillbaka alla de barn som kidnappats från Ukraina. Chansen att det ska ge resultat är väl liten, men om det är något vi kan önska, är det väl just detta.

J D Vance kan se sig som segrare. Han fick Zelensky att sätta på sig någon sorts kostym inför mötet med Trump. Zelensky bar samma klädsel på mötet i Bryssel i söndags och även om alla nyhetsbyråer beskriver det som en kostym ser det mer ut som en svart utanpåskjorta, men med lite välvilja kanske det kan kallas en kostym. Glömda är hur som helst Vances pinsamma anmärkningar från förra gången de träffades i Ovala Rummet.

Den ende som väl inte lär kamma hem en seger är väl Donald Trump själv. Han har tydligen redan förhört sig om att få Nobels fredspris. Det lär han inte få. För att få det måste man inte skapa fred, utan lära sig hur man för sig i de fina salongerna. Barack Obama fick fredspriset utan att ha åstadkommit någon fred, men däremot flera krig. Om så Trump skapar fred mellan djävulen och Gud, lär han inte få något fredspris.