I måndags överlämnade generalmajoren Roland Ekenberg sin utredning ”Redo! En utredning om personalförsörjningen av det militära försvaret” till försvarsministern Pål Jonson (M). Det är en omfattande volym på över 500 sidor.

Utredningen konstaterar att vi lever i oroliga tider, att det säkerhetspolitiska läget i Sveriges närhet gradvis försämrats, framför allt genom Rysslands anfall mot Ukraina. Utredningen presenterar därför en mängd olika förslag på hur fler människor ska engageras inom försvaret.

Ett nyckelord i sammanhanget är plikt, ett för övrigt sällan använt ord i vår tids Sverige. Och med plikt följer ansvar, påpekade Ekenberg på presskonferensen i samband med överlämnandet.

Ordet plikt ingår i värnplikt och plikten att värna vårt land genom beredskapstjänstgöring är en av de frågor utredningen berör, där den föreslår att åldersgränsen för plikten i händelse av krig ska höjas till 47 år.

Dagersättningen för värnpliktiga under utbildning föreslås höjas till 288 kronor och för de som inkallas som totalförsvarspliktiga föreslås att de får samma lön som de annars hade fått. Försvaret ska även i fortsättningen förlita sig på värnplikten, men en ny kategori för ”tidvis tjänstgörande civil personal” bör införas för att lättare ta tillvara kompetens och ge de kompetenta en attraktiv lön.

Så det ser väl bra ut?

I Timbros tidning Smedjan skriver Theodor Tralau att det skulle innebära en stor besparing att införa ett system med frivilliga soldater med marknadsmässiga löner i stället för värnplikt för alla. Det är ett förslag som det tål att tänka på. En fast armé med yrkessoldater behöver inte hela tiden utbildas på samma sätt som värnpliktiga. Den skulle inte innebära de belastningar som värnplikten innebär för de som hellre vill studera eller jobba. Ett professionellt försvar är vad många länder därför har.

Men allt handlar inte om ekonomi. När Sverige återinförde värnplikten 2018 handlade det till viss del om att Försvaret hade en kraftig brist på personal, men röster höjdes också för att värnplikten skapar lojalitet, bidrar till integration, skapar ett ”vi” och motiverar befolkningen till en starkare känsla för Sverige, det vi vill försvara. Sådant kan man inte mäta i pengar.

Det socialdemokratiska projektet med tvångsblandning av befolkningen är en riktigt dålig idé när det handlar om att tvinga på folk grannar de helst vill slippa. Men att unga människor under en tid måste umgås och leva med jämnåriga från alla skilda samhällsgrupper kan däremot vara en betydligt lyckligare version av tvångsblandning. Den militära träningen för ett gemensamt mål att skydda ett gemensamt land har haft en enorm sammansvetsande förmåga i det förflutna och det finns knappast skäl att tro att det inte skulle ha den effekten i dag.

Argumentet som rests mot detta är att bara en liten del av befolkningen tas ut till värnpliktsutbildning numera, därför att försvaret inte behöver med folk.

Men Sverige behöver större försvarsvilja, lojalitet och sammansvetsning. Den samhällsnytta en värnplikt för alla skulle kunna innebära för Sverige handlar inte i första hand om kronor och ören, utan om ett bättre samhälle där människor känner sig hemma och känner samhörighet. Vinsten går inte lika lätt att mäta i pengar, men indirekt är det givetvis också en samhällsekonomisk vinst.

En allmän värnplikt, som verkligen omfattar alla svenskar i en viss ålder, skulle dessutom ta bort den orättvisa det innebär att bara en liten del av dem gör värnplikt. Fördelas bördan likt blir det inte längre någon nackdel i form av avbrutna studier eller arbete. Alla får samma avbrott och ingen gynnas därför på andras bekostnad.