I den kulturdebatt som följt på att kulturkanon presenterades går åsikterna som väntat isär. Däremot följer de inte de vanliga ideologiska skiljelinjerna, med hård kritik mot kanon från både progressiv vänster och konservativ höger.
På tidningen Expressens kultursidor är åsikterna om kanon vitt skilda. Tidningens kulturchef Victor Malm skriver att man ”i vissa kretsar” fått för sig ”att denna kulturkanon är en väg mot något slags smygheilande grindsamhälle”.
Efter att listorna presenterats menar Malm emellertid att de är ”så oförargliga att jag har svårt att föreställa mig en större debatt om innehållet”. Själv tycker han att ”de är rentav bra.”
Författaren och regissören Dimitri Plax, som har vitrysk bakgrund, är även han positiv, och konstaterar att ”de absolut flesta i min omgivning och i mitt flöde som ondgör sig (...) är människor som inte behöver bekymra sig för att fastställa sin kulturella identitet i dagens Sverige.”
Plax frågar sig vidare om han och andra invandrare ska ”fortsatt få höra att ’nej, nej, det finns inget som är specifikt svenskt, ingen svensk kultur att prata om’ och sedan finna sig i skamvrån för att man inte vet vad andra i rummet pratar om?”
Gardell: ”Suttit och rökt på och fnittrat”
Jonas Gardell totalsågar däremot kanon, och anklagar utredaren Lars Trädgårdh för att han använt Chat GPT för att ta fram listorna. ”Så började Chat GPT som alltid att hallucinera och spåna fram superknasiga saker: ’Radiohuset…, Vasaloppet…, pappaledighet…, industrilandskapet i Norrköping…’”
En annan teori Gardell för fram är att Trädgårdh ”spenderat hela förskottet på weed”, det vill säga marijuana. ”Det är faktiskt ett fullt tänkbart alternativ. Han och hans kommitté har suttit och rökt på och fnittrat hela vägen till tisdagens presskonferens” spekulerar Gardell.
Även Dagens Nyheters kulturchef Björn Wiman menar att ”det sammantagna intrycket är skrattretande” och att ”man kommer inte ifrån tanken att en AI kunde framställt det.”
”I sig är idén om en kanon varken dålig eller kontroversiell” skriver Wiman vidare, men menar att ”den kanon som nu fastslagits är ett surrogat för en riktig kulturpolitik.”
Aftonbladet-skribent: För svenskt
Karin Pettersson, kulturchef på Aftonbladet, delar Wimans kritik mot kanon, som hon avfärdar som ”ett osorterat ordmoln” och ”ett enda smatter av händelser, företeelser och verk som tydligen ska spegla Sverige”.
Hon menar även att medtagna verk som Grimbergs Svenska folkens öden och äventyr ”fullständigt förlorat sin betydelse”, och att det inte finns någon ”annan förklaring än politiska skygglappar till att Hasse & Tage inte är med”.
Samma tidnings skribent Jenny Andersson anklagar kanon för att vara för svensk, med den romska författaren Katarina Taikon som ”det enda namnet i kulturkanon som antyder att svensk kultur inte formats i en liten etniskt homogen bubbla.”
Haage: ”Kunde ha tarvat ett tjugo minuters möte mellan sex goda litteraturvetare”
Men kanon får även kritik från konservativt håll. I Smålandsposten skriver Fredrik Haage att utredarna ”övergett idén att ordet kvalitet, som i varje annan diskussion kring en kanon skulle vara centralt och ständigt närvarande”.
Detta till förmån för ett ”trummande av ’tillgänglighet’, ’prägel’, ’verktyg’, ’fönster’, ’referenspunkter’ för att ta några exempel ur ordströmmen”.
Haage menar att utredarnas arbete ”kunde ha tarvat ett tjugo minuters möte mellan sex goda litteraturvetare - mer än så behövs inte för att skapa en svensk kanon”, och frågar sig hur uppgiften ”har kunna växa till den krampfyllda gestalt kommittén manat fram.”
