KRÖNIKA. Den 20 januari kom och gick. Joe Biden svor eden som USA:s 46:e president, men inte ens under denna ödesdag besannades Qkonspirationens förutsägelser. 

Hundratusentals, kanske miljoner, fanatiska anhängare, så kallade QAnons, världen över väntade som vanligt förgäves på att äntligen få höra de förlösande orden från Donald Trump: My fellow Americans the storm is upon us. 

Meningen de tror kommer att utgöra själva startskottet för den mest omvälvande händelsen, inte bara i USA:s utan också mänsklighetens historia.  

Enligt QAnonsanhängarnas kanon är förloppet oundvikligt och segern redan given av Gud. Trust the plan! Frågan är bara när Trump kommer att offentliggöra de hemligstämplade dokument som motiverar massavrättningarna och fängslandet av all världens makthavare; politiker, finansoligarker, religiösa ledare och Hollywoodkändisar. Det slutgiltiga fullständigt förintande slaget mot the deep state. Alltså det världsomspännande mäktiga nätverk av kannibalistiska pedofila satansdyrkare som härskat över mänskligheten sedan sumerernas tid. 

Men vid midnatt den 20 januari stod det klart att QAnons återigen misstolkat the timeline, tecknen och budskapen. Kongressens bekräftande av valförlusten och stormningen av Kapitolium hade framtvingat snabba uppdateringar av konspirationsteorierna. Enligt många var nu nederlagen egentligen mästertänkaren Trumps smarta skenmanöver. Bidens installation skulle locka högprofilerade personer från det satanistpedofila elitskiktet till Washington, samtidigt som säkerhetsläget motiverade närvaron av 25 000 Trump-lojala militärer. En perfekt kuppfälla, som aldrig slog igen. Och verkligheten måste ännu en gång korrigeras efter nya kartor.  

Rapporteringen från valet i USA, med dess utdragna efterspel som kulminerade med stormandet av Kapitolium, har gjort QAnons ökända även för den svenska mediepubliken. Men flera år innan Trump eldade på människomassorna i Ellipseparken, tändes gnistan på ett ljusskyggt nätforum.     

Lördagen den 28 oktober 2017 lades ett anonymt inlägg upp på 4chan av en person eller ett team som kallade sig Q. Detaljerna förespeglade närhet till Trump med insiderkunskap av underrättelseslag. Budskapet löd: På måndag morgon kommer Hillary Clinton att arresteras. 

Det var den första av mängder med mer eller mindre kryptiska meddelanden som kom att forma en global nätundergroundrörelse, där QAnons tillsammans mixar ihop all världens konspirationsteorier, mytologiska, arketypiska och populärkulturella föreställningar. Och kombinerar dem med new age, kristendom och egna fantasier, till en förvriden paranoid politiskt dataspelsfiktion där kampen dagligen förs mellan ont och gott.    

Jag stötte tidigt på de nykläckta anhängarna och checkade då och då av fenomenet. Men först under våren 2020, när Covid-19 hade fyllt på de explosiva konspirationstankarna, slog det mig på allvar att QAnons groteskt tokiga virtuella vanföreställningar riskerade att materialiseras i vår verkliga värld. 

I en artikel på Aftonbladets kultursida beskrev jag företeelsen och förklarade varför det inte är en sekt, vilket rutinmässigt hävdas i amerikanska medier. QAnons har influerare med stor följarskara, vilka håller ihop gemenskapen, men varken någon stark ledare eller rätt lära. De är fria att välja tro från ett oändligt smörgåsbord, med endast grupptryckets korrektiv. Vissa är exempelvis övertygade om att CERN:s partikelgenerator i Schweiz är en port till helvetet, att Michelle Obama är en man och att JFK Jr lever som Trumps främste allierade. Medan andra menar att överstesatanisten Hillary Clinton och Hollywoods ondaste man, Tom Hanks, redan har dömts av militärtribunal, avrättats och ersatts av kloner. Den dynamiska kreativiteten är en framgångsfaktor i jämförelse med sekternas auktoritära rigiditet.  

Men jag ville också i artikeln varna för QAnons våldspotential som kunde utlösas av Trumps eventuella valförlust. För om man är övertygad om att Demokraternas, men även Republikanernas, politiker tillhör ett uråldrigt nätverk som årligen torterar och våldtar miljontals barn och oxiderar deras adrenalin för att alstra det biologiska pigmentet adrenokrom som party- och föryngringsdrog, innan de offras till satan, är det ens plikt att bekämpa makten. Och om det bara finns en man som av Gud och 200 höga militärer har fått uppdraget att bli president för att ta striden mot de satanistiska pedofilkannibalerna, är det civilkurage att exempelvis i ett nödläge storma en av den universella ondskans högkvarter. 

För en del QAnons är tillvaron som nätkrigare, precis som i andra fandoms eller communitys, en hobby. Men vissa tar kampen på blodigt allvar. Och bland de tiotusentals som lämnade Trumps möte den 6 januari, tog sig förbi staketet, och vandrade över gräsmattan mot Kapitolium var många uppfyllda av Qkonspirationernas förkunnelser. 

På ett av kanske tusentals klipp från den dagen hörs en man som filmar människorna som i glesa skaror, lugnt och långsamt, fyller upp området. Han låter vredgat beslutsam och bestämd: ”… De här människorna är förbannade … President Trump är här, med oss vid Kapitolium. Vi såg bilkortegen. The shit is about to get real.” 

QAnons hade just hört startskottet för the Great Awakening. Först Trumps tweet i december om det kommande mötet; be there, will be wild. Sedan det över en timme långa Save America-talet om valfusk och korruption med meningar som: ”Efter det här, ska vi ska gå ner och jag kommer att vara med er där. ...Vi ska gå ner till Kapitolium ... Ni kommer aldrig att kunna ta tillbaka vårt land med svaghet. Ni måste visa styrka och ni måste vara starka”. Och mot slutet: ”Vi kämpar utav bara helvete och om ni inte kämpar utav bara helvete, så kommer ni inte ha något land kvar.” Och han försäkrar dem att det bästa ännu väntar på att hända innan de får höra orden på nytt: ”Vi ska gå ner till Kapitolium”. 

En portal hade öppnats till ett alternativt universum där den yttersta striden hastigt närmade sig. Trump skulle aldrig ha sammankallat dem för ingenting och nu hade han lovat att personligen leda dem i resningen mot the deep state. 

QAnons följde Founding Fathers i spåren mot Kapitolium för att förhindra de mäktiga pedofila djävulsdyrkarna från att stjäla Trumps och folkets rättmätiga valseger. De skulle bistå Trump och genomföra den andra amerikanska revolutionen och grunda republiken på nytt.  

När folkmassan hade tätnat, skärmytslingarna med den underbemannade polisen börjat ta fart och tårgasmolnen flöt bland de fladdrande fanorna, försökte alla konspirationers kung Alex Jones från Infowars, via megafon, göra sin stämma hörd i det öronbedövande oväsendet. 

Han övergav tidigt och aggressivt QAnons och nu uppmanar han dem att uppträda fredligt, att inte bete sig som BLM och Antifa, då endast systemet tjänar på deras våldsamhet. Och för att få folkmassan att lämna området ropar Jones också att Trump inte finns på plats. Men det spelar inte längre någon roll. 

QAnons bars av en stark känsla av rättfärdighet ända in i Kapitolium. Och ute ur byggnaden igen, när allt var över och de inte uppnått något förutom död, förstörelse, rädsla, förakt och fördömanden, uppträdde de fortfarande som om de stod över lagen. De verkade ännu inte ha vaknat upp ur sin fantasy-värld där de kanske fortfarande förväntade sig att ett militärt ingripande ändå snart skulle ge dem segern. 

QAnons kan nu lätt formulera nya teorier som förklarar varför alla ska fortsätta Trust the plan fast Trump befinner sig i Florida och Biden i Vita huset. Men jag fruktar att det kan vara en tidsfråga innan våldet på nytt exploderar. Det handlar inte bara om förödmjukelsens revanschism.

Trump initierade dock ingen statskupp som anklagelsen lyder, då han såväl som hans kritiker vet vilka komponenter som krävs för att säkra ett sådant utfall. Men han visste också på vilket vis många anhängare skulle reagera på ord och situation. Trump såg helt enkelt till att som tack och adjö till Washington skapa så mycket jävelskap som möjligt. Affärsmannen Trump kammade inte hem kontraktet och satsade därför, mot moraliska, politiska och demokratiska regler, på kaos. Som en maktmänniskas sista självbekräftelse sände han cyniskt iväg sina mest lojala supportrar som bondeoffer i ett spel som redan hade förlorats. 

Just de egenskaper hos honom som anhängarna särskilt uppskattat, kan nu kosta dem åratal i fängelse. Enligt QAnonmytologin är Trump så oövervinnerligt smart att han lirar 5D schack med the deep state. Men det visade sig till sist inte vara annat än bluffpoker med dem själva som insats. 

QAnons kan nu lätt formulera nya teorier som förklarar varför alla ska fortsätta Trust the plan fast Trump befinner sig i Florida och Biden i Vita huset. Men jag fruktar att det kan vara en tidsfråga innan våldet på nytt exploderar. Det handlar inte bara om förödmjukelsens revanschism. Tron på att vi styrs av Moloks pedofila maktelit är gammal som gatan och överlever både valförluster och misslyckade stormningar. Men med Trump försvann löftet om befrielse. Föreställningen om de miljoner barn som våldtas och offras kan därför få desperationen att växa sig starkare än resignationen. Om det exempelvis skapas tillräckligt stor konsensus kring att Trump har vikt ner sig eller att Q bara var en deep state psy-op kan dosen bitterhet få den dödliga brygden att bubbla över på nytt. Risken finns att anhängare organiserar sig utanför nätet för ta itu med det uppdrag som de inbillat sig att Trump lovat utföra, med en stark ledare ur egna led i hans ställe.  

Trump själv behöver inte några QAnons eller högermiliser längre, och Republikanerna kommer antagligen se till att hålla stor distans till dessa aktivister. Frågan blir därmed hur demokraterna nu kommer att hantera yttergrupper som BLM och Antifa. När inte längre de våldsamma upploppen och demonstrationerna kan skyllas på Trump som ensam supersplittrare av det amerikanska samhället, har de ju spelat ut sin roll för partiet. 

När Trump använde ordet Antifa för att benämna dem som vandaliserade, brände, plundrande och utövade våld under sommaren 2020, sågs det av en enig kår Trumpologer som ännu ett bevis för hans rasistiska och amoraliska personlighet. Trots att de flesta torde veta att Antifa är lika verkliga som QAnons, som oaktat sin spretigt oenhetliga och oorganiserade grupprofil ändå, förra året, klassades som ett inhemskt terrorhot. 

Namnet Antifa användes exempelvis helt självklart i en Politico-artikel från september 2020 där Portland beskrivs som ett slags USA:s Syrien dit både vänster- och högerextremister från hela landet vallfärdar. 

I somras när bilderna från de våldsamma upploppen i samband med Portlands BLM-demonstrationer, spreds över världen, sade den demokratiske borgmästaren Ted Wheeler nej till Trumps uppmaning att få kalla in federala trupper. Enligt Wheeler berodde det dödliga våldet enbart på att Trumps hat och splittring. I Politico-artikeln citeras dock en populär yttervänstersida på Facebook, där upplopp och plundring förklaras vara en legitim och grundläggande form av protest. Och nyligen, då det uppenbart blivit politiskt omöjligt fortsätta att dra Trump-kortet, satte borgmästare Wheeler till sist, efter sju månader, ner foten. 

Enligt The Hill, som refererar en lokal nyhetsstation, dotterbolag till CBS, sade han på en presskonferens att det nu är dags för hårdare tag mot Antifa. Polis från federal, delstatlig, regional och lokalnivå ska sammankallas för att så snabbt som möjligt ta itu med anarkisternas våld, och han efterfrågade höjda straff för återfallsförbrytare. 

Wheeler ställde även en fråga om gärningsmännens identitet och motiv: ”Varför behöver en grupp mestadels vita unga och några medelålders män förstöra levebrödet för andra som kämpar för att få vardagen att gå ihop?” 

Trumps tid är förbi, och USA:s fringegrupperingar har därmed spelat ut sin dödligt destruktiva roll som storpolitikens nyttiga idioter. Om ingen sida längre har intresse av extremisterna, kan det dock i sin tur leda till det vi i Sverige ljummet kallar för svekdebatt. Vilket i det betydligt hetare amerikanska klimatet, dock kan flamma upp, om inte i inbördeskrig så i organiserad terrorism från både höger och vänster. I så fall riktat direkt mot folkvalda politiker och personer, byggnader, symboler och varumärken som anses representera det samtida förhatliga politiska systemet.

Trump är borta men Joe Bidens och demokraternas valseger kan alltså paradoxalt ändå få som konsekvens att politikens vänster- och högerkanter ytterligare radikaliseras och att landet splittras i än mer hat och våld. 

För att parafrasera Karl Vennbergs profetiska ord från 1972 om vänstern och det nya decenniet i diktsamlingen Sju år på tunnelbanan; 2020-talets utfall är beroende av hur extremisterna kan hantera sin besvikelse.             

TEXT: Ann Charlott Altstadt
Journalist, författare och krönikör på Bulletin


Detta är en krönika i Bulletins nyhetsdel. De åsikter som framförs är skribentens egna.