WARSZAWA – Efter sin riggade valseger i augusti har Belarus president Aleksandr Lukasjenko i mer än hundra dagar försökt kväsa de omfattande, fredliga protester som svept över landet. Men läs inte in alltför mycket i tystnaden. Belarusierna är långt ifrån skrämda. De anpassar hela tiden sin taktik för att få regimen ur balans.

De omfattande protesterna i höstas, i Minsk och andra större och mindre städer, är nu mer lokala och utspridda. De dyker upp i bostadsområden runtom i hela landet. Oppositionella hackers har blockerat regeringens hemsidor och kapat statsmedias onlinesändningar. De har hållit upp till beskådan regimens smutsiga byk och säkerhetstjänstens brutala metoder.

Lukasjenko har till och med beordrat att oppositionsflaggor ska hackas bort – under isen på tillfrysta sjöar

När journalister hindrades från att rapportera, började i stället medborgarjournalister att spela in skeenden överallt. Man visade därmed myndigheterna att inget skulle kunna dölja statens brottsliga agerande. Ännu i dag ägnar sig belarusier åt småskaligt sabotage genom att hissa oppositionens flagga och så ofta de kan visa upp motsvarande symboler.

Lukasjenko fortsätter att spela defensivt. Han har krävt att all graffiti med budskap som går emot regimen omedelbart tvättas bort eller målas över, vilket inneburit en hopplös klappjakt för myndigheterna. Lukasjenko har till och med beordrat att oppositionsflaggor ska hackas bort – under isen på tillfrysta sjöar.

Oppositionens ständiga aktioner har inneburit ytterligare kostnader för en regim som inte har råd. 

Låga oljepriser och låga kaliumpriser. Gränserna som Lukasjenko stängt. Unga människor (bland dem ingenjörer och andra högkvalificerade yrkesgrupper) som flyr landet. Protester (genom minimala arbetsinsatser) på fabriker. Sanktioner från EU och USA. Covid-19. Sammantaget innebär detta att regimen står inför ett ekonomiskt sammanbrott. Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling och Europeiska investeringsbanken har skjutit upp samarbeten med landet och Internationella valutafonden vägrar erbjuda ekonomiskt stöd.

regimen är på väg mot en långsam ekonomisk kollaps

Följden har blivit att Belarus tvingats spendera omkring 1,5 miljard dollar av sin valutareserv för att hålla uppe rubelns växlingskurs och täcka statsskulden. Den oberoende belarusiske ekonomen Aleś Alachnovič hävdar att regimen är på väg mot en långsam ekonomisk kollaps. Centralbanken hade den 1 september fortfarande 7,5 miljarder dollar i valutareserven, men omkring fyrtio procent var i utländska valutor.

Med rubelns växelkurs på €0.32 borde de flera miljarder rubler som finansdepartementet förvaltar vara tillräckliga för att hålla landet relativt stabilt i flera månader. Men därefter skulle den finansiella rötan accelerera och bli mera uppenbar. Det skulle i sin tur kunna framkalla en ny våg av protester. Budgetunderskottet för 2020 kan, somAlachnovič påpekar, ha uppgått till 2 miljarder dollar. Och det kommer förmodligen att nå samma nivå 2021. Lukasjenko måste inte bara få tag på 4 miljarder för att betala skuldräntor, utan dessutom 2 miljarder dollar för att täcka handelsunderskottet.

För att överleva vintern kommer Lukasjenko att behöva massivt ekonomiskt stöd från Ryssland. Väl medvetet om att regimen inte kan betala tillbaka lånen väntar Kreml sannolikt med sitt stöd, eller knyter det till hårda villkor. I utbyte mot hårdvaluta kommer Kreml att kräva ett försvagat belarusiskt presidentämbete och ekonomiska öppningar för ryska oligarker och statsägda företag. Lukasjenko kan knappast hoppas på att kunna möta dessa krav och samtidigt behålla makten.

ingen hemlighet att den ryske presidenten Vladimir Putin och Lukasjenko avskyr varandra

Det är ingen hemlighet att den ryske presidenten Vladimir Putin och Lukasjenko avskyr varandra. I åratal lurade Lukasjenko regelbundet Kreml genom att inte hålla sin del av diverse ”olja-för-självständighet”-avtal (och föredrog i stället ”olja-för-en-kyss”). Det förklarar varför Ryssland inte har gripit in direkt för att stoppa protesterna. Lukasjenkos fall skulle inte vara något problem för Kreml. Särskilt inte om han får en efterträdare som är vänligt inställd till Ryssland.

The Insider, en oberoende tidning i Moskva, rapporterar att Kreml därför redan håller på att grunda ett nytt, pro-ryskt parti i Belarus. ”Folkets Lag” ska stå redo att vända sig emot Lukasjenko (och förespråka ett djupare samarbete med Ryssland). Man siktar på att värva belarusiska mediapersonligheter, makteliten och statstjänstemän.

Projektet Folkets Lag drivs av den ryske generalen Vladimir Tjernov. Han har tidigare lett Kremls försök att omintetgöra ”färgrevolutioner” i den post-Sovjetiska världen. Nu jobbar Tjernov på att skapa ett nätverk av upp till 1 200 potentiella kandidater från olika oppositionspartier. Det nya partiets plattform vilar bland annat på krav på privatiseringar. De skulle innebära att de största belarusiska företagen säljs till ryska oligarker eller statsägda bjässar som Gazprom.

en svår motståndare för Lukasjenkos utmattade säkerhetstjänst

Tjernov har utfört liknande uppdrag för Kreml i Moldavien, Georgien och Armenien. Där har Ryssland ”tillåtit” oppositionella, sympatiskt inställda partigrupperingar att störta icke-demokratiska regimer. Belarus är ojämförbart mycket viktigare för Kreml än de länderna, men läget är känsligt. Givet erfarenheterna från Ukraina vet Ryssland att våld kan slå tillbaka i form av en stärkt känsla av identitet och solidaritet inom Belarus.

Men detta har förstås redan blivit verklighet, med belarusier som gör sig redo att åter ge sig ut på gatorna denna vår. Efter att i månader ha lärt sig av sina erfarenheter och byggt upp sina styrkor kommer de att utgöra en svår motståndare för Lukasjenkos utmattade säkerhetstjänst. Faktum är att det fortfarande finns en möjlighet att den självständiga motståndsrörelsen både besegrar diktatorn och undviker att underkasta sig Ryssland.

Det är med andra ord ett misstag att tro att Belarus folk har givit upp bara för att man inte ser 200 000 människor protestera på Minsks gator varje vecka. Protesterna har helt enkelt flyttat och bytt skepnad under vintern.

Den viktigaste faktorn just nu är säkerhetstjänsten som skyddar Lukasjenko. BYPOL, en organisation bestående av säkerhetstjänstfolk som hoppat av eller hjälper oppositionen från insidan, publicerar mer och mer material som visar hur disciplin och moral vittrar inom OMON (polisstyrkan som motarbetar upplopp), statsansluten milis och specialförband.

Fler och fler siloviki (högt uppsatta statsanställda) ger sig av. Och de som stannar gör det inte längre av övertygelse. Det tycks som om regimen dör inifrån och ut.

Sławomir Sierakowski är grundare av Krytyka Polityczna-rörelsen, chef för Institute for Advanced Study i Warszawa och Senior Fellow vid Tyska rådet för utrikesrelationer. 

Copyright: Project Syndicate. Översättning: Bulletin