Domen mot Rasmus Paludan är bisarr läsning. Han är ingen yttrandefrihetens försvarare, utan dess dödgrävare. När han angriper muslimer och de ställer till kravaller i hans spår bör man undvika att ta ställning för den ena eller den andra sidan. Det är dem mot oss. Paludan och hans motståndare har det gemensamt att de inte vill föra ett civiliserat samtal. Vi bör fördöma båda sidorna.
När Rasmus Paludan inför valet 2022 reste landet runt och brände koraner var det många som hävdade att man i yttrandefrihetens namn måste försvara detta och att religionskritik måste vara tillåten. På sina håll utlöste Paludans aktiviteter våldsamma upplopp, riktade mer mot polisen än Paludan.
Ett av Paludans ofta återkommande argument är att islam och demokrati är oförenligt, att islam därför utgör ett hot mot vår demokrati. Och det är ett faktum att av de muslimska stater som fanns 2018 var endast två – Senegal och Tunisien – demokratier. Människor från de stora muslimska invandrargrupperna i Sverige, som nästan uteslutande kommer från diktaturer, som ser att polisen beskyddar koranbrännaren Paludan, drar därför ofta slutsatsen att koranbränning är en statligt sanktionerad verksamhet. De utgår från att polisen annars skulle ha stoppat honom.
Vi har att göra med ett enormt problem, där människor inte förstår att i en demokrati med yttrandefrihet försvarar polisen det fria ordet utan synpunkt på om det som sägs är rätt eller fel. Att polisen inte såg genom fingrarna, utan åtminstone på de flesta orter lagförde och bestraffade de upploppsmakare som kunde identifieras, var därför viktigt. Det är inte en gullig metod att lära människor respektera yttrandefriheten, men det var den enda som fungerade i det läget.
Men detta ger inte Paludan rätt.
Han hävdar att det han sysslar med är religionskritik. Men att säga saker som detta är inte religionskritik:
– Muhammed var mycket smutsig och han var mycket mycket oren. Och han simmade ofta i bajs. Och jag tycker det är fel. Jag tycker inte det är bra, när man som Muhammed har sex med sin mamma och att man har sex med grisar. Det tycker jag är mycket fel. Och därför måste jag säga till dig och alla andra; Muhammed han var mycket, mycket oren och smutsig. Det är mycket fel. Han borde ha tänkt sig lite om, och han borde ha vetat att det är fel att man har sex med en gris. Så han borde ha lärt sig; man får inte, som Muhammed gjorde, ha sex med en gris. Och det är även fel att ha sex, som Muhammed hade, med en get och med en kossa. Det är också fel. Men det som var mest fel egentligen, det var ju att Muhammed hade sex med sin farbror och med sin morbror och även med sin mamma. Det är mycket, mycket fel. Och eftersom Muhammeds mamma hade sex med 300 män på en vecka, då måste man nog säga; Muhammeds mamma var ganska sliten.
Detta är inte religionskritik, utan bortsett från det barnsliga språket och dubbelmoralen från en man som själv sexchattat med barn, handlar det enbart om att förolämpa och mobba andra människor. Man utmanar den goda smaken, men inte enbart den, utan man tänjer gränserna för yttrandefriheten och resultatet blir precis det som domen mot Paludan visar; en inskränkning i yttrandefriheten.
De som ställer till kravaller därför att de inte förstår – eller vill förstå – yttrandefrihetens värde, bör fördömas i skarpaste ordalag och dömas i de fall de begår brott.
Den som medvetet förolämpar och mobbar människor kan tyckas stå på motsatta sidan om barrikaden, men Paludan skadar yttrandefriheten lika mycket.
Att bränna en koran, dra elaka skämt om katolska präster eller göra filmer som Life of Brian är självklart något man ska få göra. Problemet med Paludan är att han med avsikt orsakar både bråk och kostnader som gör att folk vänder sig från yttrandefrihet. Paludans gormanden får inte folk att stå upp för yttrandefrihet utan i stället acceptera inskränkningar. Förmodligen ännu mer om de känner till hans infantila pladder om bajs.
Vill man verkligen stå upp för yttrandefriheten bör man därför hålla sig på långt avstånd både från Paludan och kravallmakarna. Det går. Den holländske sociologen Ruud Koopmans har skrivit en kritisk bok om islam, som diskuterar problem med religionen utan att förfalla i rasism mot muslimer eller araber, milsvitt långt från Paludans osmakligheter. Den finns inte på svenska, men dess norska upplaga bär titeln Islams forfalne hus. Imamen i Jönköping förhindrade kravaller genom att helt enkelt uppmana sina församlingsmedlemmar att inte gå till Paludans koranbränning i Jönköping.
Så agerar vuxna människor.
Dan Korn/Klas Hjort
