Några timmar efter att hon godkänts som statsminister röstades Magdalena Anderssons (S) budget ner av riksdagen. M, KD och SD:s budget innebär bland annat att regeringens familjevecka slopas, att ytterligare ett jobbskatteavdrag införs, och att skatten på bensin och diesel sänks.

Men vad innebär C:s beslut att stoppa regeringens budget för framtida samarbeten och i nästa val? Så här svarade tre ledarskribenter.

Håkan A Bengtsson, politisk redaktör på Dagens Arena (oberoende progressiv)

Påverkas partiernas förutsättningar inför nästa val av att regeringen nu måste styra med en M–KD–SD-budget? Ökar stödet för V sedan de börjat ställa krav, eller blir rödgröna väljare besvikna när resultatet blir en högerbudget? Budgeten är en framgång för M–KD–SD, men leder det till fler röster för dem? Osv.

– Vi får väl se. Väljarna brukar belöna regeringsförmåga men efter ett tag välja att byta regering. Det här är ett helt nytt läge i svensk politik som gör att utfallet är särskilt svårbedömt. Å ena sidan försvagas Socialdemokraternas regeringsförmåga. Men alla oppositionspartierna kan samtidigt bedömas som osäkra kort att satsa på.

Om valet 2022 innebär ett liknande resultat som det nuvarande, hur kommer man att få igenom budgeten? Kommer V att tona ner sina krav, eller kommer C:s acceptans för V som förhandlingspartner att öka? Eller kommer en S-ledd regering att få regera på ytterligare budgetar från M, KD och SD?

– Erfarenheterna från den senaste mandatperioden eller egentligen från 2014 visar att den nuvarande ordningen år ohållbar. Man kan tänka sig minoritetsregeringar med hoppande majoriteter i sakfrågor. Men om några partier skriver ihop sig om en budget, som Moderaterna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna nu har gjort så kan regeringen inte få igenom sin ekonomiska politik och sin budget.

Finns det någonting i M–KD–SD-budgeten som kan väntas bli en bestående förändring även under en S-ledd regering?

– Erfarenheten av svensk politik är att beslut som en gång fattas sällan bryts upp, i varje fall inte helt och hållet.

Per Gudmundson, ledarskribent på Bulletin (frihetligt konservativ)

Påverkas partiernas förutsättningar inför nästa val av att regeringen nu måste styra med en M–KD–SD-budget?

– De rödgröna partierna kommer nu att skylla regeringens misslyckanden på att man tvingats styra på den blågula oppositionens budget. Så har regeringens retorik låtit vid de två tidigare tillfällena, 2014 och 2018, som oppositionen fått igenom budgetar. Oppositionspartierna kommer å sin sida att kunna använda situationen till att påpeka hur unikt handlingsförlamad regeringen är, som inte ens lyckas förankra sin politik i riksdagen.

Om valet 2022 innebär ett liknande resultat som det nuvarande, hur kommer man att få igenom budgeten?

– I många andra demokratier skulle regeringen känna sig manad att avgå om den inte fick igenom sin politik i parlamentet. Nu har Socialdemokraterna tyvärr satt en praxis där regeringen sitter kvar i alla lägen. Tre gånger har den rödgröna regeringen suttit kvar trots budgetnederlag i riksdagen. Om högern hamnar i samma sits kommer den naturligtvis att göra som vänstern har gjort. Det är dåligt för ansvarstagandet och -utkrävandet. Men i vardagen spelar det antagligen mindre roll: Sveriges budgetprocess är riggad för att hjälpa minoritetsregeringar.

Finns det någonting i M–KD–SD-budgeten som kan väntas bli en bestående förändring även under en S-ledd regering?

– Historiskt har det visat sig att de rödgröna ogärna rullar tillbaka skatteavdrag för låg- och medelinkomsttagare. Den blågula oppositionen tvingar nu fram ytterligare ett steg i jobbskatteavdraget, som lär bli kvar. Det innebär någon dryg tusenlapp extra kvar i plånboken för alla som jobbar, och omkring åtta miljarder mindre i direkta skatteintäkter. Därutöver är det väl möjligt att skattesänkningen för pensionärer, runt hälften så stor i statskassan men ungefär lika kännbar i plånboken, blir för populär för att ta bort.

Leonidas Aretakis, chefredaktör på Flamman (oberoende socialistisk)

Påverkas partiernas förutsättningar inför nästa val av att regeringen nu måste styra med en M–KD–SD-budget?

– Om C får välja mellan höjd garantipension eller EU:s tuffaste migrationspolitik så väljer man det senare. Ett ”Annie moment” om man så vill. När det väl kommer till kritan är C alltså ett högerparti. Det är svårt att sia, men V verkar ju ha gått framåt med sin nya offensiva linje. Har svårt att se att högerblocket kan växa ännu mer, särskilt om man blickar ut i Norden.

Om valet 2022 innebär ett liknande resultat som det nuvarande, hur kommer man att få igenom budgeten?

– Efter den här segern lär V inte dämpa sina krav. Frågan är om vi ser en mer offensiv vänstersida som kan växa, för i och med att en högerbudget är lagd är blockpolitiken mellan vänster och höger tillbaka. Men så länge C låtsas som att det finns en ”bred mitt” väntar tyvärr ytterligare parlamentariskt kaos. Risken är att det blir en vänsterledd regering som styr med högerbudgetar där inget händer, och båda sidor lätt kan skylla på varandra. I så fall kanske man kan komma överens om enstaka reformer över blockgränserna, som i frågan om garantipension.

Finns det någonting i M–KD–SD-budgeten som kan väntas bli en bestående förändring även under en S-ledd regering?

– Om regeringen väljer att styra med hjälp av en högerbudget, något som ännu inte är självklart, så måste den förstås förhålla sig till den. Polislöner är väl ett bra exempel på något man säkert kan få brett stöd för. Frågan är om högern också är beredd att ge och ta, eller om man gör som C och stoppar allt som kommer från vänster oavsett sakinnehåll.

Läs även: MP lämnar regeringen

Läs även: Annie Lööf (C): Släpper fram Andersson (S) – nobbar budgeten