Lega: När hela Sverige plötsligt såg judehatet
Hatet som riktades mot Simona Mohamsson efter att hon bar Davidsstjärnan under partiledardebatten visade med brutal tydlighet varför hennes handling behövdes. Det var en tydlig solidaritetshandling med oss judar i Sverige, och hatet som följde visar varför den behövdes, skriver David Lega, generalsekreterare European Jewish Association.
Jag hoppas verkligen att Simona inte känner sig otrygg efter det som hänt. Som partiledare har hon ett skydd omkring sig, inte minst från Säpo, och hon har ett helt parti och stora delar av det demokratiska Sverige bakom sig. Det är bra. Det är så samhället ska reagera.
Skillnaden är att när samma hat drabbar en vanlig svensk jude finns inget Säpo, ingen partiledning och inget helt mediesverige som sluter upp.
Det avgörande är inte att det här hatet existerar, det vet vi judar i Sverige redan alltför väl, utan att det den här gången blev synligt för hela landet samtidigt och i ett sammanhang där det inte gick att bortförklara eller ignorera.
För många av oss är samma slags hat en del av vardagen. Vi har sällan en partiledning bakom oss, medier som berättar om vad vi utsätts för eller Säpo som ser till att vi kommer hem säkert. Stödet till Simona får därför inte bli slutpunkten. Det måste bli början på en större diskussion om hur Sverige möter antisemitismen som drabbar oss varje dag.
Det verkliga måttet på en demokrati är inte hur många politiker som bär Davidsstjärnan nästa vecka. Det är hur många judar som vågar bära den om några år.
Det handlar i grunden om vår demokrati. Ett samhälle där vi judar bara kan leva öppet judiskt bakom vakter, säkerhetsdörrar och staket har ett problem som inte kan lösas med ännu bättre säkerhetsdörrar och högre staket.
Det blir särskilt tydligt den här veckan när skolorna börjar igen. Över hela Sverige lämnar föräldrar sina barn vid skolporten efter sommarlovet. Vid judiska skolor är beväpnad polis en del av vardagen.
Föreställ dig hur det hade påverkat din egen uppväxt att som barn gå förbi poliser med automatvapen på väg in i klassrummet. Inte på grund av en tillfällig hotbild, utan därför att du och dina klasskamrater är judar.
Det är så vi skyddar våra judiska barn i Sverige idag.
Säkerheten är nödvändig. Men Sverige har under alldeles för lång tid skyddat oss genom att låsa in oss. Staten måste ta ett långsiktigt ansvar för säkerheten kring våra skolor, synagogor och institutioner. Men ambitionen kan inte bara vara att göra buren säkrare. Politiken måste angripa det som gör buren nödvändig.
Utbildningen är en självklar början. Sverige har med rätta lagt stora resurser på undervisning om Förintelsen och antisemitismen som föregick den. Den kunskapen är avgörande och ska inte minska. Men det räcker inte att svenska elever lär sig känna igen antisemitism på fotografier från 1930 talet. De måste också känna igen den samtida antisemitismen som vi möter i Sverige idag.
Forum för levande historia behöver få ett tydligare fokus på det judehat som faktiskt drabbar oss här och nu. Samtida antisemitism måste vara en självklar del av undervisningen i svenska skolor.
Vi måste också våga tala om uttryck som presenteras som enbart politiska. När någon kräver ”sionistfria zoner” måste vi tala om vad det innebär i praktiken. För de allra flesta judar betyder det att vi inte är välkomna.
Samma sak gäller slagord som ”Globalisera intifadan”. Intifadorna har inneburit bland annat självmordsbombningar, skjutningar och andra attacker mot civila. Ändå behandlas uttrycket ofta som vilket politiskt slagord som helst.
Storbritannien har börjat dra en annan slutsats. Metropolitan Police och polisen i Greater Manchester har meddelat att de ska agera mer kraftfullt mot bland annat ”Globalise the Intifada”. Den brittiska regeringen har också klargjort att personer som använder uttrycket för att hetsa till hat kan gripas.
Sverige behöver våga ta samma diskussion. Vi måste vara ärliga med vad som faktiskt sker när uttryck och slagord riktas mot judar som grupp eller bidrar till en miljö där vi inte längre kan känna oss trygga. Då kan det inte alltid avfärdas som legitim politisk diskussion. Förtäckt judehat måste benämnas och bemötas för vad det är.
Det är viktigt att stötta Simona. Men det är oändligt mycket viktigare att stötta alla dem som möter samma hat utan hennes skydd eller hennes plattform.
Jag hoppas därför inte i första hand på fler Davidsstjärnor på svenska partiledares kavajer. Jag hoppas på konkreta beslut om utbildning, säkerhet och lagstiftning som gör att vi judar kan leva öppet och tryggt i vårt eget land.
Bär gärna Davidsstjärnan. Men bär också ansvaret som följer med den.
