Hög status i den sociala hierarkin har sina fördelar för människor såväl som andra djur. I det moderna västerländska samhället finns det till exempel ett starkt positivt samband mellan social status och hälsa. För babianhanar har social status eller rang i stället ett starkt positivt samband med fortplantningsframgång. Däremot finns det indikationer på att högre status kan vara kopplad till högre dödlighet.

En ny studie publicerad i den vetenskapliga tidskriften eLife har undersökt sambandet mellan ett mått på så kallad biologisk ålder, verklig ålder och ett antal andra variabler hos en grupp babianer i Kenya. Det viktigaste resultatet som framkom var att babianhanar med högre status också hade högre uppmätt biologisk ålder relativt sin verkliga ålder. Det fanns också ett visst samband mellan storlek och muskelmassa uppmätt genom BMI och biologisk ålder för hanar. Däremot framkom inga tydliga resultat för honor.

Babiangruppen har studerats av forskare i 50 år. Därför är den verkliga åldern i princip känd för varje individ och det finns även en mängd annan information om till exempel hierarkiska strukturer och sociala kontakter att tillgå. Den biologiska åldern uppskattades för 245 babianer med hjälp av blodprov och en så kallad epigenetisk klocka.

Denna ”klocka” utnyttjar det faktum att mängden av vissa kemiska förändringar på DNA, vilka inte påverkar DNA-sekvensen, och som kan observeras hos däggdjur genom bland annat blodprov, är relaterade till individens ålder. Hos människor har ett samband mellan denna ”klocka” och dödlighet observerats. Därför kan den tolkas som ett mått på en underliggande biologisk, eller fysiologisk, ålder.

Hos de studerade babianerna hade de högst rankade alfahanarna en uppskattad biologisk ålder som var 10,95 månader högre än deras verkliga ålder. Detta motsvarar 11,5 procent av en hanes förväntade vuxna livstid. För de lägst rankade hanarna var förhållandet närmast det omvända, de hade en lägre uppskattad biologisk ålder än sin verkliga ålder.

För 14 hanar fanns både information om social status och blodprov från två olika tillfällen. När dessa analyserades visade det sig att det fanns ett liknande samband mellan social status och biologisk ålder också inom individer, även om mönstret inte var helt entydigt. Ett par individer hade ökat sin sociala status över tiden samtidigt som deras uppskattade biologiska ålder relativt deras verkliga ålder minskat något.

Även om metoden inte är oproblematisk och inte kan avgöra orsakssamband så anser forskarna, att resultaten tillsammans med tidigare forskning, stöder hypotesen att det finns en biologisk kostnad associerad med hög social status och reproduktiv framgång. En teori är att det inte framför allt handlar om risker med att ha hög status i sig, utan snarare om de konkurrensinriktade beteenden och investeringar i muskelmassa som krävs för att uppnå hög status.

TEXT: Vetenskapsredaktionen