Skolan är i kris, igen. Det har den varit i över 50 år, alltsedan grundskolan infördes. Efter 1968 höll sig dock kvalitén på en platå fram till 1993. Från och med 1994 går det rakt utför.

Troliga skäl till att det började gå utför 1994 är för det första att de gamla lärarna pensionerades och ersättas med nya lärare som dels inte upplevt fungerande skolor, dels ”formats i det nya” på lärarhögskolorna. Alltså erhållit lärarutbildningar baserade på fria fantasier. Inger Enkvist behandlar detta i en mycket läsvärd och tragisk bok.

För det andra, troligen på grund av det kaos som grundskolan innebar, började antalet som sökte sig till lärarutbildningarna sjunka från och med 1994. Idag kommer man ofta in på lärarutbildningarna med 0,1 eller 0,05 på Högskoleprovet.

I stort sett varje skolreform har gjort den svenska skolan sämre. Redan i förväg, via försök under 1950-talet, visste vi att grundskolan skulle bli en utbildningsmässig katastrof. Likväl infördes den. Läroplan för grundskolan 1962 åtföljdes av den än värre Läroplan för grundskolan 1969. På grund av den sjunkande nivån genomförs nya reformer, i samma destruktiva riktning som de tidigare.

Våra skoldebattörer går som regel inte längre tillbaka än till sin egen skolgång, ofta ett det rosa skimrets 1980-tal, då skolan ska ha ”fungerat”. Istället för att gräva ner sig i det svenska utbildningshaveriet har de hittat två ting som de ser som orsaker till förfallet.

För det första, kommunaliseringen av skolan. För det andra, friskolereformen i allmänhet och i synnerhet att en del friskolor drivs som aktiebolag och att ägarna tar ut vinster. Jag är i sammanhanget genuint nyfiken på hur teoribildningen ser ut för den som anser att ”utdelning till aktieägare i vissa skolor” får som resultat ”havererad skola i stora delar av Sverige”.

Det tar 10–20 år att förbereda en nationell skolreform. Det tar 10–20 år för att utvärdera den om det ska göras ordentligt. De flesta skolreformer har gjort skolan sämre. Barn är levande varelser. Vi kan inte frysa in dem i flytande kväve i ett par tusen år i väntan på att Skolverket ska ge oss en fungerande skola.

Jag har på annat håll visat att vad som krävs för att ge svenska barn god utbildning är en fullständig eller nästan fullständig privatisering. Inga kommunala skolor, inga friskolor, inga statliga skolor. Bara 10–15 000 privata skolor som väljs och betalas av föräldrarna, utan offentlig insyn, översyn eller finansiering.

Eftersom det är politisk omöjligt att ge svenska barn god utbildning enligt vad jag föreslår, och eftersom det är praktiskt omöjligt för staten att ge barn god utbildning, bör vi offra en eller ett par generationer för att köra skolan i botten?

Min fråga är ärligt ställd. Om det inte uppstår civil olydnad i stor skala i Sverige där föräldrarna bedriver illegal hemundervisning eller sätter sina barn i illegala skolor ser jag ingen möjlighet de närmsta 30, 50 eller 100 åren att ge barn god utbildning.

Alltså, ju fortare vi når det socialdemokratiska och folkpartistiska målet om ”jämlik utbildning” desto fortare, kanske, vi får till civil olydnad. Det existerar nämligen ett och endast ett sätt att nå ”jämlik utbildning”: att ingen lär sig någonting.

Så vi kanske bör förstatliga skolan och helt förbjuda friskolor. Våra skoldebattörer tror här att ”någon som vet”, farbror Staten, jultomten, Gandalf, Dumbledore, då kommer att se till att Sverige får bra skolor, lärarna goda arbetsvillkor och barnen god utbildning.

I själva verket finns det för det första inte ”någon som vet”, bara precis samma personer som driver skolan i kvav idag, i samma roller, men med en annan arbetsgivare. För det andra kan man inte ta upp de sämre skolorna i Sverige till nivån för de bästa skolorna. Vad man dock kan göra är att ta ner de bästa skolorna till en mycket lägre nivå.

En av mekanismerna är känd från hela den offentliga sektorn. Skolor som går bra behöver ”uppenbarligen” inte så stora resurser som skolor som går sämre. Med förstatligade skolor (och exakt på samma vis för en förstatligad vård) kommer goda skolor att få släppa till resurser till sämre skolor.

Den skolledare är dock inte född som accepterar något sådant, att hans revir tappar resurser. Det kommer därför att uppstå ett tryck på goda skolor att se till att de uppvisar allvarliga problem och brister. Rektorerna på goda skolor kommer att se till att de försämras så att de inte tappar lärare och annan personal.

På så vis kanske vi kan köra den svenska utbildningen riktigt i botten på 15–20 år så att några föräldrar, någonstans, vaknar och börjar bedriva illegal undervisning. Här är jag är nog dessvärre optimist. Skulle svenska medborgare tänka själva? Föga troligt. Det mest sannolika är nog att Sverige om 20–30 år ser ut som Venezuela, eller, på grund av immigrationen från andra kulturer, som Syrien.