De gamla Moderaterna hade en för det mesta respektfull inställning till sin nästa. Vuxna människor ansågs ansvariga för sina egna handlingar och för sina barn; barn var föräldrarnas ansvar, de tillhör inte staten, eller som det heter i socialdemokratisk terminologi, ”samhället”.

Det ingick i de gamla Moderaternas samhällssyn insikterna, för det är kunskaper, inte åsikter, att för det första incitament spelar roll för hur människor beter sig, och för det andra, för att förstå hur incitament påverkar människor, måste man förstå människor som de är, som tänkande, resonerande, kännande individer med egen vilja och egna mål i livet.

Stämmans nya folkpartister saknar dock mycket till respekt för andra människor. De saknar respekt för infödda vuxna svenskar och de saknar än mer respekt för barn. Allra minst respekt har de för ”små bruna människor”, så kallade nyanlända som slagit sig ner i Sverige.

För att summera, socialliberalismen, folkpartismen, säger att människan ska vara fri. Med fri menar folkpartister dock inte att människan i huvudsak ska lämnas ifred att sköta sig själv. Inte alls. Människan är endast fri enligt den folkpartistiska ideologin om hon gör som folkpartisten anser att hon ska göra.

I Thomas Sowells klassifikation tillhör folkpartister ”the Anointed”, de Smorda (i helig olja), människor som anser att ”experter” är bättre på att styra över människors liv än människorna själva, och att de själva är just sådana experter.

Därav miljoner kronor i finansiella piskor och morötter för att tvinga in barn på daghem och mödrar ut i arbetslivet så att dessa i ett kontorslandskap kan fylla i kalkylark och därmed åtnjuta folkpartistisk frihet. Därav Systembolaget. Därav skolplikt i de sämsta skolor som existerat i vad som idag är Sverige, skolor i vilka en betydande andel elever inte lär sig någonting under 13 års närvaro annat än dåliga vanor och negativa attityder.

Moderaterna, det Nya Folkpartiet, ska nu bekämpa gängen. För det första med ”hårdare straff”. Detta innebär att de ska skärpa straffen i Sverige så att vi tar oss från att ha världens fjantigaste rättsväsende till att ha ett något mindre fjantigt rättsväsende, men fortfarande världens löjligaste.

Positivt är förvisso att avskaffa flerbarnstillägget, ett förslag som strider mot folkpartistisk ideologi, så helt ideologiskt renläriga är inte de nya folkpartisterna. Samtidigt är ett avskaffat flerbarnstillägg en i det stora hela meningslös åtgärd.

Så länge kommunerna är ålagda att se till att alla som inte arbetar har en så kallad dräglig levnadsstandard så kommer nämligen levnadsstandarden inte nämnvärt påverkas för den nyanlända fembarnsfamiljen där ingen eller knappt någon arbetar.

Moderater, de riktiga, är av åsikten att familjen tillhör den personliga sfären och att stat och kommun ska hålla sina fingrar borta från den, förutom i fall av ren vanvård. Nu ska istället farbror staten, eller tant kommunen träda in i familjen via barnavård och mödravård.

De Nya Folkpartiet vill ha det svengelska ”språkscreening” för barnfamiljer. ”Språkscreening” ska se till att alla barn lär sig svenska påstås det. Hur då?

Jessica Rosencrantz berättar på Instagram från partistämman att Nya Folkpartiet beslutat att både barnhälsovården och mödrahälsovården ska göra fler hembesök ”för att stötta i föräldraskapet”.

Så länge föräldrarna inte har något intresse av att lära sig svenska, eller lära sina barn halvt om halvt korrekt svenska, så kan dock BVC säga och tycka vad de vill. Att ge socialtjänsten möjlighet att tvinga föräldrarna till säkert hundratusen barn att delta i ”föräldrastödsprogram” kommer att ha ungefär samma effekt som SFI, det vill säga i stort sett ingen alls.

Att kräva att all personal på daghem framgent talar korrekt svenska låter i och för sig lovvärt. Mängder av icke svensktalande personal kommer i så fall behöva sägas upp. Givet att det saknas kompetent, svensktalande personal på mängder av områden undrar jag dock varifrån ersättarna ska tas.

Till sist ska det vara ”ordning och reda i skolan” predikar det Nya Folkpartiet. Återigen, hur då? Skolagan avskaffades 1958. Att relegera elever som missköter sig, alltså att sparka ut dem från skolan, är vad som gäller i länder med läroplikt istället för skolplikt. Det är då upp till föräldrarna att hitta annan utbildning för sina barn.

I Sverige råder dock den socialdemokratiska och folkpartistiska uppfattningen att barn är ”samhällets ansvar”, inte föräldrarnas. Barn kan därför endast kort skiljas från undervisningen. Sedan måste kommunen se till att de sätts i skolan igen.

OBS-klasserna som tidigare fanns för dem som inte skötte sig har också avskaffats. Enligt det fabulerande som styr svensk skola så vore det ”exkluderande” att utesluta de elever som stör undervisningen. Att övriga elever på grund av deras närvaro lär sig mycket mindre eller ingenting alls är enligt den svenska skolvärlden närmast irrelevant.

Den påstådda lösning som allmänt tillämpas är den att stoppa in fler lärare och ett antal assistenter i samma klassrum. Fler som pratar mer och högre för att göra sig hörda alltså, och än mindre studiero. Återigen vore det ”exkluderande” att undervisa elever som stör eller att nivågruppera elever som har olika lätt för att lära sig i olika klassrum.

Utan något eller några av verktygen skolaga, relegera och OBS-klasser återstår endast det folkpartistiska verktyget att vara snäll. Enligt den folkpartistiska världsbilden bor det nämligen en liten folkpartist inuti varje människa. Bara man är tillräckligt snäll så kommer han eller hon att blomma ut. De lärare som faktiskt försöker handla enligt denna teori bryter inte sällan psykiskt samman och blir utbrända när de konfronteras med den icke folkpartistiska verkligheten.

Vore detta det gamla Sverige, med i princip endast en, enhetlig kultur, där alla rättade in sig mer eller mindre frivilligt och där socialtjänsten endast hade att ta hand om några få elever och familjer per skola så skulle Nya Folkpartiets förslag inte orsaka så stor skada. Det skulle troligen inte hjälpa mycket, men det skulle åtminstone inte medföra enorma finansiella kostnader för skattebetalarna.

Nu rör det sig dock om ofta alla eller en majoritet av föräldrar i stora områden. Föräldrar som har få anledningar att vilja delta och som svårligen uppskattar att nedlåtande behandlas som naiva, mindre vetande små bruna människor av socialtjänsten.

Det skulle vara intressant att få det Nya Folkpartiets teoribildning kring gängen förklarad för sig. Den förefaller vara magisk till sin natur.

Rättsväsendet görs strängare och tas en femtiondedel eller en tjugofemtedel av vägen till vad det borde vara. Och så kommer BVC att kontrollera ifall barnen kan svenska och lärare säga till på skarpen. Gandalf svänger med sin trollstav. Och så försvinner gängen.

Hade bara Barnavårdscentralen på Sicilien sett till att barnen till medlemmarna i den sicilianska maffian behärskade italienska och deras kollegor i USA engelska så skulle maffians rekrytering ha upphört.

Vad har hänt med Gösta Bohmans gamla parti?