Montesquieu hävdar i sin Lagarnas anda att drivkraften i en demokrati är la vertu, dygd, rättfärdighet. Mer specifikt, att i politiska frågor sätta andras och landets väl framför sina egna intressen.

Hur står det till med de politiska och civila dygderna i Sverige? Förr var svenskar allmänt patriotiska, något vi sedan över 50 år fått oss inhamrat närmast är löjligt och egoistiskt.

Det var tidigare också ett mantra att man inte skulle ligga någon till last. Att göra rätt för sig var en aspekt av detta. Fram till slutet av 1960-talet var det normalt att lämna ytterdörren, cykeln och bilen olåsta. In på 1960-talet hade vi folkrörelser där miljoner svenskar gick samman för att bistå varandra.

Idag fortsätter svenskar att ”kräva sin rätt” men utan att göra rätt för sig. Cyklar stjäls dagligdags. Inbrott är vanliga men knappt några klaras upp. Vissa delvis korrumperade folkrörelser består, som idrottsrörelsen. Det är dock inte frivilliga som styr utan avlönade personer som beror av offentliga bidrag. Folkrörelsernas roll att ömsesidigt ta hand om sina medlemmar har upphört.

Det är främst två filosofier som både drivit och kodifierat vårt samhälleliga förfall. För det första har vi socialdemokratin. Två av de sju dödssynderna, avund och girighet, dominerar i den socialdemokratiska tankevärlden. ”De rika” ska betala. ”Omfördelning”, att ta andras pengar och ge till sina egna väljargrupper, är ett mantra.

Många skatter, som de på hushållens sparande och den statliga inkomstskatten, ger små inkomster och existerar främst för att stilla den missunnsamma hungern att ”ta från de rika”. Samtidigt sänker de arbetsviljan att hos dem som skulle kunna bidra mest till vårt samlade välstånd.

Gruppegoism var en central anledningen till att facket grundade SAP. Fackföreningar, om de likt andra folkrörelser endast vore kamratföreningar, är väl förenliga med ett moraliskt samhälle. Anledningen till att fackföreningar existerar är dock att höja lönerna och förbättra förmånerna utöver vad den fria marknaden skulle ge. Här används strejker och blockader av den som konkurrerar eller inte vill delta.

Förbättra villkoren låter positivt. I själva verket är det dock inte arbetsgivaren facket främst ger sig på. Istället är det konkurrerande arbetare som bekämpas och stängs ute från arbetsmarknaden. Lön enligt kollektivavtal skapar arbetslöshet hos andra.

Mycket av ovanstående diskussion om socialdemokratin är förstås okänt för dess anhängare. En grundbult i socialdemokrati är nämligen marknadsekonomisk analfabetism.

Den andra politiska filosofin som driver på Sveriges moraliska förfall är socialliberalismen, här kallad folkpartismen så att ingen sammanblandning med liberalismen sker. Folkpartismen bildades som en reaktion mot liberalismen. Liberalismen bygger på övertygelsen och också kunskapen om att ifall man låter människor vara ifred så klarar de sig själva, blir gradvis allt bättre på att sköta sig själva och bidrar till samhället på otaliga och ofta förvånande vis.

Folkpartismen uppstod i slutet av 1800-talet av intellektuella som inte uppskattade vad fria människor gör när de får möjlighet att bestämma själva. Folkpartismen bygger på en kombination av förakt för andra och översitteri.

Folkpartismen är en dominerande aspekt av svenskt politisk tänkande. Vi hör den när det talas om att ”vissa”, ”några” eller ”en del” inte kan ta hand om sig själva. Skolplikten och Systembolaget är två resultat. Likaså när det kallas för ”kvinnofälla” ifall kvinnor får göra vad de själva vill. Därav daghem till en kostnad om 15 000 kronor i månaden. Dessa daghem påtvingas föräldrarna via ett hårt ekonomiskt tryck.

Socialdemokratin och folkpartismen har gett oss ett samhälle där egoistiska och rent korrupta politiska handlingar begås utan att någon varken rodnar och eller invänder.

Istället för ”göra rätt för sig” framförs krav på 6-timmarsdag, betald av någon annan. Immigranter har importerats i syfte att bidra till röster för Socialdemokraterna. Sedan 1965 har vi ett system med legaliserad stöld, partistödet, där riksdagspartierna tar miljarder från skattebetalarna och ger till sig själva.

Vi har bidrag som garantipensionen, bostadsbidrag och socialbidrag vars syften alla är att ogenerat köpa röster. Urbidraget är barnbidraget, infört för alla 1948. Barnbidragets politiska syfte är att ge alla intrycket att de behöver bidrag och därmed förhindra att det uppstår en allmän opinion mot bidrag som princip.

Vi har en enorm offentlig sektor där de anställdas inkomster beror av att systemet vidmakthålls. I varje valrörelse utlovas det där mer jobb och bättre villkor.

Vi har idag ett allomfattande system för att stjäla från varandra. Alla bidrar till att det tas pengar från skattebetalarna och alla, nästan, tar sedan del av detta stöldgods. Helst ska ingen ha råd att stå på egna ben. Höga skatter ser till den delen.

Montesquieu skulle nog tyvärr säga att medborgarna i Sverige saknar de moraliska kvalitéerna som krävs för en fungerande demokrati.