
När andra oroar sig för Trumps uttalanden om Nato borde vi istället fokusera på att återskapa ett starkt svenskt militärt försvar och lösa våra egna problem innan vi kan hjälpa andra, skriver Erik Lidström.
I dagarna har Trumps uttalanden lett till stor oro. Kommer USA överge Nato? Ukraina? Borde Sverige skaffa kärnvapen? Vad ska vi göra? Vad amerikanska administrationer sedan Obama påpekat är att Nato är en allians. USA stödjer oss men vi åtar oss också att stödja USA. Europa har under över 30 år fuskat, fortsätter fuska och planerar att fortsätta fuska.
Det uttalas också sedan tre år något som jag helt och fullt skriver under på: Ukrainas sak är vår. OK. Men vad är vår sak? Vad är Sveriges sak? Och därmed Ukrainas? Vad det borde innebära är att vi tar hand om Sverige. Att vi tar hand om oss själva först så att vi kan hjälpa andra om och när vi vill.
Jag undrar så smått varför denna oro över Trump ens finns. Ni som oroar er, vad vill ni göra för Sverige? För ni måste väl ha ett Sverige att oroa er för? Om ni verkligen brydde er om Sverige skulle ni nämligen bete er helt annorlunda.
För det första skulle vi i Sverige ha ett fungerande militärt försvar. Vårt land är glesbefolkat och stort så försvaret måste vara omfattande och talrikt. Sverige hade senast ett starkt försvar mellan slutet av 1940-talet fram till 1970. Då började Palme nedrusta, något som fortsatte fram till omkring 1990. Därefter började våra politiker avrusta vad som återstod.
När försvaret var starkt togs alla män som klarade kraven ut till värnplikt, omkring 90 procent av en årskull. Alla män alltså. Kvinnor kunde delta frivilligt på många vis. Försvaret var då inte främst ett jämställdhetsprojekt.
Något i stil med 12--18 månaders värnplikt beroende på vapenslag och befattning borde åter gälla. Repövningar vart fjärde år på 3--5 veckor. 2--3 veckors extra utbildning för värnpliktiga befäl vart fjärde år mellan repövningarna. Mängder av reservofficerare. Och materiel, massor av materiel.
Vi hade ett tusental stridsflygplan, artilleri, omkring 20 ubåtar, mer än 20 större ytfartyg, luftvärn, stridsvagnar, pansarskyttefordon, fasta positioner insprängda i berget, med mera.
Med dagens befolkningssiffror skulle ett fungerande svenskt försvar kunna mobilisera ungefär 800 000 man plus 200 000 till i Hemvärnet. Istället för att oroa sig för att någon äger en AR-15 är både AR-15 och AR-10 något som både män och kvinnor allmänt skulle äga och vara skickliga på att hantera. Som på 1970-talet skulle en 15-åring kunna kvittera ut ett gevär hos Hemvärnet. Idag skulle det inte vara en gammal mauser m/96, Hemvärnets dåvarande beväpning, utan en AK4 eller AK5.
Det skulle också finnas ett civilförsvar så att Sverige skulle klara en avspärrning under lång tid. Vad tror ni som oroar er skulle hända om Sverige angreps och tvingades utkämpa ett längre krig? Strömmen och mobilnätet skulle gå. Hela elnätet skulle kunna vara utslaget i sex månader. Endast nödaggregat skulle fungera. Det skulle inte finnas vatten eller avlopp. Ingen fjärrvärme, ingen el till spisen eller frysen. Ingen import skulle nå Sverige på månader eller år.
Ni som oroar er för vad Trump säger, vad har ni lagt för förslag för att återge Sverige ett fungerande militärt och civilt försvar? Pengar finns. 50 miljarder kan med fördel tas från Sida, 20 miljarder från Migrationsverket, tiotals miljarder från SFI, garantipensionen för den som aldrig arbetat, socialbidrag till dem som aldrig avser arbeta. I övrigt finns det oerhörda mängder strunt att skära bort i offentlig sektor.
Nu, efter tre års krig i Ukraina borde Sverige ha till exempel 5--10 produktionslinjer för 155 mm granater insprängda i berget som kan producera åtminstone 30--50 000 granater i månaden att skicka till Ukraina. Vi borde också arbeta intensivt med drönare så att Sverige snart har kapacitet att dels producera miljoner sådana, dels hela tiden kan följa med i utvecklingen.
På liknande vis har vi våra eliters attityd till skolan. Barn till fattiga bönder kunde läsa och skriva bättre vid mitten av 1700-talet än den som går ut gymnasiet från en teoretisk linje kan idag. De hade främst sina mammor som lärare. Viktig litteratur var Bibeln, Psalmboken och Luthers lilla katekes. Idag kan många ”toppstudenter” inte läsa böcker.
Vad är våra så kallade eliters reaktion? Att tillsätta en betygsutredning som tar bort betyget F. Hädanefter ska även de som inte kan läsa alls kunna ”gå gymnasiet” tillsammans med toppstudenterna som inte kan läsa böcker.
Ni som styr Sverige har vetat, alltsedan mitten av 1950-talet, att grundskolan skulle bli en utbildningsmässig katastrof. Likväl infördes den lokalt med Lgr62, i hela landet 1968, försämrades ytterligare med Lgr69 och sedan med Lgr80. Skolverket, Skolinspektionen och lärarutbildningarna har tillsammans med Utbildningsdepartementet lett detta frontalangrepp på svensk utbildning. Men ingen bryr sig, förutom genom att bötfälla föräldrar som hemundervisar och återigen ta bort betyget F.
På liknande vis införde Sveriges politiker på 1960-talet världens fjantigaste rättsväsende. Det debatteras idag hit och dit om diverse påstådda åtgärder. Inget av värde görs dock.
Europas ekonomi går kräftgång. Anledningarna är enkla att se: Absurt höga skatter, skadliga skatter som i hög grad fokuserar på den som ändå lyckas tjäna pengar, regleringar av arbetsmarknaden som till exempel förbjuder hårt arbete (det är inte tillåtet att arbeta 60 timmar i veckan, vad som krävs för att nå världsklass), i övrigt absurt komplicerade regleringar, ofta i syfte att ”värna miljön”, en miljö som mår mycket bra.
Innan någon börjar oroa sig för Trump så borde vi i Sverige koncentrera oss på att städa framför egen dörr. Först bör vi återskapa ett fungerande Sverige. Med ett kompetent styre går det fort; mycket kan göras på fem år, det mesta på tio. Med dagens politiker kommer det dock aldrig ske. De sitter som åskådare och låter saker bara hända. Klaga på Trump kostar ingenting, så det klarar de av. Göra något konkret är en annan femma.
Erik Lidström
Stöd oss genom att bli prenumerant.