Det är roligt att gyckla är jag den förste att vittna om och detta gyckel är mycket framträdande när det gäller att statsministerns statssekreterare PM Nilsson, tidigare politisk redaktör för Dagens Industri (DI), som har tjuvfiskat ål och fick betala nästan 40 000 kronor i böter. Hela affären har nästan haft en humor som kunde lånats av Johnny Bode eller Ulf Peder Olrog med alla tillbörliga ordvitsar. I stil med: Det går inte att slingra sig från ett brott, allt handlar om ryssjskräck eller att han nu är rökt.

Dåligt, roligt och helt enkelt väldigt underhållande. Humor är tidlös när det gäller konsten att gissla makthavare även om en sådan som PM Nilsson faktiskt har många positiva sidor. Men land skall med lag byggas och även om man tycker att en person har positiva sidor så bör skarp kritik framföras om denna person bryter mot lagen. Även om man tycker att lagen är dålig eller gillar personen som begått ett brott.

Bortsett från alla dåliga ordvitsar på temat ål, där jag själv trillade dit, fastnade nämligen skrattet i halsen när det gällde Nilssons olagliga ålafiske. Anledningen var att han till en början fick en otroligt stor mängd sympati från oss som arbetat inom den antisocialistiska tyckonombranschen. Det framfördes talepunkter som att han ”är en vän”, ”han bryr sig om miljön” (vilket han gör) samt att det egentligen inte var så farligt när vi har gängskjutningar. Till det sistnämnda är jag själv skyldig: Jag menade att det var ”Rock star” att han tjuvfiskat ål och jag kan nog fortfarande anse att det är relativt harmlöst. Han betalade i alla fall böterna.

Men å andra sidan är han inte längre en kompis inom den borgerliga opinionsjournalistiken. I mitt fall var han dock aldrig en kompis utan snarare en förebild. På den nivån att jag sökte jobb på DI:s ledarsida i en grå forntid men fick det inte. Dessutom var hans projekt Newsmill mina första försök att stapplande ta mig in i skrivandet och det väldigt bra under PM:s, Sakine Madons (numera politisk redaktör för Uppsala Nya Tidning) och Patrik Kronqvists (ledarskribent på Expressen) färla. Dessa är jag evigt tack skyldig. Men ett obekvämt faktum kvarstår.

PM Nilsson är inte längre en borgerlig opinionskompis eller en strålande stilist. Han är statssekreterare som är det finaste man kan vara i Sverige näst minister. Han ska uppbära folkets förtroende och utforma politik. Man måste då efterleva lagar och regler. Även lagar man själv tycker är lite dumma. Därför ska man inte tjuvfiska ål och när det kommer fram att man har gjort det ska man få svidande kritik. Även från gamla kollegor och de som alltid har sett upp till honom. Detta är en fråga som inte går att slingra sig ifrån för att anknyta till dåliga ordvitsar. Men det handlar om kåranda och sådant sticker värre än en ryssja som inte vittjats.