Om man stundom hänger med engelskspråkiga så känner man till uttrycket ”Catcher in the Rye” eller på svenska ”Räddaren i nöden” och det har sina lätt insedda skäl. År 1951 skrev J.D. Salinger den episka ungdomsroman som helt enkelt kom före alla andra. Innan Melissa Banks The Girl´s guide to hunting and fishing (1989) eller för den delen Ulf Lundells Jack från 1976.

Så varför ska man läsa den?

Svaret är kanske enkelt. Salinger är både kreativ och djupt reflekterande. Den mycket nedstämde Holden Caulfield som bor i Kalifornien efter andra världskriget har inget riktigt kul liv. Han reflekterar och funderar – inte alltid med bra resultat: klassikern är när han undrar vart ankorna i Central Park beger sig när det är vinter, en fråga som i princip blev en kultmening för alla de ungdomar som läste Räddaren i nöden. Kanske bottnar det i ungdomligt oförstånd eller i det faktum att det är kul att repetera en mening.

Så på det hela taget är Salinger en av de mer intressanta ungdomsförfattarna och frågan är varför. Ja, han får en att tänka, han tänker till på en och tre gånger och det är roligt att läsa om. Varför? För att han får en återigen att fundera på livets vägar eller ”vart fåglarna flyger”, om man ska parafrasera boken.

Räddaren i nöden, som den heter på svenska, är bland de mest intressanta efterkrigsromanerna. Kort och gott illustrerar den en vilsenhet som speciellt män fann efter kriget och som bland annat Gore Vidal fann en litterär hamn inom. Det är kanske lite intressant men ändå förståeligt att just J.D. Salinger hittade hem när det kommer till ungdomsgenren, men han gjorde ändå ett val att inte skriva mer. Lite tillspetsat blev han gringubben som levde på Long Island. Det är en sak som alla älskar att diskutera: Varför stannade han hemma och varför rörde han aldrig mer pennan?

Räddaren i nöden för det är en roman som får en att lyfta, som gör en större, starkare, ödmjukare och lärdare. Finge jag vara lite mer pompös så är den här romanen det som man alltid ville läsa som vuxenblivande. Kort och gott söker man alltid lösningar och reflekterar över vad som händer i tillvaron: Var övernattar fåglarna i Central Park om vintern? Det vet vi inte, men däremot så lever denna odödliga roman.

Vi kommer alltid att ha Salinger att referera till. Men det handlar inte om att han dog sent, utan om att han var först. Han var kort och gott först med att sätta fingret på vad som skulle bli västvärldens intressanta nya fenomen. Det som kom att identifiera kalla kriget och som vi har med oss sedan dess: tonårskultur!

Så kort och gott köp Räddaren i nöden. Det är något som kan få en att reflektera, skratta, förfasas åt. Alla mår bra av att läsa Salinger och speciellt de som är unga.

David Lindén