Det är inte snällt att kalla någon för tjock eller ful. Men det är inte heller sunt att besöka en magisk chokladfabrik och dricka alldeles för mycket ur en chokladflod. Likaså är det inte helt korrekt att tvinga små apor att ständigt hänga upp och ner eller att odla tistlar och brännässlor. Men det fungerar när man skriver en saga och benämner chokladdrickaren Augustus Glupsk och det aphängande och tistelodlade paret Herr och Fru Slusk, vilket den brittisk-norske författaren Roald Dahl (1916-1990) gjorde.

Gudarna ska veta att han inte var någon ängel när det gällde åsikter. Han var bland annat öppet antisemitisk. Men han var en strålande barnboksförfattare och det finns en anledning till att hans verk har sålts i närmare 300 miljoner exemplar. Men nu är det slut med det roliga då Dahls verk ska ”anpassas”, ett finare ord för att censurera, till en modernare publik. Augustus Glupsk får inte längre kallas tjock utan ska benämnas enorm och Herr och Fru Slusk får inte beskrivas som fula utan ”otäcka”. Apropå gårdagens fettistisdag, så är grädden på moset att även ord som tangerar kön och psykisk ohälsa ska ”anpassas”.

Varför stryker man i böckerna? Förlaget och det bolag som förvaltar Roald Dahls litterära kvarlåtenskap skulle självklart dra till med klyschan att det ”handlar om barnen”, vilket det så klart inte gör. Barn förstår att Augustus Glupsk inte finns på riktigt och att detta även gäller Herr och Fru Slusk. Snarare handlar det om den eviga ängslan som har drabbat samtiden: Tänk om någon vid något tillfälle skulle känna sig ledsen eller förolämpad. Att såra någons känslor är nämligen det absolut värsta brottet man kan göra i vår tid. Man är då en ondskefull människa och ingen vill vara ondskefull. Men tänk om man skulle kunna se det ur en annan synvinkel.

Barn är fantasifulla och tänkande varelser. Det är därför som de gillar sagor och en bärande bjälke i en saga är att överdriva. Vargen äter upp mormor och har ändå plats för Rödluvan och Karlsson är en småtjock farbror med en propeller på ryggen. Inget av detta finns på riktigt och vuxenvärldens roll är att informera barnen att det är en saga. I Dahls fall kan vuxenvärlden dessutom pedagogiskt förklara att man blir jättetjock om man dricker ur en chokladflod, samt lägga till att det inte är snällt att kalla någon för tjock. Vuxna kunde helt enkelt vara vuxna och inte ett ängsligt mellanting, som de som vill stryka i Roald Dahls böcker framstår som.

Det går bara att spekulera kring anledningen varför man vill ändra i verket. Kanske är det så pass enkelt som att bolaget The Roald Dahl Story company ägs av Netflix. De är starkt präglade av en amerikansk ängslighet som vi bör göra vårt bästa för att inte importera till Europa. Men den är nog redan här. Det går bara att be en stilla bön att Netflix inte köper rättigheterna till William Shakespeares eller Astrid Lindgrens samlade verk.