I våra tider av Wahlgrens värld och Keep it up with the Kardashians skulle det varit roligt med en realitysåpa om familjen Alva (1902-1986) och Gunnar Myrdal (1898-1987). Roligt är kanske fel ord, men i alla fall underhållande och oerhört bisarrt. Dessutom skulle det ha sprängt ett stort antal myter som den svenska efterkrigstiden tvingats på. I alla fall när det gäller myten om det lärde men excentriske geniet Jan Myrdal (1927-2020) som var deras äldste son. Han fanns nämligen aldrig. Det var lika förljuget som hans autofiktion och hela fundamentet var att han hade berömda föräldrar. Men ”tji fick vi” eller alla dessa som en gång i tiden tyckte han var en läsvärd freak. En form av offentlighetens cirkusapa som man skulle ta en selfie med på Bokmässan i Göteborg.

I De hemliga breven: de politiska föräldrarna och vardagens samtal (Bonniers, 2023) skärs hela löken upp, för att parafrasera en metafor myntad av Jan Myrdal, men det är inte på det sättet som han själv hade velat. Utan snarare tvärt om. Det är en skoningslös uppgörelse med hans egen barndomsskildring vilket renderade honom en plats i litteraturens finrum. ”Alva” och ”Gunnar” som han alltid själv titulerar dem var inga själviska svin. Det var den unge Jan som från början var en bortskämd barnunge vilken upp i mogen ålder försörjdes av sina föräldrar. Till den nivån att dessa och speciellt Alva Myrdal fick utstå år av förolämpningar i brevform. Ändå tolererade föräldrarna att han aldrig kunde skaffa sig ett jobb, notoriskt lämnade sina familjer utan att betala underhåll och det evinnerliga hyllandet av diktaturer. Sedan är det tragiskt att dessa fick leva med att de svartmålades av hela det litterära Sverige när Jan Myrdal äntligen lyckades tjäna pengar genom Barndomstriolgin, men i detta har han banat väg för vartenda kändisbarn som i gråtande form vill visa hur dålig man var. Jan Myrdal är ramen för det mest bortskämda Sommarpratet som någonsin skulle kunna sändas: ”Jag” som i jagböckena, vilka lika gärna hade kunnat kallas för snyfthistorier.

Parallellt med De hemliga breven vilket består boken av en brevväxling mellan Jan, Gunnar och Alva Myrdal, där hans son Janken och systern Kaj Fölster medverkar under journalisten Bosse Lindquists redaktörskap går det att titta på dokumentären I väntan på Jan Myrdals död vilken finns på SVT-Play. Dokumentären är en skildring av Myrdals sista tid i livet och fokuserar – vilket TV-program gör – ofta på en konflikt och i detta fall är det Myrdals förhållande till sin välgörare Lasse Diding. När det är som värst blir det ett ursäktande av folkmord som när mångmiljonären Diding ligger i ett bad med en Leninstaty bredvid sig, men i bästa fall klär de av bägge dessa folkmordsapologeter inpå bara skinnet.

Alla som gillade Jan Myrdal och tyckte att han var någon form av tänkare borde skämmas. Förhoppningsvis får Alva och Gunnar lite upprättelse, men det kommenterande Sverige kommer inte att våga lyssna.

PS. Om Aftonbladet hade lite mod borde Jan Guillou recensera denna viktiga bok.