Att rota i andras privatliv är en smutsig sysselsättning, också när det är ”det alla pratar om”. Men ibland kan det ge allmängiltiga insikter. I detta fall gäller det rättegången mellan skådespelaren Johnny Depp och hans exfru Amber Heard, som också är verksam i Hollywood. Båda är skådespelare men Depp är, milt uttryckt, den mest kända av dem båda.

Orsaken till twisten är i korthet att Heard anklagat Depp för misshandel och därefter stämde han henne för förtal. Processen pågick i sex veckor, direktsändes och har blivit hela världens så kallade ”snackis”. Det slutade med att Depp fick rätt och om detta kan de som är lärda inom amerikansk lag tvista till Ragnarök.

Vad som däremot är intressant är reaktionerna över domslutet eller snarare vad domen visar. Det finns tre bärande bjälkar som är relevanta i ett svenskt sammanhang och inte enbart när det gäller fluktande över Hollywood, samt vår envisa vilja att låtsas att vi är amerikaner.

Det är uppenbart att relationen mellan Johnny Depp och Amber Heard var allt annat än perfekt. Den var snarare destruktiv. I en annan tid kanske man skulle kunnat kalla den för ”passionerad”. Det dracks och togs andra substanser passionerat. Troligtvis älskades det passionerat och ”most surely”, som jänkarna säger, bråkades det passionerat. Ett sådant förhållande skapar inte bara offer och förövare utan även offer och offer, samt förövare och förövare. Det var inte bra för någondera och hade de varit svenska Unga örnar-typer hade de insett detta. Men så blev inte fallet.

Den andra intressanta frågan handlar om den #MeToo-rörelse som tog världen med storm 2017. Självklart var det befriande att kvinnor kunde få vittna om övergrepp, men likt alla revolutioner hade den sina offer. Lagen är lagen och tölpigt eller maktfullkomligt beteende är inte alltid brottsligt. Så till dem som säger att vi nu upplever en backlash när det gäller #MeToo går det att invända: Vi ser snarare en stabilisering.

Även män har rätt att få sin sak prövad enligt de lagar som gäller i landet och den som vill ha pöbelns lag bör inse vilken farlig väg man vandrar också när man gör det i ”godhetens namn”. Svenska feminister som ridit på #MeToo likt Expressens Irena Pozar bör betänka att den rörelsen skördade ett liv i Sverige. Han hette Benny Fredriksson och var, förvisso excentrisk, chef på Stockholms stadsteater.

Slutligen handlar det om offerrollen och argumentet att Amber Heard inte var det ”perfekta offret”. Samma argumentation kan appliceras på Johnny Depp: En rik, bufflig och sexig Hollywoodstjärna kan faktiskt också bli slagen och till och med utsättas för misshandel. Detta trots att han kallat sin gärningskvinna för både det ena och det andra. Lagen gäller även den man kanske inte skulle bjuda hem på middag. Likaså måste även kvinnor kunna tillskrivas eget ansvar för sina handlingar.

#MeToo-rörelsen skulle ge kvinnor en röst och med detta kommer just ansvaret. Om något har domen mot Amber Heard visat detta.