Det är sällan som man kan skriva om något så banalt som namn. Men ibland fungerar det. Som när SCB publicerade nya namndata – och nej det var inte Muhammed som trumfade allt – utan snarare en återgång till det Sverige som en gång var. Som att Astrid har blivit det mest populära flicknamnet. Tidigare var det Alice eller att pojknamn fortfarande domineras av engelska namn som Liam. Precis som förr i tiden när Billy, Billie Holiday, och Tommy, Tommy Steele, seglade upp som häftiga namn på 1950-talet.

Varför har namn som Astrid och Signe blivit populära igen? Detta kan jag inte svara helt rakt på men det handlar troligtvis om nostalgi. Svenskarna är ett konservativt folk och i denna livsstilskonservatism ingår den enkla ekvationen att man gärna kopierar namn som mormor eller farmor hette. Man vill helt enkelt återanvända det som man minns från förr om åren. I min egen generation var Signe något som gamla gummor hette men numera är det små barn som fått det namnet. Vänta bara på att Ragnar får en renässans eller för den delen Bertil, som morfar och farfar hette! Den dagen den sorgen eller: Den dagen, den glädjen!

Namn säger något om en nations mentalitet och i vårt fall handlar det om att vi inte är så pass progressiva som vi tror. Vi gillar det förflutna och det märks ibland när det gäller namn. Ett namn är en länk till det Sverige som en gång var: Till det förflutna helt enkelt. Kanske vi till och med kan omfamna historien på det sättet att nya svenskar också vågar använda namn som Ragnar, Peder eller Gertrud. Det vore det ultimata tecknet på att vi faktiskt håller på att bli integrerade. Men det lär man inte se ännu.

Därför kommer vi tillbaka till historien om att ”Astrid” toppar namnlistan. Ett namn som så klart har att göra med att Astrid Lindgren fortfarande är älskad och folkkär. Hon är en person som etsat sig fast i den svenska historien och detta med rätta. I min naivitet, eller snarare klockarkärlek, har jag alltid gillat namnet Selma och August. Två andra namn som är tätt associerade med den svenska historien. Men det lär vi inte se ännu då vi helt enkelt inte är så pass bildade eller litterära. Dessutom finns det namn som egentligen inte borde vara populära. Men tolka det som ett skämt.

Om vi hade varit ett bildat folk hade en statsminister aldrig kunnat heta Göran Persson, även om det är Göran med G. Jöran Persson (1530–1568) är nog den statsman som fått sämst omdöme i den svenska historien. I paritet med att heta Oswald i Storbritannien eller Vidkun i Norge. Men det är en helt annan historia. Allt var inte bättre förr.