Regn är en vanlig del av den svenska sommaren, skriver David Lindén.
Stormen Hans drar in över Sverige och krigsrubrikerna hopar sig. Det vilar nästan något bibliskt över detta eller i alla fall den fina traditionen av kvällstidningsprosa: Stormkaos, väderkaos och klimatkaos. Kärt barn har många namn men det ska alltid innehålla suffixet kaos. Om man har arbetat på tidning så kan man nästan skratta, då man vet att rubriksättarna har haft roligt. Men det finns gränser även när det gäller humor.
Ett sådant exempel är en herre som stolt deklarerat att han har anmält det dåliga vädret till Allmänna reklamationsnämnden (ARN). Anledningen är att han fått sin semester förstörd och självklart har ärendet avskrivits. Det går att skratta åt detta och hans tilltag har genererat en del frejdiga rubriker i sociala medier. Sammanfattat kan man säga ungefär ”hö, hö, vilket roligt tilltag”. Men om man ska förstöra det roliga finns det flera allvarliga invändningar kring detta.
För det första kan det tyckas vara roligt att anmäla vädret till ARN men det är det inte. Trots allt är det en statlig förvaltningsmyndighet och även ett nedlagt ärende kostar arbetstid och därmed skattepengar. Det är lite i paritet med alla jubelartiklar om någon tioåring som skrev bra på högskoleprovet. Kul kan man tycka och grattis till lilla Kalle eller Lisa. Men högskoleprovet är inte en version av ”Vi i femman” utan ett verktyg för att kvalificera vuxna människor till högre studier. Återigen något som kostar både tid och skattepengar. Således våra gemensamma resurser och dessa ska inte missbrukas.
En ytterligare invändning handlar om vad som skulle kunna kallas för mentalitet. Vi svenskar gillar att klaga och vara kränkta. Det kan ingen undgå. Men om vädret förolämpar dina känslor har du dig själv att skylla. På många sätt är det inte riktigt så att vi är ovana när det gäller regniga somrar i Sverige. Det händer vart och vartannat år, och om inte vuxna människor kan planera sina semesteröar vid rätt tillfälle är det dessa som det är fel på och inte vädret. Anmälaren till ARN är 40 år gammal och således inte en osnuten tonåring. Min enkla uppmaning kan helt enkelt sammanfattas med: Väx för tusan upp.
Slutligen kan man ställa sig frågan om det var värt det. Att få sina 15 minuter i rampljuset och därmed framstå som något som kan kallas för ett rikspucko. Personen i fråga kanske tycker det. Men initiativet är varken roligt eller spännande. Det är snarare ett bevis på att vissa människor har för mycket fritid. Vädret är vädret och ingen tjänar på att vi belastar myndigheter med infantila klagomål. Snarare tvärt om. Dessutom kan man påpeka att svampskogen blomstrar på grund av det myckna regnet.
Ut och plocka och laga något gott i stället för att klaga!
Läs även: Även vi mörkhyade har skyldigheter