Svenskar älskar att hata Danmark och vice versa. Rivaliteten är fullt förståelig då vi är de europeiska länder som under århundradena krigat mest med varandra. Men någon måtta får det vara när det gäller nationell rivalitet. Tyvärr är det svenskar som tenderar att överdriva.

Som när det gäller ilskan över den danska regeringens erbjudande till Rwanda att exportera vaccin i utbyte mot att där få etablera ett asylcentrum. Indignationen hos rättrådiga, så kallade humanister, skulle kunna lösa energikrisen: Elevrådsordförandetyper i alla läger förena eder! Danmark är store satan, som Khomeini skulle sagt om han arbetade på en svensk kultursida.

Varför blev alla så sura? Handlar det om humanitet eller någonting annat? Tyvärr handlar det, med största sannolikhet, om det sistnämnda. Ett problem som bottnar i att man hellre vill posera än att inse att det finns reella, men obekväma, lösningar när det gäller en ohållbar asylpolitik.

Läs även: Danmark: Fler kriminella kan tappa medborgarskapet

Till att börja med är det rent ut sagt trams att rasa över att bistånd kommer med krav. Liberalerna (dåvarande Folkpartiet) hävdade i valrörelsen 2002 att ”ställa krav är att bry sig” när de lanserade språktest. Partiledaren Lars Leijonborg blev rasiststämplad men ledde partiet till det bästa resultatet sedan 1980-talet. Traditionellt har svensk biståndspolitik handlat om regimer med varmt klimat och suspekta ledare vilka gärna kallat sig något till vänster. Det är också en form av kravställande: Varför gör Danmark fel när de ger vaccin mot att få något i gengäld? Om detta är kolonialism utgår man ifrån att afrikanska länder leds av lealösa barn som saknar handlingsförmåga. Kolonialismens sista flagga halades i Afrika för mer än 50 år sedan och att skylla på historiska oförrätter är endast bekvämt för dem som inte vill se verkligheten för vad den är.

Asylcentrum som idé kläcktes för att kunna få in människor i FN:s kvotflyktingsystem. Men det är bättre än så för lyckas man få människor att söka asyl i regionen drar man undan benen på människosmugglare som bokstavligt talat utgör en bransch med blod på sina händer. Asylcentrum är helt enkelt rätt väg att gå.

Slutligen kan man adressera frågan om nykolonialism trots att den är fullkomligt irrelevant. Rwanda är ett land som klarat sig bra trots folkmordet 1994 och där Danmark har föga eller inga historiska synder att sona. Kritiken mot Danmark bottnar dock inte i humanitet utan en vilja att framstå som bäst i klassen.

Läs även: Valet i Danmark: Nye Borgerlige går kraftigt framåt

Att asylcentrum tar bort människosmugglare är ett obekvämt faktum att leva med. Om man vill signalera dygd.

Reaktionen är kort och gott skamlig.