Sällan har något varit så tragiskt som rubriken ”Konsertvåren i urval”, som härrör från dagens Falu-Kuriren. Ett flämtande kulturliv, som trodde det fanns ett andningshål eller en utväg fram till måndagens presskonferens, där det utannonserades nya restriktioner. Felet var som vanligt inte makthavarnas: det är medborgarna som har misskött sig. Grädden på moset är dock att man denna gång inte satte ett datum när det gällde att utvärdera den nya strategin. Riktlinjen är var fjortonde dag, men det var det nog ingen som uppfattade. Felet är ändå inte att vi är oroliga för corona, delta och omikron. Felet är att det inte reflekteras.

Om man ska vara fräck var dagens tillkännagivande döden för det svenska restaurang-, musik- och kulturlivet i dess nuvarande form.

Om man vill veta varför kan man tänka i tre steg:

Varför redogjorde inte regeringen och Folkhälsomyndigheten under pressträffen för de mål man hade? I klarspråk: när antalet på intensivvårdsavdelningen är X då häver vi restriktionerna. Alternativt: vårt mål är mätbart med dessa parametrar. Det kan tyckas hobbymedicinskt men ska man förklara, förenkla och rättfärdiga för vanliga medborgare är det vad man måste göra.

Magdalena Anderssons företrädare Stefan Löfven höll sig till datum. Det är retoriskt en klok strategi: ”Vi har till X att anpassa oss och därför måste vi göra det”. Under dagens pressträff gjorde man inte detta, vilket lämnade ett stort antal människor i limbo. Inte minst dem som faktiskt har bokat om en massa evenemang eller vill gå på konsert, alternativt teater.

Vad kommer att hända efter corona? Finns det en vision om hur svenskt förenings-, idrotts- och kulturliv ska se ut? På ren svenska verkar nämligen detta saknas. Vill man signalera att läget är under kontroll är detta motsatsen. Det är snarare så att makthavarna verkar befinna sig i ett läge av ren panik och det är förståeligt. Men då kanske de själva ska reflektera kring det faktum att de själva strävar efter att vara makthavare. Dagens presskonferens var närmast att likna vid hur medeltidens prelater bad i kyrkan om att pesten skulle stoppas.

De som inte vaccinerar sig går i runda slängar att dela in i tre grupper: invandrare med skepsis mot myndigheter, de som förläst sig på Facebook – vilket är en liten del – och den tysta majoritet som ”inte har haft tid”. Den första och sistnämnda gruppen kan åtgärdas snabbt. För att vara fräck: Stockholm, Göteborg och Malmö innehåller dem som inte ”haft tid”. Men de går inte helt och hållet att nå med nuvarande strategi där det inte ser ut som att covidbevis kommer att krävas på exempelvis restauranger och gym, eller omständigheter där fler skulle känna av kravet i sin vardag.

Slutsatsen blir därför smärtsam: Förenings-, restaurang- och Idrottssverige som vi känner till det är döende. Men det kommer att återuppstå, kan man hoppas.

Kort och gott har alla med makt gjort allt fel.