Vi är inte bäst i klassen. Oroande siffror från Transparency International visar det vi redan visste. Att regeringen nekar Coronakommissionen dokument är ett tecken i tiden.
Många av oss minns skandalen på Systembolaget i början av 2000-talet. Butikschefer mutades av leverantörer med hockeybiljetter, resor och, i vissa fall, reda pengar för att ta in just deras sortiment. Det var en av Sveriges största mutskandaler genom tiderna och inte blev det bättre av att vd:n Anitra Steen var gift med dåvarande statsminister Göran Persson. Ändå dog den relativt snabbt.
Läs även: P3-dokumentär om mutskandalen på Systembolaget
Organisationen Transparency International som mäter korruption i ett hundratal av världens länder presenterade nyligen siffror för Sverige. Det är inte rolig läsning. Sveriges betyg har sjunkit och man anför exempelvis regeringens ovilja att lämna över dokument till Coronakommissionen. Korruption är inte bara möten i mörka gränder och tjocka kuvert med sedlar, även om vi gärna vill se det så. Det kan lika gärna vara tjänster och gentjänster. Speciellt i ett litet land som Sverige där eliten också är liten: Alla känner alla och man kliar ryggen på den som kliar ens egen. Själv hotades jag med uppsägning då jag i tidningen Samtidens barndom dristade mig att skriva en artikel om journalisten Arvid Fredborgs resa från nazismen.
Problemet med Sverige är dock inte att vi har korruption. Det har i viss mån alla världens länder. Faran hos oss är att vi inte vill kännas vid den och att vi mentalt alltid tycker oss vara bäst i klassen. Trots att vi på många sätt satt tjänster och gentjänster i system precis som i andra länder. Om minnet sviker går det bra att friska upp det medelst en snabb googling på ordet Göteborgsanda. För att inte tala om den tid då Marcus ”Dodde” Wallenberg under rekordåren kunde ringa Gunnar Sträng för att få till en ändring i industripolitiken.
Likaså tyder allt på att det inte blir bättre. Ett typexempel är att Allmänna arvsfonden strösslade pengar över en somalisk kulturförening i Umeå som ägnade sig åt klanvälde. Detta beskrevs i SVT:s Uppdrag granskning och det mest penibla i hela situationen torde vara att en enskild handläggare på Arvsfonden instruerade föreningen hur de skulle gå till väga för att få bidraget. Programmet var en klar uppmaning till alla nu levande svenskar att skriva testamenten. Oavsett om arvet består av många miljoner eller ett par uttjänta kaffekoppar.
Läs även: Arvsfonden hjälpte förening anklagad för klankultur - gav sen miljonbidrag
Hur ska man lösa problemet med svensk korruption? Den första enkla åtgärden borde vara att återinföra det så kallade tjänstemannaansvaret som avskaffades av Olof Palme. Men den svåraste lektionen vi kan dra av Transparancy Internationals dystra siffror är att vi medvetandegör det faktum att det finns korruption i Sverige. Vi är helt enkelt inte bäst i klassen och kanske är det nyttigt att vi inte är det. Det är helt enkelt bättre att ha den vuxna insikten om att det i Sverige finns svensk korruption än att tro att vi lever i en moralisk stormakt.
Om man ska parafrasera ett mantra som ofta används av våra makthavare är det hög tid att sluta vara naiva. Men det är lättare sagt än gjort. Det handlar trots allt om Sverige och den svenska självbilden.
