Den gamle tyske rikskanslern Otto von Bismarck lär ha sagt att man inte vill veta hur korvar och lagar kommer till. Det kan översättas till säkerhetspolitik. Att bedriva säkerhetspolitik är ungefär som att tvätta skitiga underkläder. Man vill helt enkelt inte beskåda processen men det är där vi har hamnat nu.

Koranbränningarna har varit farliga, frejdiga och lite underhållande. Om man bortser från alla skadade poliser och förstörda miljöer. Därför hoppas jag att man förstår min ironi rätt. Det har varit ett sätt att testa yttrandefriheten, för den gäller även det förkastliga. Ingen vid sina sunda vätskor kan jämföra författaren Salman Rushdie med den lönnfete dansken Rasmus Paludan. Likafullt ska de åtnjuta samma yttrandefrihet. Det tål som sagt att upprepas: Yttrandefriheten är till för det som vi avskyr, och själv läser jag hellre böcker än bränner dem. Om man ska dra saken till sin spets investerade jag i en koran till min lilla samling av böcker vilka jag hoppas en dag växer till något som kan kallas för ett bibliotek. Men det finns något som kan kallas gränser.

I dagarna har polisen fått in hela tolv nya ansökningar om att bränna koranen och det finns vettiga frågor som infinner sig. Den första skulle helt frankt vara: Är det värt det? Vi har testat den svenska yttrandefriheten till den grad att det blir larvigt. Från kravaller till ett ”okej då, bränn din jävla bok”. Den andra frågan handlar om något viktigare. Att vi fått en debatt om att återintroducera så kallad hädelselagstiftning är rent ut sagt skitfarligt. De som sneglar på Finland förstår inte att det handlar om att de har en lagstiftning från tsartiden. På den tiden Finland var något man skulle kunna kalla för en aristokratisk diktatur. I Sverige stred vi stenhårt för att få rätten att häda religioner och islam är lika mycket vilken annan religion som helst. Med ett undantag: Göteborgs gator fylldes inte av stenkastande bosättare när NMR demonstrerade utanför Bokmässan. Tro mig, för jag var där.

Slutligen finns den elefanten i rummet som man inte kan bortse ifrån och det handlar om säkerhet. Vi kan inte bortse ifrån att dessa evinnerliga bränningar av en bok omöjliggör vår ansökan till Nato. Detta är betydligt viktigare än principer. Men samtidigt får vi inte tumma på den yttrandefrihet vi till och från har haft sedan 1700-talet. Sverige har rekordet i vit makt-litteratur efter andra världskriget. Nu lär vi ha rekordet i bränningar av religiösa böcker. Oavsett vad man tycker är det rekord vi ska vara stolta över. Men sluta nu bränn koranen, för fan.

Om man gör detta går man främmande makts ärenden och detta innebär att man bokstavligen häller bensin på brasan i det allvarligaste läget vi befunnit oss i sedan andra världskriget.