Tyvärr kom det inte som en nyhet att ABF i Botkyrka anställt grovt kriminella. Alla brottslingar kan inte botas med en kvällskurs. Gör om och gör rätt.
Det är ingen underdrift att den svenska folkrörelsen som fenomen borde K-märkas eller till och med utses till världsarv. Folkrörelserna, som arbetar-, nykterhets- och frikyrkorörelsen var de som på 1800-talet bildade den svenska befolkningen. I mångt och mycket lade dessa i kombination med Gripenstedtska liberaliseringar grunden för ett framtida välstånd. En arbetare skulle vara nykter och beläst. Det handlade inte om att lägga grunden för högre studier utan om att bilda sig för att förbättra det dagliga livet.
Tyvärr har folkrörelsen som fenomen stagnerat. Det gäller inte minst Arbetarrörelsens bildningsförbund (ABF). Det har såklart att göra med att Socialdemokraterna inte är var de var under sin storhetstid och det märks genom deras bildningsverksamhet. Ett typexempel visade sig när ABF i Stockholmsförorten Botkyrka anställde grovt kriminella i en strävan att motarbeta gängvåldet. Till detta ska även läggas att ett antal missförhållanden uppdagats hos ABF vilket i sin tur genererat ångest bland de anställda.
Frågan är varför avdelningen i Botkyrka gjorde valet att anställa kriminella som fortsatt med sin brottsliga bana. Det handlar troligtvis om en mentalitet som är kvar sedan 1990-talet. En attityd som kan sammanfattas med att ”bara ungdomar på glid får jobb” så slutar de vara brottsliga; arvet från Fryshusets grundare Anders Carlberg och arbetet med att få svenska nynazister att hoppa av. Det är säkert också därför som den genuint inkompetenta politikern Mona Sahlin erbjöds posten som nationell samordnare mot våldsbejakande extremism. Hon hade så klart besökt Fryshuset ett antal gånger och kände Anders Carlberg som tillsammans med Staffan Hildebrand fick någon form av informell status som ”ungdomsexpert” inom rörelsen. Det faktum att Hildebrand visade sig vara exakt den snuskgubbe som det skämtades om att han var, är en annan historia.
Skillnaden på 1980-talets kriminella och dagens handlar om kultur. Dessa kunde tala svenska och gick därför att kommunicera med. Likaså hade alla lärare, socialarbetare och vuxna kunskaper om nazismen och kunde intellektuellt utmana dåtidens skinnskallar. Så är inte fallet när det gäller muslimsk extremism. Vi skulle behöva ett par hundra socialarbetare med djupa kunskaper i islamologi för att utmana exempelvis radikala källarimamer. Men vissa lever fortfarande i en form av förnekelse som bottnar i tron på gamla lösningar. Tyvärr går det inte bara att ge ”ungarna jobb” som Sahlin skulle sagt för det kan mycket väl visa sig innebära att gängkriminaliteten får ytterligare fotfäste. Som i fallet med Botkyrka.
ABF och övriga folkbilningsorganisationer skulle helt enkelt behöva bilda sig i vad denna nya kriminalitet faktiskt innebär.
