Allan Edwalls citat ”Visst var det inte bra men in’t är det bra” är något som man alltid kan tänka på i samtiden. För vi gillar alltid nostalgi. Men inte tusan är det bra heller för att parafrasera Paradis-Oskar i Rasmus på Luffen.

För det är en valrörelse. Allt var absolut inte bättre förr. Ett typexempel kan nämnas vad det gäller valrörelser. Som att alla hatar en partiledare är inte något nytt, just nu är det aktuellt att nazisten Theodor Engström ville mörda Centerpartiets Annie Lööf, men för den som kommer ihåg så resonerade Mijailo Mijailovic om att mörda Folkpartiets ledare Lars Leijonborg:

Grejen är att jag tittade på Lars Leijonborg på ett torgmöte. Men då hade jag ingen kniv på mig. Om jag hade haft det så hade jag kanske angripit honom.

Det handlar inte om att döma utan om att minnas. Och det handlar inte heller om att hotet mot Lööf är allvarligare utan om att skildra något större. Precis som när det gäller valrörelser. Detta är inte Sveriges vidrigaste val: För den som tror det hade vi det faktum att Liberalernas Karl Staaff blev en askkopp eller för den delen att man gillade att ”Städa bort Palme”. Till detta kan man kontra med att Roy Andersson, numera känd som partner till Lena Andersson, lanserade en film där kontentan skulle vara att om du röstade på Moderaterna skulle barn dö. Elakt och fräckt.

En annan sådan grej var i närtid när SSU-are menade att rösta på Fredrik Reinfeldt var för att man röstade ”på din pedofil” och liknande. Men idag har vi en valrörelse där folk plötsligt får näven i fickan och känner att de blev lyssnade på. Det är nog farligast. För folk är sura. Och det är viktigt hur politiska partiers företrädare uttrycker sig om sina motståndare.

Politiken var inte bättre förr. Men väl lika fylld av känslor och dem ska man lämna därhän.